Aouch. Jag vet inte var jag ska bo om en månad, då jag far till London på Interpraktik (i ett halvår). Det är helt emot min natur, känns det som. Att kryssa mellan annonser i forum på internet angående en sådan essentiell sak för ens välbefinnande som hemmet är inte min grej. Om jag hade en kompis att ta med mig och vi sökte tillsammans skulle det vara mycket bättre. Men nu är jag bara ensam.

Ändå gör jag det. Under det gånga dygnet har det skramlats ihop fyra svar på min annons som heter "Female flatmates wanted" på http://www.gumtree.com. Vissa känns bättre än andra. Men ingen är perfekt. Jag skulle vilja bo så nära praktikplatsen som möjligt (centralt) och slippa betala multum. Lugna och trevliga människor som ska upp tidigt på morgonen som jag, är självklart ett plus... Det är nog det jag tänker på mest. Människorna. Det sociala.

Ack, ja. Just nu känns det inte ens kul att fara. Annars känns det spännande. Jag vet inte vad som väntar. Denna dagboks syfte blir att hålla mina nära, kära och bekanta uppdaterade om vad som händer där. Hoppas ni vill följa mig :) En liten människa i en stor stad... Utan en enda kotte hon känner. Hurra. Men till en stor del gör jag det här för att växa. Ska klara att tackla ensamheten. Det är nog nyttigt, i alla fall till en viss grad.

*Svälj* :/