Den här gången är jag ambitiös och delar upp i underrubriker, för jag vet hur tröttsamt det kan verka med mycket text. Oj då, det liknar ju en artikel i en kristen tjejtidning...

Att vara osjälvisk är fullkomligt
Jag sitter och hör på inspelade föreläsningar om etik genom kyrkohistorien. En viktig poäng som fastnat hos mig är att det allra bästa är att göra goda saker och ha bra relationer till andra av osjälviska skäl. Hur lätt är det? Inte alls lätt, men det är i alla fall det bästa.

Om jag bara inriktar mig på mig själv, som jag så många gånger gör, så skickar jag julkort för att få tillbaka uppskattning, men ett riktigt bra motiv borde vara att göra någon glad med julkortet. Eller om jag låter någon annan få ta en bättre sittplats än jag i ett rum, blir jag kanske arg för att personen tar sittplatsen utan att tänka på mig, men det bästa vore om jag är nöjd för att jag har visat omtanke. Jag har erfarenhet både av att handla av själviska motiv och försöka handla av osjälviska motiv. Och jag vet inte, men jag kan liksom märka hur jag blir mer och mer lättretlig, snål och liksom får ett mörkt regnmoln över huvudet om jag är inriktad på min egen vinning.

För att vara osjälvisk är det viktigt med en bra självkänsla
Det som gör det hela komplicerat är att själviska motiv kan ha att göra med en dålig självkänsla. Självkänsla är som många vet en känsla av att man själv är älskad som man är. Det finns kristna som påpekar att bra självkänsla skulle vara något negativt, men det måste tillbakavisas eftersom att självkänsla inte är att förneka Gud. Det är att bejaka sitt människovärde, oavsett om man tror på Gud eller inte. Det för med sig så mycket positivt, oavsett vad som man tänker sig att grunden är, precis som moraliska handlingar gör, oavsett om man har en bra teoretisk grund eller inte. När man har en dålig självkänsla så för det däremot med sig mycket negativt, eftersom att man försöker man fylla dess tomma plats med en aldrig sinande ström av uppmärksamhet, beröm och uppskattning. Och då anses man ofta vara självisk. Dålig självkänsla är en av kärlekens värsta fiender. Hur ska man kunna tro på att man duger som man är? Det räcker inte med att höra det, utan det behöver födas inifrån. Det är en intressant process, det där, men jag vill bara konstatera att självkänslan är en viktig del av ett osjälviskt liv.

För att ha en bra självkänsla är det viktigt att ta emot kärlek
Men självkänsla får man genom att ta emot kärlek. Det är därför jag tror att det är så viktigt att främst föräldrar älskar sina barn, men också att vi är vänliga mot varandra som vänner och i allmänhet. Kärleken föder mer kärlek. Men när inte människor älskar en fullkomligt, så älskar Gud fullkomligt. Därför är tron på Guds kärlek den bästa grunden för att veta att man är älskad, även om andra människor fyller en viktig funktion när de visar vad kärlek är. Gud sviker aldrig. Detta står helt i linje med den bibliska etiken, från Gamla Testamentet och in i nya. Den etiken säger att vi kan och ska älska därför att Gud först har älskat oss. Nya Testamentets budskap är att vi kan älska fullkomligt först när vi tagit emot Guds kärlek i Kristus, som fyller våra hjärtan genom sin heliga Ande.

Konkreta råd
Det här är nog så teoretiskt, så jag försöker avsluta med ett par konkreta råd:

Om du inte vet om att du är älskad, försök att omge dig med personer som är snälla och tänk schyssta tankar om dig själv. Kom också ihåg att du är älskad av Gud, vad som än händer. Det är alltid bra att göra gott mot andra, men det som du behöver tänka på är att det också är viktigt att få kärleksbiten inuti på plats.

Om du vet att du är älskad, grattis! Det är en stor hjälp att kunna göra det bästa som finns: att älska världen och allt och alla i den. Go do it, det är det mest fullkomliga och härliga livet som finns, även om det inte är lätt!