Har det någon betydelse varför allt kom till?
Vad baserar vi våra åsikter på egentligen? Varför tycker vi som vi gör? Jo, vi baserar våra personliga åsikter på vad som populärt kallas vår livsåskådning. Och denna fråga torde vara den rimligaste startpunkten: Varför kom tid, materia och energi till? Det är ju där allt börjar. Kom med på detta spår i tankevärlden en stund ;-)
Det finns ett par vanliga svarsalternativ:
1) Det fanns/finns (minst) ett (övernaturligt) (och evigt) väsen som skapade allt.
2) Det fanns ingen anledning. Allt är bara tillfällighet och slump.
Alternativ ett förhindrar vår godtyckliga makt över människovärdet. Människovärdet blir inte något vi hittat på själva, som alltså kan tas tillbaka av oss själva. Vi har inte makten över det, utan vi förvaltar snarare värdet av allt. Denna uppfattning ger ett mandat att falla tillbaka på när man lägger sig i hur andra lever. Ytterst sett anser jag inte att det är min personliga åsikt, utan grunden ligger i något högre än mig själv.
De flesta väljer att anse att människor har ett okränkbart värde. Men vilka åsikter om människors värde och etik kan man egentligen koppla till alternativ två? Man kunde faktiskt lika gärna tycka att vi inte är värda någonting, just därför att allt ändå bara är en tillfällighet. Det är som med konst, vars värde verkligen ligger i betraktarens ögon och öron. Man måste acceptera att andra har en annan smak, hur konstigt det än kan te sig. Det skulle ju vara ett hemskt översitteri att lagstifta emot Povel Ramels visor. På samma sätt skulle man inte heller, om man ska vara konsekvent, kunna lagstifta mot förtryck av olika slag. Även om just du personligen mår illa av tanken på att våldta ett barn - vem är det som säger att en annan inte får göra det? Varför skulle du försöka påtvinga någon annan dina personliga åsikter? Varför är de mer värda än någon annans? Varför ska man värna om livet då livet i sig är värdelöst och bara tilldelas ett värde i betraktarens ögon? Om en annan betraktare finner det värdelöst - vem är du att lägga dig i? Har du ensamrätt på livet?
Det är meningen att det ska vara obekvämt att reflektera över detta. Det finns inga självklarheter om de inte har någon grund. I alla fall inte om man är intresserad av sanningen.
Fotnot: Vissa försöker få alternativ ett att komma till samma punkt som nummer två eftersom att detta eviga väsen måste ha skapats liksom jorden i sådana fall. De förstår inte skillnaden mellan tanken på ett evigt väsen och tanken på vår jord. Men de är ju så olika till sin definition att deras möjligheter att existera självständigt givetvis är fundamentalt olika, eller hur?
