Jag har läst några bloggar i dag. Det finns människor som är oerhört belästa och kan svänga sig galant i intellektuella diskussioner om kristen tro. Det finns kloka och varma människor som kan ta ner kristen tro till vardagslivet. Det finns människor som är så bra att teckna att det inte finns några ord, det finns roliga människor, människor med självdistans, människor som är nöjda med att skriva om sina egna liv och får läsares kommentarer. De är så duktiga!

Jag vill gärna skriva mer i min blogg, när jag orkar. Men varför ska jag blogga för? Vad vill jag dela med mig av? Nu funderar jag verkligen på riktigt så detta är ingen retorisk fråga. Hm...

Jo, jag vill gärna dela med mig av något positivt* till andra. Ja, det är sant. Det är det som ger mening åt min blogg. Får bara se vad det blir. Så tänker säkert många andra bloggare också. Det är så självklart när jag tänker efter. Helst vill jag att mina närmaste ocn gärna även andra ska läsa och kommentera. Det gör jag så sällan själv att jag i och för sig inte ska ta avsaknad av kommentarer som avsaknad av intresse.

Det här inlägget började på temat komplex och ifrågasättande av mitt eget bloggande men under tiden jag skrev kom jag ur det klägget. Så jag funderade och redigerade och nu blev det så här! Hurra, så bra! :-)

* Detta inkluderar även mina åsikter som jag ju har därför att jag tycker att de är vettiga, tills jag eventuellt byter uppfattning.