Det blev en lyckad kväll i går, måste jag säga. Anders, hans kusin Jonas och jag lyssnade först på Amanda Jenssen på stora scenen. Det var henne jag sett fram emot mest att se, för att jag tycker att hon är en så bra sångerska. Hon har feeling så det sjunger om det. Men det var faktiskt inte så kul. Jag gillar inte riktigt stilen på många av låtarna, vilka för mig påminner om typ mjuk jazz från 40- och 50-talet. Nåväl. Efter det delade Anders och jag på en tallrik från Thai Garden med tofu i grön currygryta och friterad kyckling med sweet chilisås och ris. Gott och mycket, fast starkt!

Mange Schmidt var näst på tur, på Babylon-scenen (detta briljanta namn - Babylon har en stark negativ symbolisk betydelse i Bibeln). Han var ganska bra, rätt okej, men inte värd att känna basgången genom mina inre organ, så jag sa högt i Anders öra att jag går bort till Krokodil en stund och väntar där.

Jag gick in på Krokodil och såg en toakö som jag ställde mig i en stund, men efter fem minuter och inget händer med sju personer före mig struntade jag i det. Jaha, vad göra då? Innan jag gick ut passade jag på att titta på grejorna de har på Krokodil, dels som tidsfördriv, dels för att ge dem chansen att sälja något till mig så jag inte bara blir en toasnyltande gäst.

När jag tittade på några kläder och kryddor hörde jag en bekant stämma och jag såg plötsligt bredvid mig - döm om min förvåning - legenden Siw Malmkvist! Hon är på besök i Piteå och hade sjungit på Krokodilscenen tidigare under dagen. Hon var supertrevlig och jag var bara så glad över att få träffa henne. Vilken legend! En av de tydligaste sångerna jag minns från min barndom är faktiskt "Flickor bak i bilen" (1959). Det var en ära att få några ord med en sådan duktig showartist och sångerska. Hon gick självklart med på att plåtas tillsammans med mig också. Så spontan och härlig människa hon verkar vara. När jag gick ut och träffade Anders efteråt kände jag mig faktiskt liksom hög av kicken när jag visade bilden och sa att jag träffat Siw Malmkvist. Jag hoppas hon inte misstycker om jag publicerar den här bilden!
 
Ja, efter det åkte vi karusell. Bilden är tagen uppifrån Flygande mattan. Flygande mattan är för bäbisar. ;-) Jag hade full kontroll över mobilen i handen men jag inser risken att hålla i ett löst föremål i den. När jag ville ta kort med mobilen i en annan karusell sa Anders till mig att stoppa ner den. Det var nog lika bra det. Hur som helst, jag hann inte åka den jag tror är roligast, Star Dancer. Liksom en pendlande snurrande gripklo.


Sedan var det dags för Sabaton. Jag gillar ju Primo Victoria och Panzer Batallion mest, vilka var med i deras repertoar. Helt okej och det var svårt för mig att stå still. Anders och Jonas hade dock inga problem att stå helt stilla största delen av tiden. Synd bara att basljudet är så hemskt högt att det styckar sönder gitarr, keyboard och sång. Ljudet blev bättre när vi ställde oss bakom publiken under sista låten som alla väntat på - Metal Machine.


Sedan kom jag hem och la mig kring 03:30-snåret, alldeles för sent, och vaknade kring tio i morse, och har knappt hunnit göra annat än att gå ner med tvätten och fixa detta inlägg! Så apigt lång tid det tar att skriva blogginlägg! Blä! Måste skynda mig ut! Stale är vid poolen så man får se duktiga skateare och äta grillade hamburgare!!! See you later!