God jul allihopa!
En riktigt god jul önskar disconissarna! :-)
(Klicka på julkortet för att se vår dans i ett nytt fönster.)
(Klicka på julkortet för att se vår dans i ett nytt fönster.)
Frid i julens tid
En afrikansk gospelkör sjunger här den bästa versionen av Hosanna som jag har hört. Jag älskar harmonierna, speciellt när de sjunger "that was slain". Jag fick en viss känsla när jag hörde den första gången, utan detta bildspel, som för övrigt inte motsvarade känslan jag fick. Fast det är intressant att se alla bilder på Jesus som mörkhyad.
Jag såg nyligen en film om julen, gjord av några kristna. De menade att det var hemskt att folk förknippar julen med allt annat än Jesus i dag. De menade att julen faktiskt handlar om Jesus. Men julen handlar ju egentligen inte om Jesus, utan det var från början en hednisk högtid. Sedan kristnades julen och man började säga att vi firar Jesus födelse på juldagen. Att de som nu inte tror på Jesus inte längre förknippar julen med Jesus är naturligt, i vårt pluralistiska samhälle.
Dock tycker jag att det är trist för dem, för det är oerhört härligt att komma ihåg Jesus på julen - även om julen i sig från början inte är en kristen högtid. Jesus och hans budskap ger julen en djupare, mycket roligare betydelse, till och med roligare än julmat, kärnfamiljer och julklappar. Det är ett budskap om ljus, glädje och frid från himlen. Till alla! Till dig och mig. Den bästa julen är en högtid med himlens glädje och frid i hjärtat. Så ta det lugnt med julstressen och tänk på vad din själ behöver.
Let the weak say I am strong
Let the poor say I am rich
Let the blind say I can see
What the Lord has done in me
Hosanna, Hosanna
To the Lamb that was slain
Hosanna, Hosanna
Jesus died and rose again
Okej!
Det går att prenumerera på min blogg. Detta genom bloglovin... Vilket jag för övrigt tycker är ett dåligt namn. Låter som ett b-igt londonskt uttal, har inget med en svensk bloggsida att göra. Bloggkoll var bättre, fastän det också lät lite lunar-aktigt.
En dag med soffan
Tjoho, nu sitter jag i min allt-i-allo-soffa och dansbandskampen skränar ut ur TV:n. Soffan är en allt-i-allo eftersom att jag både pluggar, mat matpaus och slappar, roar mig och är kreativ när jag sitter i den. Jag kan tänka mig att jag skulle bli ganska tjock om jag pluggade på distans i soffan medan jag småäter som jag gör nu. Som tur var gick Anders och jag en sväng på Gallerian i dag så att jag kom ur soffan och fick någon kontakt med världen utanför.
Fast just nu känns det inte helt fel att vara hemma, med plugget gjort för i dag, tända ljus, clementiner, pepparkakor, lussekatter och en pojkvän som lovat att rå om mig i kväll ;-) Här ska pysslas! Men jag kan inte avslöja med vad, för det är en julklapp.
Och det här är kanske det mest alldagliga, ointressanta inlägget på länge för alla som inte är hyperintresserade av att följa min spännande vardag i TV-rumssoffan. En bild från utsikten från soffan:
Fast just nu känns det inte helt fel att vara hemma, med plugget gjort för i dag, tända ljus, clementiner, pepparkakor, lussekatter och en pojkvän som lovat att rå om mig i kväll ;-) Här ska pysslas! Men jag kan inte avslöja med vad, för det är en julklapp.
Och det här är kanske det mest alldagliga, ointressanta inlägget på länge för alla som inte är hyperintresserade av att följa min spännande vardag i TV-rumssoffan. En bild från utsikten från soffan:
Hoppas att ni också har en mysig kväll, alla bloggläsare!
Att få kärlek för att ge kärlek
Den här gången är jag ambitiös och delar upp i underrubriker, för jag vet hur tröttsamt det kan verka med mycket text. Oj då, det liknar ju en artikel i en kristen tjejtidning...
Att vara osjälvisk är fullkomligt
Jag sitter och hör på inspelade föreläsningar om etik genom kyrkohistorien. En viktig poäng som fastnat hos mig är att det allra bästa är att göra goda saker och ha bra relationer till andra av osjälviska skäl. Hur lätt är det? Inte alls lätt, men det är i alla fall det bästa.
Om jag bara inriktar mig på mig själv, som jag så många gånger gör, så skickar jag julkort för att få tillbaka uppskattning, men ett riktigt bra motiv borde vara att göra någon glad med julkortet. Eller om jag låter någon annan få ta en bättre sittplats än jag i ett rum, blir jag kanske arg för att personen tar sittplatsen utan att tänka på mig, men det bästa vore om jag är nöjd för att jag har visat omtanke. Jag har erfarenhet både av att handla av själviska motiv och försöka handla av osjälviska motiv. Och jag vet inte, men jag kan liksom märka hur jag blir mer och mer lättretlig, snål och liksom får ett mörkt regnmoln över huvudet om jag är inriktad på min egen vinning.
För att vara osjälvisk är det viktigt med en bra självkänsla
Det som gör det hela komplicerat är att själviska motiv kan ha att göra med en dålig självkänsla. Självkänsla är som många vet en känsla av att man själv är älskad som man är. Det finns kristna som påpekar att bra självkänsla skulle vara något negativt, men det måste tillbakavisas eftersom att självkänsla inte är att förneka Gud. Det är att bejaka sitt människovärde, oavsett om man tror på Gud eller inte. Det för med sig så mycket positivt, oavsett vad som man tänker sig att grunden är, precis som moraliska handlingar gör, oavsett om man har en bra teoretisk grund eller inte. När man har en dålig självkänsla så för det däremot med sig mycket negativt, eftersom att man försöker man fylla dess tomma plats med en aldrig sinande ström av uppmärksamhet, beröm och uppskattning. Och då anses man ofta vara självisk. Dålig självkänsla är en av kärlekens värsta fiender. Hur ska man kunna tro på att man duger som man är? Det räcker inte med att höra det, utan det behöver födas inifrån. Det är en intressant process, det där, men jag vill bara konstatera att självkänslan är en viktig del av ett osjälviskt liv.
För att ha en bra självkänsla är det viktigt att ta emot kärlek
Men självkänsla får man genom att ta emot kärlek. Det är därför jag tror att det är så viktigt att främst föräldrar älskar sina barn, men också att vi är vänliga mot varandra som vänner och i allmänhet. Kärleken föder mer kärlek. Men när inte människor älskar en fullkomligt, så älskar Gud fullkomligt. Därför är tron på Guds kärlek den bästa grunden för att veta att man är älskad, även om andra människor fyller en viktig funktion när de visar vad kärlek är. Gud sviker aldrig. Detta står helt i linje med den bibliska etiken, från Gamla Testamentet och in i nya. Den etiken säger att vi kan och ska älska därför att Gud först har älskat oss. Nya Testamentets budskap är att vi kan älska fullkomligt först när vi tagit emot Guds kärlek i Kristus, som fyller våra hjärtan genom sin heliga Ande.
Att ta emot kärlek är viktigt för att ge kärlek
Man behöver alltså först veta att man är älskad, innan man kan älska andra fritt. Man blir fri att älska på riktigt, eftersom att andras uppskattning inte är det man vill uppnå med ens egna handlingar. Man kan ge utan att motivera det med en önskan om att få. Det kommer i och för sig alltid att vara trevligt och fint att få uppskattning och kärlek av andra, men när man gör goda handlingar ska det inte vara själva meningen med handlingen. Det handlar alltså om att få kärlek för att ge kärlek, inte främst om att ge kärlek för att få kärlek.
Man har alltid möjlighet att forma morgondagen
Sedan tror jag inte att man ska dra slutsatsen att man fungerar automatiskt som en bägare som fylls på av andra och automatiskt läcker ut kärlek när den är full. Man har alltid möjlighet att göra det bästa man kan. Man kan tänka själv på vad som är det goda, och hur man kan uppnå det. Man kan själv forma morgondagen, när det gäller mångt och mycket. Det är aldrig kört för någon.
Konkreta råd
Det här är nog så teoretiskt, så jag försöker avsluta med ett par konkreta råd:
Om du inte vet om att du är älskad, försök att omge dig med personer som är snälla och tänk schyssta tankar om dig själv. Kom också ihåg att du är älskad av Gud, vad som än händer. Det är alltid bra att göra gott mot andra, men det som du behöver tänka på är att det också är viktigt att få kärleksbiten inuti på plats.
Om du vet att du är älskad, grattis! Det är en stor hjälp att kunna göra det bästa som finns: att älska världen och allt och alla i den. Go do it, det är det mest fullkomliga och härliga livet som finns, även om det inte är lätt!
Att vara osjälvisk är fullkomligt
Jag sitter och hör på inspelade föreläsningar om etik genom kyrkohistorien. En viktig poäng som fastnat hos mig är att det allra bästa är att göra goda saker och ha bra relationer till andra av osjälviska skäl. Hur lätt är det? Inte alls lätt, men det är i alla fall det bästa.
Om jag bara inriktar mig på mig själv, som jag så många gånger gör, så skickar jag julkort för att få tillbaka uppskattning, men ett riktigt bra motiv borde vara att göra någon glad med julkortet. Eller om jag låter någon annan få ta en bättre sittplats än jag i ett rum, blir jag kanske arg för att personen tar sittplatsen utan att tänka på mig, men det bästa vore om jag är nöjd för att jag har visat omtanke. Jag har erfarenhet både av att handla av själviska motiv och försöka handla av osjälviska motiv. Och jag vet inte, men jag kan liksom märka hur jag blir mer och mer lättretlig, snål och liksom får ett mörkt regnmoln över huvudet om jag är inriktad på min egen vinning.
För att vara osjälvisk är det viktigt med en bra självkänsla
Det som gör det hela komplicerat är att själviska motiv kan ha att göra med en dålig självkänsla. Självkänsla är som många vet en känsla av att man själv är älskad som man är. Det finns kristna som påpekar att bra självkänsla skulle vara något negativt, men det måste tillbakavisas eftersom att självkänsla inte är att förneka Gud. Det är att bejaka sitt människovärde, oavsett om man tror på Gud eller inte. Det för med sig så mycket positivt, oavsett vad som man tänker sig att grunden är, precis som moraliska handlingar gör, oavsett om man har en bra teoretisk grund eller inte. När man har en dålig självkänsla så för det däremot med sig mycket negativt, eftersom att man försöker man fylla dess tomma plats med en aldrig sinande ström av uppmärksamhet, beröm och uppskattning. Och då anses man ofta vara självisk. Dålig självkänsla är en av kärlekens värsta fiender. Hur ska man kunna tro på att man duger som man är? Det räcker inte med att höra det, utan det behöver födas inifrån. Det är en intressant process, det där, men jag vill bara konstatera att självkänslan är en viktig del av ett osjälviskt liv.
För att ha en bra självkänsla är det viktigt att ta emot kärlek
Men självkänsla får man genom att ta emot kärlek. Det är därför jag tror att det är så viktigt att främst föräldrar älskar sina barn, men också att vi är vänliga mot varandra som vänner och i allmänhet. Kärleken föder mer kärlek. Men när inte människor älskar en fullkomligt, så älskar Gud fullkomligt. Därför är tron på Guds kärlek den bästa grunden för att veta att man är älskad, även om andra människor fyller en viktig funktion när de visar vad kärlek är. Gud sviker aldrig. Detta står helt i linje med den bibliska etiken, från Gamla Testamentet och in i nya. Den etiken säger att vi kan och ska älska därför att Gud först har älskat oss. Nya Testamentets budskap är att vi kan älska fullkomligt först när vi tagit emot Guds kärlek i Kristus, som fyller våra hjärtan genom sin heliga Ande.
Att ta emot kärlek är viktigt för att ge kärlek
Man behöver alltså först veta att man är älskad, innan man kan älska andra fritt. Man blir fri att älska på riktigt, eftersom att andras uppskattning inte är det man vill uppnå med ens egna handlingar. Man kan ge utan att motivera det med en önskan om att få. Det kommer i och för sig alltid att vara trevligt och fint att få uppskattning och kärlek av andra, men när man gör goda handlingar ska det inte vara själva meningen med handlingen. Det handlar alltså om att få kärlek för att ge kärlek, inte främst om att ge kärlek för att få kärlek.
Man har alltid möjlighet att forma morgondagen
Sedan tror jag inte att man ska dra slutsatsen att man fungerar automatiskt som en bägare som fylls på av andra och automatiskt läcker ut kärlek när den är full. Man har alltid möjlighet att göra det bästa man kan. Man kan tänka själv på vad som är det goda, och hur man kan uppnå det. Man kan själv forma morgondagen, när det gäller mångt och mycket. Det är aldrig kört för någon.
Konkreta råd
Det här är nog så teoretiskt, så jag försöker avsluta med ett par konkreta råd:
Om du inte vet om att du är älskad, försök att omge dig med personer som är snälla och tänk schyssta tankar om dig själv. Kom också ihåg att du är älskad av Gud, vad som än händer. Det är alltid bra att göra gott mot andra, men det som du behöver tänka på är att det också är viktigt att få kärleksbiten inuti på plats.
Om du vet att du är älskad, grattis! Det är en stor hjälp att kunna göra det bästa som finns: att älska världen och allt och alla i den. Go do it, det är det mest fullkomliga och härliga livet som finns, även om det inte är lätt!
Uppspelt!
Jag fick just en förfrågan om jag vill predika på EFS i Piteå till våren på en söndagsgudstjänst! Min första riktiga predikan! När jag tackat ja och febrilt börjat söka efter temat för söndagens text ser jag att den handlar om Jesus och ondskan! Vilket ämne, alltså! Finns ju hur mycket som helst att gräva i där. Men nu gäller det att jag inte får sväva iväg med ett huvud som en ballong. Det är ju inte mig det här handlar om, och att jag ska få bekräftelse på att jag är duktig. Jag får be att Gud fixar så den blir relevant och verkligen gör en skillnad till det bättre för dem som lyssnar.
Men så spännande! Ska bli jättekul!
Men så spännande! Ska bli jättekul!
Julklappsönskelista, top up
- Skrubbvante, ni vet som man har till peeling
- Svarta sockar storlek 38
- Svarta tjocka ribbade strumpbyxor storlek 38/40
- Öronproppar, engångs, gula, mjuka
- Presentkort på smink
- Presentkort på blommor
Jippie!
Nu ska jag säga att jag är stolt över mig själv för en grej här, så den som stör sig på det kan sluta läsa... nu.
Jag har aldrig varit någon plugghäst. Jag har saknat disciplin och uthållighet. Men nu känner jag mig lite stolt, faktiskt. Jag fick VG på religionspsykologin. Dock är det inte själva betyget jag är mest stolt över, utan det är uthålligheten. Det är strategi och disciplin som jag saknat förut, och det har inneburit en massa stressläsande på slutet. Men nu tänkte jag att jag skulle satsa på VG, och för att få det visste jag att jag åtminstone borde läsa ut kurslitteraturen och göra uppgifterna. Och att jag lyckades med det, det är en större skräll än att jag får VG. Jag lyckades nämligen visa något för mig själv, om mig själv, som jag aldrig visat förut. Att jag kan planera mitt eget arbete och inte göra det i sista minuten.
Okej, nu slutar jag prata om hur stolt jag är över mig själv. Då kan jag ju bara säga till alla som tycker att de är hopplösa fall vad gäller målmedvetenhet och disciplin på livets olika områden att det finns hopp för er! För om jag klarar det, så klarar de flesta det!
Intelligens i all ära, den går att använda till mycket om man bara vill. Men denna egenskap, att sätta upp ett mål och jobba sig fram till det, tycker jag borde vara snäppet mer attraktivt ute på arbetsmarknaden än ren intelligens. Det är mer beundransvärt med någon som läser flitigt och får ett okej betyg, än någon som är slarvig med att läsa och får samma betyg. De har uppnått samma mål, men den sistnämnda har inte använt sin naturgivna potential till fullo, medan den förstnämnda har gjort det mesta av sin begåvning. Att halka in på en räkmacka är tur, men att dra sig fram med tänder och naglar är skicklighet.
Dock har jag redan halkat efter med planeringen för kursen i etik som vi läser just nu. Synd och skam, det som är så intressant. Det är ganska irriterande egentligen. Jag ska börja bums, så kanske jag hinner läsa ut böckerna den här gången också. Sedan får jag väl se vad jag får för betyg, men då har jag i alla fall gjort det.
Undrar just vilken skillnad det gör om man får G eller VG på universitetet? Jag menar, får man jobb lättare om man har VG-referenser? Jag vet inte hur många VG jag lyckas få, men det skulle vara kul att veta vad det innebär för skillnad.
Men hur ironiskt är det inte att jag egentligen borde plugga just nu istället för att skriva ett blogginlägg om att plugga! AAAHH!
Jag har aldrig varit någon plugghäst. Jag har saknat disciplin och uthållighet. Men nu känner jag mig lite stolt, faktiskt. Jag fick VG på religionspsykologin. Dock är det inte själva betyget jag är mest stolt över, utan det är uthålligheten. Det är strategi och disciplin som jag saknat förut, och det har inneburit en massa stressläsande på slutet. Men nu tänkte jag att jag skulle satsa på VG, och för att få det visste jag att jag åtminstone borde läsa ut kurslitteraturen och göra uppgifterna. Och att jag lyckades med det, det är en större skräll än att jag får VG. Jag lyckades nämligen visa något för mig själv, om mig själv, som jag aldrig visat förut. Att jag kan planera mitt eget arbete och inte göra det i sista minuten.
Okej, nu slutar jag prata om hur stolt jag är över mig själv. Då kan jag ju bara säga till alla som tycker att de är hopplösa fall vad gäller målmedvetenhet och disciplin på livets olika områden att det finns hopp för er! För om jag klarar det, så klarar de flesta det!
Intelligens i all ära, den går att använda till mycket om man bara vill. Men denna egenskap, att sätta upp ett mål och jobba sig fram till det, tycker jag borde vara snäppet mer attraktivt ute på arbetsmarknaden än ren intelligens. Det är mer beundransvärt med någon som läser flitigt och får ett okej betyg, än någon som är slarvig med att läsa och får samma betyg. De har uppnått samma mål, men den sistnämnda har inte använt sin naturgivna potential till fullo, medan den förstnämnda har gjort det mesta av sin begåvning. Att halka in på en räkmacka är tur, men att dra sig fram med tänder och naglar är skicklighet.
Dock har jag redan halkat efter med planeringen för kursen i etik som vi läser just nu. Synd och skam, det som är så intressant. Det är ganska irriterande egentligen. Jag ska börja bums, så kanske jag hinner läsa ut böckerna den här gången också. Sedan får jag väl se vad jag får för betyg, men då har jag i alla fall gjort det.
Undrar just vilken skillnad det gör om man får G eller VG på universitetet? Jag menar, får man jobb lättare om man har VG-referenser? Jag vet inte hur många VG jag lyckas få, men det skulle vara kul att veta vad det innebär för skillnad.
Men hur ironiskt är det inte att jag egentligen borde plugga just nu istället för att skriva ett blogginlägg om att plugga! AAAHH!
Andra filmen från London
Min avskedsmiddag på den turkiska restaurangen TAS. Den låg bara ett stenkast från jobbet. Jag var ofta där med chefen på fredagsluncherna. Priserna var inte så farligt höga och det var riktigt god mat. Kan rekommenderas om ni far till London!
I den här filmen spelade mina vänner in hejdåmeddelanden, som ni kommer att märka. Jag är så glad att jag lärde känna många roliga människor den sista tiden jag bodde där. De förgyllde verkligen vardagen. Tjejen som inte är asiat utan fransyska heter Marianne och det var min kombo. Vi delade en mysigt dåligt underhållen 40 kvm lägenhet på Bath Terrace för ca 15.000 kr i månaden.
I slutet ber jag Tom och Rob berätta varför de är kalvinister och alltså betonar Guds makt framför människans val i frälsningsfrågan. Frågan om Guds allmakt var en fråga som jag minst sagt funderade mycket på under tiden i London.
Än en gång, enjoy!
I den här filmen spelade mina vänner in hejdåmeddelanden, som ni kommer att märka. Jag är så glad att jag lärde känna många roliga människor den sista tiden jag bodde där. De förgyllde verkligen vardagen. Tjejen som inte är asiat utan fransyska heter Marianne och det var min kombo. Vi delade en mysigt dåligt underhållen 40 kvm lägenhet på Bath Terrace för ca 15.000 kr i månaden.
I slutet ber jag Tom och Rob berätta varför de är kalvinister och alltså betonar Guds makt framför människans val i frälsningsfrågan. Frågan om Guds allmakt var en fråga som jag minst sagt funderade mycket på under tiden i London.
Än en gång, enjoy!
Första färdiga filmen från London!
Det är nu ganska exakt två år sedan jag kom hem till Sverige igen efter att ha bott i London. Nu har jag äntligen redigerat lite av det filmmaterial som jag fick med mig därifrån. Okej, jag vet att jag är seg, men... Till mitt försvar kan jag säga att... Nä, glöm det.
Nåväl, i kväll är det världspremiär för "London Autumn 2006 - City and People". Enjoy! :-D
Nåväl, i kväll är det världspremiär för "London Autumn 2006 - City and People". Enjoy! :-D
Glad Lucia
Eller vad säger man? Glad Lucia. Något sådant.
I dag var Anders och jag och lyssnade på Piteå barn- och ungdomskörs traditionella luciatåg i stadskyrkan. Hur mysigt som helst. De är så duktiga, fortfarande. När jag var med kallade vi kören för lördagskören eftersom att vi övade på lördagar. Jag gick fram och kramade Folke Antonsson efteråt, han är en så himla gullig person och har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag hade honom som körledare. Just det, och så var små dansare med också. Så fina de var. Jag älskar traditionella luciatåg, vad bra att barnen får ta del av vår kulturella skatt. "Staffan var en stalledräng" ska låta gammeldags.
Det hela hade varit fulländat om inte jag hade råkat sparka ut en marschall när jag rusade mot kyrkporten och få stearin över ena stöveln och byxbenet och handväskan. Perfekt. Bara för att glutta på dörren och se förvånade små tärnor därinne och vända och ta andra ingången.
Nu ska vi iväg snart! Lösviktshuset har ju flyttat från Norrfjärden till Öjebyn, klart man ska dit och snarra en godis eller två!
I dag var Anders och jag och lyssnade på Piteå barn- och ungdomskörs traditionella luciatåg i stadskyrkan. Hur mysigt som helst. De är så duktiga, fortfarande. När jag var med kallade vi kören för lördagskören eftersom att vi övade på lördagar. Jag gick fram och kramade Folke Antonsson efteråt, han är en så himla gullig person och har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag hade honom som körledare. Just det, och så var små dansare med också. Så fina de var. Jag älskar traditionella luciatåg, vad bra att barnen får ta del av vår kulturella skatt. "Staffan var en stalledräng" ska låta gammeldags.
Det hela hade varit fulländat om inte jag hade råkat sparka ut en marschall när jag rusade mot kyrkporten och få stearin över ena stöveln och byxbenet och handväskan. Perfekt. Bara för att glutta på dörren och se förvånade små tärnor därinne och vända och ta andra ingången.
Nu ska vi iväg snart! Lösviktshuset har ju flyttat från Norrfjärden till Öjebyn, klart man ska dit och snarra en godis eller två!
Billy Idol - Rebel Yell
Jag gillar verkligen den här låten - tyvärr kanske jag måste säga, för den är ju inte så from. Å andra sidan kan man föreställa sig att den utspelar sig inom ramarna för äktenskapet. Han sjunger ju trots allt om en "license for love" och "pray help from above"!
Om jag tyckte att den hade ett alltför dåligt budskap skulle jag nog inte gilla den. Jag skulle åtminstone inte visa det offentligt. Men jag låter den passera. Jag tror att de flesta som läser känner mig så pass bra att de förstår att jag inte godkänner allt vad kulturen kring musiken innebär, även om jag gillar musiken.
Om jag tyckte att den hade ett alltför dåligt budskap skulle jag nog inte gilla den. Jag skulle åtminstone inte visa det offentligt. Men jag låter den passera. Jag tror att de flesta som läser känner mig så pass bra att de förstår att jag inte godkänner allt vad kulturen kring musiken innebär, även om jag gillar musiken.
Garderobsrensning
I måndags var en produktiv dag. Jag rensade ur garderoben och skyfflade ner alla sommarkläder, kläder jag behåller av ren sentimentalitet, kläder jag ska skänka åt Kupan och kläder jag KANSKE ska skänka åt Kupan till förrådet. Alla kategorier blev givetvis sorterade i olika märkta påsar. Linnet som ni ser i förgrunden är ett typiskt klädesplagg som jag aldrig kommer att lämna ifrån mig frivilligt. Jag älskar det. Jag köpte det i London i en vintagebutik, och trycket är ett uppslag i en gammal Kalle Anka-tidning.
Julkort
Jag tycker att det är himla kul att pyssla. Men när man gör julkort t.ex. är det mindre kul att stressa. Därför gjorde jag mina redan i tisdags, vilket jag tycker var supertidigt då det var en hel vecka innan sista datum för att skicka dem.
Jag läser just nu en kurs i etik, världsbild och livshållning på 7.5 högskolepoäng. En av frågorna är om det verkligen är etiskt att göra gott om man vill vinna något på det själv. Om det inte är etiskt att göra det så är inte mina julkort helt och hållet etiska, för jag vill väldigt gärna att dem jag skickar åt ska höra av sig! Det är folk som jag inte pratat med på länge och som kanske även bor långt bort. Jag saknar dem och tänker på dem!
Lussenalle före och efter
Vi bakade lussekatter i måndags. Anders bakade en lussenalle som fick sig en makeover i ugnen, vilket satte ett leende på nallens käft! (Klicka på bilderna för att förstora.)
Fy fasen alltså
*Suck* some heavy sh*t. Talk Talk var ena goingar. En eloge till IKEA som spelade den här låten i varuhuset sist vi var där. Jag älskar 80-talsmusik. Och så sant. Life's what you make it.
Britney är inget skämt, och lite om stirrande
Britney Spears har blivit något av ett skämt för många. Hon har gjort misstag men rampljuset har förstärkt dem till max. Det finns många människor där ute som gjort likartade misstag men som inte blir föraktade av hela världen för det. Väger berömmelsen upp det? Jag såg en dokumentär om henne i går kväll som gav en bild av vem människan är. Hon är nog en ganska spontan, frihetsälskande, estetisk, dramatisk, duktig tjej som tagit sig långt på det hon gör. Att hon sedan har fallit för fel personer och gjort klavertramp är det ingen tvekan om, även om jag inte har tillräcklig koll för att formulera dem här.
En sak som hon avskydde var hennes kontrollerade liv och det faktum att hon inte kan gå någonstans utan att få folk efter sig. Jag kan sympatisera med henne. Jag tål knappt när äldre och ohyfsade eller tanklösa människor bara stirrar på mig som fågelholkar när jag är ute på stan. Jag vet inte varför de gör det. Ibland ignorerar jag dem men ibland lyfter jag på blicken och stirrar tillbaka, varpå de fäster blicken någon annanstans efter ca två sekunder.
När jag befann mig i en offentlig lokal i veckan var det en man som oförskämt stirrade på mig när jag kom in och satte mig. Jag ville bara slippa vetskapen om att någon iakttar mig så jag tittade tillbaka och sa "hej". Han svarade hej och fortsatte stirra. Då insåg jag att han inte var som andra, och i ögonblicket han höje sin röst till någon annan förstod jag att han var utvecklingsstörd. Ibland funkar det alltså inte att titta tillbaka och bemöta dem.
Varför stirrar de? Är det för att de tycker att jag är snygg, eller för att jag verkar vara ett märkligt original? Eller stirrar folk lika mycket på alla? Förmodligen. En del av oss kanske inte har något emot alla nyfikna och undersökande blickar där de går. Men jag tycker att det hör till takt och ton att inte stirra på folk. Jag försöker själv undvika det och varje gång jag går förbi en likasinnad blir jag smått förnöjd och över piteborna igen. Jag stirrar högst tre sekunder och sedan vänder jag bort blicken. Tre sekunder tar jag, inte mer. Jag har inte rätt till mer. Det är som en snabbt stigande mätare som varnar för att när den nått över tre sekunder är det inte en alldaglig uppmärksamhet längre. Det finns en viss gräns för vad som är privat, och när man stirrar på någon i över tre sekunder är det som att man passerar den gränsen.
Fast inte om den som blir stirrad på tjänar pengar på det. Varför folk stirrar på Brittan är det ingen tvekan om. Och hon verkar njuta av det just nu, för karriärens skull. Men det ska inte vara kul att bli förföljd av Paparazzis dagarna i ända. Om jag vore som hon skulle jag anlita en att ta alla mina bilder och sedan vara en mardröm för alla andra. Som Spindelmannen alltså.
Hoppas bara att folk inser att hon är en människa. Hon är inget skämt. Låt henne sota för sina misstag och börja om på ny kula. Jag skulle kunna säga något om hennes ständiga anspelningar på sex, men det är så förutsägbart att jag inte ens ids nämna det. Jag hoppas det går bra för henne på riktigt, även om jag ska tillägga att jag aldrig har varit särskilt förtjust i hennes låtar. Om det är något som är ett skämt är det hennes nya "Womanizer". Vilken smörja.
En sak som hon avskydde var hennes kontrollerade liv och det faktum att hon inte kan gå någonstans utan att få folk efter sig. Jag kan sympatisera med henne. Jag tål knappt när äldre och ohyfsade eller tanklösa människor bara stirrar på mig som fågelholkar när jag är ute på stan. Jag vet inte varför de gör det. Ibland ignorerar jag dem men ibland lyfter jag på blicken och stirrar tillbaka, varpå de fäster blicken någon annanstans efter ca två sekunder.
När jag befann mig i en offentlig lokal i veckan var det en man som oförskämt stirrade på mig när jag kom in och satte mig. Jag ville bara slippa vetskapen om att någon iakttar mig så jag tittade tillbaka och sa "hej". Han svarade hej och fortsatte stirra. Då insåg jag att han inte var som andra, och i ögonblicket han höje sin röst till någon annan förstod jag att han var utvecklingsstörd. Ibland funkar det alltså inte att titta tillbaka och bemöta dem.
Varför stirrar de? Är det för att de tycker att jag är snygg, eller för att jag verkar vara ett märkligt original? Eller stirrar folk lika mycket på alla? Förmodligen. En del av oss kanske inte har något emot alla nyfikna och undersökande blickar där de går. Men jag tycker att det hör till takt och ton att inte stirra på folk. Jag försöker själv undvika det och varje gång jag går förbi en likasinnad blir jag smått förnöjd och över piteborna igen. Jag stirrar högst tre sekunder och sedan vänder jag bort blicken. Tre sekunder tar jag, inte mer. Jag har inte rätt till mer. Det är som en snabbt stigande mätare som varnar för att när den nått över tre sekunder är det inte en alldaglig uppmärksamhet längre. Det finns en viss gräns för vad som är privat, och när man stirrar på någon i över tre sekunder är det som att man passerar den gränsen.
Fast inte om den som blir stirrad på tjänar pengar på det. Varför folk stirrar på Brittan är det ingen tvekan om. Och hon verkar njuta av det just nu, för karriärens skull. Men det ska inte vara kul att bli förföljd av Paparazzis dagarna i ända. Om jag vore som hon skulle jag anlita en att ta alla mina bilder och sedan vara en mardröm för alla andra. Som Spindelmannen alltså.
Hoppas bara att folk inser att hon är en människa. Hon är inget skämt. Låt henne sota för sina misstag och börja om på ny kula. Jag skulle kunna säga något om hennes ständiga anspelningar på sex, men det är så förutsägbart att jag inte ens ids nämna det. Jag hoppas det går bra för henne på riktigt, även om jag ska tillägga att jag aldrig har varit särskilt förtjust i hennes låtar. Om det är något som är ett skämt är det hennes nya "Womanizer". Vilken smörja.
All work no play... nästan.
Kära bloggläsare, som ni har märkt har jag inte skrivit på ett tag. Anledningen är att jag under den senaste veckan har reducerat de roliga aktiviteterna i mitt liv avsevärt, för att ett tungt annalkande regnmoln har vilat över mitt huvud: tentan i religionspsykologi. Jag inser nu hur snabbt det faktiskt går att skriva ett inlägg i bloggen, men ni vet. När man väl börjar med något kan det ta mer tid än det var tänkt. Speciellt om alternativet är att hugga in i kurslitteraturen igen.
Jag är faktiskt ändå nöjd med mig själv. Jag har tänkt göra lite smått och gott i dag men jag vet att jag kommer att ha haft mycket mer "quality time" med ämnet den här gången än förra gången jag mötte tentans artigt hotfulla plyte. Wish me luck. Nu sitter jag i morgonrock, ska ta en banan och börja sista rycket.
Jag är faktiskt ändå nöjd med mig själv. Jag har tänkt göra lite smått och gott i dag men jag vet att jag kommer att ha haft mycket mer "quality time" med ämnet den här gången än förra gången jag mötte tentans artigt hotfulla plyte. Wish me luck. Nu sitter jag i morgonrock, ska ta en banan och börja sista rycket.
Julklappsönskelista
- Skrubbvante, ni vet som man har till peeling
- Svarta sockar storlek 38
Fyller på den när jag vet mer ;-)
