Eller vad säger man? Glad Lucia. Något sådant.

I dag var Anders och jag och lyssnade på Piteå barn- och ungdomskörs traditionella luciatåg i stadskyrkan. Hur mysigt som helst. De är så duktiga, fortfarande. När jag var med kallade vi kören för lördagskören eftersom att vi övade på lördagar. Jag gick fram och kramade Folke Antonsson efteråt, han är en så himla gullig person och har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag hade honom som körledare. Just det, och så var små dansare med också. Så fina de var. Jag älskar traditionella luciatåg, vad bra att barnen får ta del av vår kulturella skatt. "Staffan var en stalledräng" ska låta gammeldags.


Det hela hade varit fulländat om inte jag hade råkat sparka ut en marschall när jag rusade mot kyrkporten och få stearin över ena stöveln och byxbenet och handväskan. Perfekt. Bara för att glutta på dörren och se förvånade små tärnor därinne och vända och ta andra ingången.

Nu ska vi iväg snart! Lösviktshuset har ju flyttat från Norrfjärden till Öjebyn, klart man ska dit och snarra en godis eller två!