The truth about salvation
Den här videon vill inte säga att alla religioner utom kristendomen är dåliga. Den vill säga att det finns en Gud som älskar oss och att det är Guds ansvar att upprätta sin skapelse. Och han har tagit det ansvaret genom att han sände sin Son för att rädda världen! Alltså dig. Varför gjorde han det? Jo, för att han verkligen älskar dig.
Tro rätt, göra rätt... Annars kanske det är totalt kört. Den tanken förekommer minst lika mycket i kristnas liv, som i muslimers eller buddhisters liv. Men den fantastiska grejen som jag tror på handlar om befrielse, hopp och kärlek, inte om dom, fara och rädsla. Gud älskar dig som du är och kommer aldrig att lämna dig i sticket.
Tro rätt, göra rätt... Annars kanske det är totalt kört. Den tanken förekommer minst lika mycket i kristnas liv, som i muslimers eller buddhisters liv. Men den fantastiska grejen som jag tror på handlar om befrielse, hopp och kärlek, inte om dom, fara och rädsla. Gud älskar dig som du är och kommer aldrig att lämna dig i sticket.
Dags att avrunda dagens pluggande
Har börjat med instuderingsfrågorna till kursboken. Tenta nästa fredag. Jag började redan för ca 12 timmar sedan och bara matlagning, ätande, lite städning och mejlande/bloggande har kommit emellan. Tittar igen på ett svar jag skrivit och undrar om det trots allt inte börjar vara dags att ge sig för i kväll.
"Fråga: Redogör sammanfattande för Hjalmar Sundéns rollteori. (Följande begrepp bör användas och förtydligas: referensramar, varseblivningsberedskap, fasväxling, rollövertagande och rollupptagande, notera även typer av kodifierade roller)
Svar: Det är en teori som Sundén använde för att försöka förstå religiös erfarenhet. Egentligen handlar det här om sunt jäkla förnuft. Snacka om onödigt att hitta på en massa begrepp och få det att låta så svårt. Here goes: ..."
Ja, jag tror att jag övergår till dum-TV och Häagen-Dazs.
"Fråga: Redogör sammanfattande för Hjalmar Sundéns rollteori. (Följande begrepp bör användas och förtydligas: referensramar, varseblivningsberedskap, fasväxling, rollövertagande och rollupptagande, notera även typer av kodifierade roller)
Svar: Det är en teori som Sundén använde för att försöka förstå religiös erfarenhet. Egentligen handlar det här om sunt jäkla förnuft. Snacka om onödigt att hitta på en massa begrepp och få det att låta så svårt. Here goes: ..."
Ja, jag tror att jag övergår till dum-TV och Häagen-Dazs.
Sommarens sista dag
Nu när vintern har kommit tänker jag på sommarens sista dag, som jag upplevde den. Jag tror det var den första augusti, typ. Anders och jag åkte ut på Stenskär med den här skärgårdsturen som anordnas från hamnen. Vi åkte i en högljudd skruttig båt som luktade massor av bensin men när vi kom fram var ön en ljuvlig sommardröm. Jag tog årets sista dopp utomhus, vi grillade hamburgare som trots allt gick att äta och sedan började det åska. När vi hade kommit hem upptäckte jag att jag hade bränt mig så vi lunkade sakta ner till Gallerian där jag köpte after sun-lotion. Intressanta fakta! I alla fall var det en härlig dag.
Jag kan tipsa er pitebor att ta vara på de upplevelser, må de vara kulturella eller friluftsinspirerade, som staden trots allt erbjuder. En kompis har testat åka långfärdskridskor med Piteå Friluftsfrämjande, det ni! :-)
Jag kan tipsa er pitebor att ta vara på de upplevelser, må de vara kulturella eller friluftsinspirerade, som staden trots allt erbjuder. En kompis har testat åka långfärdskridskor med Piteå Friluftsfrämjande, det ni! :-)
Möblering på gång
*dregel* vill ha den här. Finns på IKEA såklart, enda stället vi har råd att handla sån't här på just nu.
Snällhet rulez
I går var jag på gudstjänst på EFS i sta'n kl 11. Det är jag ändå ganska ofta på söndagarna, även om jag ibland gör annat. Den här gången var det så lätt; både jag och Anders spratt upp ur sängarna kl 10 utan minsta snoozande. Jag kände mig också socialt energisk för att le mot folk och mingla. Ett härligt sätt att börja dagen på förresten: att bejaka sitt inre och sin tro och att träffa en massa människor. Att man sedan får sjunga psalmer från 1800-talet med operaröst i högan sky gör inte saken sämre, direkt. Men då har jag ju kapacitet. Nåväl, det finns mer att önska vad gäller hur gudstjänsten ser ut och låter, men ge er till tåls... Jag har idéer som jag hoppas ska vinna gehör bland de andra i styrelsen!
På fikat efteråt hade vi en lång pratstund ända tills det började skymma rejält ute, kring två alltså. Jag pratade bland andra med Anders, Hanna och Jonas, en medelålders kvinna vid namn Birgit och (Laudamus-)Peter och Ellinor. Vi pratade bland annat om snällhet. Ofta anses snäll och mesig vara i det närmaste synonymer. Det borde inte vara så. Man kan vara snäll och tuff på samma gång. Tuff kärlek vågar stå upp för det rätta. Snällhet innebär inte heller att låta sig utnyttjas. Man behöver vara snäll mot sig själv också och sätta upp gränser. Jag tänker att man ska vara kompis med sig själv. Den där gnällspiken inuti som har så lätt för att oroa och kritisera, ska man ersätta med en god vän som förstår och uppmuntrar. En god vän accepterar inte vad som helst, såklart, men är bra mycket go'are än en gnällspik. Jag gillar att personifiera fenomen på det här viset, det gör det mer handfast.
En anledning till att jag blev så förtjust och kär i Anders var just att han var så snäll mot mig. Så fin och go och snäll, men samtidigt märkte jag att han inte var gränslös utan visste vad han gillade och inte gillade. Jag har alltför ofta hört att snällhet hos en kille inte går hem hos en tjej. Tänk om snälla killar bara kunde förstå att de inte behöver dölja sin snällhet för att vara mer attraktiva. Det är så himla fint med en kille som är snäll. Det innebär inte att man automatiskt är mesig. Man kan vara snäll, manlig, lugn och fin och bli en riktig tjejmagnet.
Att vara snäll tror jag också handlar om en förlåtande attityd gentemot andra. Givetvis inte en sådan attityd som inte sätter gränser. Men en attityd som inte dömer bort människor så fort. Men det ska jag fundera mer på...
Hoppas ni har en bra början på veckan! Det har jag! Anders började med att göra gröt och duka upp frukost till mig... Åh, vad jag är lycklig som har lagt vantarna på honom! ;-)
På fikat efteråt hade vi en lång pratstund ända tills det började skymma rejält ute, kring två alltså. Jag pratade bland andra med Anders, Hanna och Jonas, en medelålders kvinna vid namn Birgit och (Laudamus-)Peter och Ellinor. Vi pratade bland annat om snällhet. Ofta anses snäll och mesig vara i det närmaste synonymer. Det borde inte vara så. Man kan vara snäll och tuff på samma gång. Tuff kärlek vågar stå upp för det rätta. Snällhet innebär inte heller att låta sig utnyttjas. Man behöver vara snäll mot sig själv också och sätta upp gränser. Jag tänker att man ska vara kompis med sig själv. Den där gnällspiken inuti som har så lätt för att oroa och kritisera, ska man ersätta med en god vän som förstår och uppmuntrar. En god vän accepterar inte vad som helst, såklart, men är bra mycket go'are än en gnällspik. Jag gillar att personifiera fenomen på det här viset, det gör det mer handfast.
En anledning till att jag blev så förtjust och kär i Anders var just att han var så snäll mot mig. Så fin och go och snäll, men samtidigt märkte jag att han inte var gränslös utan visste vad han gillade och inte gillade. Jag har alltför ofta hört att snällhet hos en kille inte går hem hos en tjej. Tänk om snälla killar bara kunde förstå att de inte behöver dölja sin snällhet för att vara mer attraktiva. Det är så himla fint med en kille som är snäll. Det innebär inte att man automatiskt är mesig. Man kan vara snäll, manlig, lugn och fin och bli en riktig tjejmagnet.
Att vara snäll tror jag också handlar om en förlåtande attityd gentemot andra. Givetvis inte en sådan attityd som inte sätter gränser. Men en attityd som inte dömer bort människor så fort. Men det ska jag fundera mer på...
Hoppas ni har en bra början på veckan! Det har jag! Anders började med att göra gröt och duka upp frukost till mig... Åh, vad jag är lycklig som har lagt vantarna på honom! ;-)
Intressant och allvarligt i roande format
Jag bjöd med Anders på föreställningen "Hur fan kunde Liza Marklund få en gatsten i Piteå?" i går kväll, med Niclas Wikström och Åsa Persson. Det var den extra extraföreställningen och alltså den sista i raden av tre.
Föreställningen var bortom min förväntan. Kanske inte bättre, men annorlunda. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över innehållet. Jag hade förväntat mig lite alldagligt snack och skämt om fördomar och jantelagen med en massa roliga anekdoter. Och visst fyrade de av några lustiga sådana. Det roligaste tyckte jag var när Niclas sa att hans pappa var en sådan pessimist att till och med när han skrattade gick mungiporna neråt. Även Åsas framförande av "Killen på macken, han sträcker på nacken"-sången var grymt bra och kul.
Men där fanns också en röd tråd om kristen tro. Jag förstod inte riktigt var jag befann mig när de i början tog upp bibeln som en av källorna till materialet de skulle framföra. (Den andra källan var PT.) Niclas fortsatte under kvällen med att varva bibelcitat och tänkvärdheter om att behandla människor lika, om att vara tolerant och om att tänka själv och inte bara blint följa en helig skrift. Det gjorde att jag ville applådera på sina ställen men det var i övrigt tyst så jag passade. Detta seriösa och älskvärda budskap hade jag inte förväntat mig i den här formen. Det märktes att Niclas gärna ville framföra det han hade på hjärtat, så gärna att det var det starkaste intrycket jag fick med mig, snarare än underhållningen. Och det märktes att han hade haft en hel EFS-uppväxt på sig att fundera på saker och ting. Kul att han tog upp han han var kristen, även om jag inte riktigt håller med om alla reflektioner. Dessutom handlade det en del om sexuella abnormiteter och Alf Rosenviks insändare i PT. Bilderna nedan är av de intressanta texter som de tog upp och pratade om.
(Klicka på bilderna för att förstora dem. Om det är en blå ram runt dem så går det inte, prova då att uppdatera sidan.)
Själva stuket, då? Konceptet med ett band, projektor och roliga personer på scen fick mig att komma ihåg Förfest till Himlen. Det är också en scenshow, fast den är mindre, mer amatörmässig och hålls på EFS och ingår i ett koncept som avrundas med fika och en andakt i mer kristen anda. Manuset går kanske inte hem på samma sätt som på showen i går och så finns det ingen kändis med. Och så är det inte i lika hög grad en kritik av aktuella händelser. Och så är det ju i kyrkan förstås. Alltså kostar det 0:- i inträde till skillnad från 200-nånting:-. Jag har hört att Niclas var med och skapade Förfest till Himlen när jag tänker efter.
Var det kultur? Ja, det handlade om att ta upp några aktuella företeelser i Piteå och behandla seriösa åsikter om dessa på ett humoristiskt sätt. Kultur, lika mycket kultur som Jonas Gardell, typ. Niclas och Åsa gjorde ett jättebra jobb med att få ihop en föreställning som var både rolig och allvarlig på samma gång.
Efteråt mötte jag en av mina kusiner på ICA Kvantum. Följande dialog ägde rum:
"- Vad tyckte du om showen då?", frågade hon glatt.
"- Jovisst var den bra, men det var inget jag direkt garvade åt...", började jag brodera ut med mitt fylliga ordflöde. "Vad tyckte du då?" frågade jag sedan.
"- Jag tyckte den var jättebra. Men så är jag ingen EFS:are!" försökte hon skämta.
Liksom, va? Visst, bibeln togs upp som underlag för en del reflektioner om olika ämnen, men huvudsyftet var väl inte att kritisera bibeltroende människor? Kanske blint bokstavsbibeltroende människor, men varken jag eller någon annan EFS:are jag känner vill nog förknippas med det. Jag har väl inte i all min tolerans missat att jag var utsatt för några bannor under showens gång? Att ifrågasätta saker inom kyrkan är inte unikt eller så värst provocerande längre i Piteå eller Sverige, tycker jag. Kanske i vissa sammanhang, men inte i överlag.
Nä, jag tror att hon kanske missade att hälften av dem på scen själva är EFS:are och kristna, på samma gång som de vågar tänka och ta ställning själva. Precis som jag.
Nyklippt
Jag träffade en kompis som jag inte träffat på jättelänge i dag, Victoria och hennes söta tiomånaderstjej Meja. Väldigt kul! Ser fram emot fler gånger. Tänk att hon är en tvåbarnsmamma nu...
Sedan klippte jag mig på Paus, f.d. Hår & Hud för första gången. Någon fler som klippt sig där? Vad tyckte ni i såfall? Jag blev ganska nöjd ändå. För ovanlighetens skull plattade frissan håret innan hon klippte, annars brukar ju håret vara blött. Trevlig var hon också. Och jag köpte en inpackning, en lockframkallande kräm från Tigi och en Volume Master. Känns i studentplånboken! Så nu vet ni att jag har klippt mig, då kan ni lägga märke till det när ni träffar mig!
Sedan klippte jag mig på Paus, f.d. Hår & Hud för första gången. Någon fler som klippt sig där? Vad tyckte ni i såfall? Jag blev ganska nöjd ändå. För ovanlighetens skull plattade frissan håret innan hon klippte, annars brukar ju håret vara blött. Trevlig var hon också. Och jag köpte en inpackning, en lockframkallande kräm från Tigi och en Volume Master. Känns i studentplånboken! Så nu vet ni att jag har klippt mig, då kan ni lägga märke till det när ni träffar mig!
En oas mitt i veckan
Anders, Lasse, Ulrika, Jonas, Hanna, jag liggande.
Anders ville helst att jag skulle klippa bort honom men jag hoppas han godkänner denna "censur" ;-)
Jag är med i en liten hemgrupp. Vi träffas en gång i veckan hemma hos någon och fikar, snackar om våra liv och tankar om tro och ber för varann och andra. Det känns verkligen jättemysigt varje gång. Det är EFS som samordnar hemgrupperna med några riktlinjer men annars är det rätt fria tyglar på hur vi gör. Just nu läser vi Efesierbrevet vers för vers och vi hinner prata om kanske tre-fyra verser varje gång, alltså gräver vi ganska djupt. Fast det är inget torrt studium utan det är himla kul. ;-P
Det känns som att man kommer varann så mycket närmare än en vanlig söndagsgudstjänst. På en gudstjänst sitter man ju som bekant och lyssnar mest. I hemgruppen däremot pratar man med varann, man bollar tankar, man har en dialog. I går kväll var vi hemma hos mig och då pratade vi bl.a. om olika saker vi kallar Gud och om våldsamma bibelställen som är svåra att förhålla sig till. Det är så himla bra med oss tycker jag, vi kan prata ganska mycket men fastän åsikterna kan gå isär blir det aldrig någon hård diskussion. Som det ska vara!
Jag är ledare för vår grupp. Jag frågade Anders om han ville vara det tillsammans med mig men han funkar nog mest som moraliskt stöd. Eftersom att jag inte riktigt vet vilka som läser min blogg slänger jag ut en chansning: om du känner att det är något för dig är du jättevälkommen att vara med.
Hörde ni på Karlavagnen i onsdags? Väldigt intressant ämne om Gud håller på att göra comeback i Sverige och i så fall varför. Här hittar ni sidan för att lyssna på det programmet som alltså var onsdag 12 november. Ja, jag lyssnar på Karlavagnen. Jag har för mig att det mest är äldre som gör det. Fast det är hur mysigt som helst. Riktigt bra med ett forum som är direktsänt. Jag ringde faktiskt in en gång när det handlade om tro. Det var ganska nervöst att freestyla snacket i direktsändning men det var en grym kick. Det är inte undra på att vissa måste ta sig en grogg innan de vågar ringa.
I alla fall: det är så kul att prata om tro och andlighet och livets stora frågor och små frågor som ändå betyder mycket. Jag är nästan alltid game för det :-) I alla fall att lyssna.
Inspirerande video
Det här är bland de coolare saker jag sett på länge! Det är dock mer Anders musiksmak än min. Detta är en av låtarna som jag förknippar med våra regelbundna turer till Kalix och Haparanda. Haha, snart är det dags igen...
Jag erkänner, jag är trött i dag! Men jag vägrar dock att ångra att jag satt uppe i går. Snart ska jag ut på en promenad med Linda. Behövs dagar som dessa, då det blir en sen morgon och plugg på eftermiddagen. Jag har hunnit äta en tallrik vaniljyoghurt och müsli och spela "Change your heart" och sjungit med raspig morgonstämma. Om jag spelar in den någon gång ska jag göra ett shot på morgonen. Det är ju då rösten blir som bäst och jag når ner också :-)
Ha en bra dag, vad ni än gör!
Jag erkänner, jag är trött i dag! Men jag vägrar dock att ångra att jag satt uppe i går. Snart ska jag ut på en promenad med Linda. Behövs dagar som dessa, då det blir en sen morgon och plugg på eftermiddagen. Jag har hunnit äta en tallrik vaniljyoghurt och müsli och spela "Change your heart" och sjungit med raspig morgonstämma. Om jag spelar in den någon gång ska jag göra ett shot på morgonen. Det är ju då rösten blir som bäst och jag når ner också :-)
Ha en bra dag, vad ni än gör!
Att orka eller att inte orka, det är frågan
Jag gav mig fasiken på att fixa den här bloggen en kväll i somras. So far so good, men grejen är att jag satt precis hela natten i ett sträck. Utan att äta eller dricka eller nånting. Men så lärde jag mig en hel del om hur jag skulle ändra koderna till min blogg, som jag inte kunnat förut. Tyvärr visste jag inte om att bloggen kunde se för taskig ut i en annan webläsare än den jag använde. Den blev bra i Mozilla Firefox men den såg tyvärr ut som crap i Internet Explorer.
Efter den kraftansträngningen orkade jag inte börja om igen, så jag nöjde mig med en försynt notis om att jag visste att bloggen såg mindre bra ut i IE. Synd att jag väntade så länge med att fixa problemet, för det var faktiskt inte så svårt. Det gällde bara att lista ut vilka koder som motsvarar vad. Jag har nu suttit i några timmar med detta plus en massa ändringar av designen fram och tillbaka, men finally ser bloggen bra ut i IE också!
Det är roligt att kunna förstå koden. Sedan är det ju också bra att ha lathundar om man inte vill lära sig själv, typ designadinblogg.se. Ytterligare ett steg vore ju att skriva koden själv. Jag får se om jag orkar lära mig det. Men bara jag ger mig fasiken på det så går det ju.
Det är egentligen den egenskapen som gör att man tar sig fram här i världen. Intelligens och talang räcker inte, man ska vilja det väldigt mycket också. En blogg som jag tycker är väldigt snygg är nevnarien.se men då har hon som skrivit koderna också lagt ner en massa möda på den. (Plus att hon läser till grafisk designer och har en massa talang.)
Något mer som är mödosamt är att vara vaken nu. Anders ligger och andas på soffan här bredvid och jag är ganska hungrig. Jag är sällan vaken efter tre. Men ibland får jag bara saker gjorda på natten. God natt!
Efter den kraftansträngningen orkade jag inte börja om igen, så jag nöjde mig med en försynt notis om att jag visste att bloggen såg mindre bra ut i IE. Synd att jag väntade så länge med att fixa problemet, för det var faktiskt inte så svårt. Det gällde bara att lista ut vilka koder som motsvarar vad. Jag har nu suttit i några timmar med detta plus en massa ändringar av designen fram och tillbaka, men finally ser bloggen bra ut i IE också!
Det är roligt att kunna förstå koden. Sedan är det ju också bra att ha lathundar om man inte vill lära sig själv, typ designadinblogg.se. Ytterligare ett steg vore ju att skriva koden själv. Jag får se om jag orkar lära mig det. Men bara jag ger mig fasiken på det så går det ju.
Det är egentligen den egenskapen som gör att man tar sig fram här i världen. Intelligens och talang räcker inte, man ska vilja det väldigt mycket också. En blogg som jag tycker är väldigt snygg är nevnarien.se men då har hon som skrivit koderna också lagt ner en massa möda på den. (Plus att hon läser till grafisk designer och har en massa talang.)
Något mer som är mödosamt är att vara vaken nu. Anders ligger och andas på soffan här bredvid och jag är ganska hungrig. Jag är sällan vaken efter tre. Men ibland får jag bara saker gjorda på natten. God natt!
Tracy Chapman - America
Yeah! Vilken styrka den människan har. Här är två versioner av America, en studioversion och den andra live. Man blir inte besviken på hennes leverans på scen. Rösten är precis lika innerlig och stark som alltid. Och så är det ju så grymt tufft med de där bongo-trummorna. Synd bara att filmaren riktade in sig så mycket på den flinta grabben där bak.
Den här låten har en historia för mig... Jag köpte singeln på måfå för ett pund på en second hand-skivaffär i Camden. Sedan lyssnade jag på den på repeat en helg medan jag trampade omkring på den blå heltäckningsmattan i det minimala vardagsrummet.
Den här låten har en historia för mig... Jag köpte singeln på måfå för ett pund på en second hand-skivaffär i Camden. Sedan lyssnade jag på den på repeat en helg medan jag trampade omkring på den blå heltäckningsmattan i det minimala vardagsrummet.
Från magen och hjärtat
Fastän jag måste läsa i snigelfart ibland, för att orden inte verkar fastna hos mig, så är boken i religionspsykologi intressant. Och den är provocerande för att den bryter ner de psykologiska bitarna av min vardagliga tro. Den presenterar forskning som söker svar på frågor som t.ex. hur man får och fortsätter ha en religiös tro och den psykologiska aspekten av bön. Men speciellt provocerande är det att läsa om hur människor far illa pga människofientliga idéer. Usch, det vrider sig i magen på mig när jag läser om kvinnoförtryck och fundamentalistiskt tänkande. Och jag tänker på att rädsla tyvärr kan vara en stark drivkraft till att tro.
Jag tänker på hur det är i vissa sammanhang, t.ex. den gången när ledarskapet sa att alla "kritikandar" skulle drivas ut från besökarna i en viss församling. Då blev de nog rädda att bejaka sina egna känslor och tankar. Eller när folk berättar för andra om sin tro för att de tror att de annars hamnar i ett evigt pinande helvete. Var går gränsen mellan sund och osund tro?
Jag tror att man kan ha en mycket skrämmande syn på människan och världen utan att för den skull må dåligt. Man låter helt enkelt bli att konfronteras med det negativa därför att man är så säker på att man själv har sitt på det torra. Man behöver liksom inte gå under i Armageddon. Eller så är man faktiskt rädd för att man inte har den rätta tron eller är en tillräckligt "levande kristen" själv. Om det vill sig illa kan man bli psykiskt sjuk av detta. Men man trycker undan det skrämmande med "men det är inte meningen att vi ska förstå", eller "Gud är rättvis men jag vet inte hur".
Det är en sak att erkänna att man inte vet vad Gud har i tankarna, men det jag menade ovan är inte bara att göra det. Nej, det är att egentligen veta exakt vad traditionen säger: att alla som inte haft en rätt tro kommer MED RÄTTA att lida helvetets alla kval i evigheters evighet. Men samtidigt vill man inte veta av att se det i vitögat. Det är att försöka sopa sin egentliga tro under mattan. Jag är faktiskt stolt över att jag inte gör det. Var ärlig mot dig själv du också. Pallar du verkligen med att tro på det du gör?
Mina kära kristna vänner, är alla människor så onda att de förtjänar att lida i helvetets plåga utan slut, som straff? Inte bara det, VILL de göra det för att de hatar Gud så mycket? Låter det inte som en sjuk, verklighetsfrämmande människosyn baserad på lögn och rädsla?
Jag frågar inte för att få svar, jag frågar för att väcka tankar. Svaren kan ni behålla. Jag vet att jag inte kan övertyga dem jag riktar frågorna mot genom en vädjan till deras hjärtan. Det är bara bibeln som gäller. Jag vet, för att jag varit där själv. Det började med en existentiell kris och slutade med ett bibelstudium. Och jag fann en sanning om Guds aldrig sinande omsorg och kärlek, om Guds plan om försoning med hela världen, om en Jesus som verkligen är världens frälsare.
Om du verkligen är intresserad av att veta mer om min tro, så kan jag hänvisa till en hel del skriftligt jättebra och läsvärt material som kan vara kul att läsa. Jag är däremot inte så sugen på att diskutera för att försöka ge stöd för någonting som den andra egentligen inte vill tro på. Det är oftast tyvärr ett slöseri med tid. Men väcka funderingar hos dem och så ett frö kan jag ju alltid ;-)
Den här låten berör mig i magen och hjärtat:
Jag tänker på hur det är i vissa sammanhang, t.ex. den gången när ledarskapet sa att alla "kritikandar" skulle drivas ut från besökarna i en viss församling. Då blev de nog rädda att bejaka sina egna känslor och tankar. Eller när folk berättar för andra om sin tro för att de tror att de annars hamnar i ett evigt pinande helvete. Var går gränsen mellan sund och osund tro?
Jag tror att man kan ha en mycket skrämmande syn på människan och världen utan att för den skull må dåligt. Man låter helt enkelt bli att konfronteras med det negativa därför att man är så säker på att man själv har sitt på det torra. Man behöver liksom inte gå under i Armageddon. Eller så är man faktiskt rädd för att man inte har den rätta tron eller är en tillräckligt "levande kristen" själv. Om det vill sig illa kan man bli psykiskt sjuk av detta. Men man trycker undan det skrämmande med "men det är inte meningen att vi ska förstå", eller "Gud är rättvis men jag vet inte hur".
Det är en sak att erkänna att man inte vet vad Gud har i tankarna, men det jag menade ovan är inte bara att göra det. Nej, det är att egentligen veta exakt vad traditionen säger: att alla som inte haft en rätt tro kommer MED RÄTTA att lida helvetets alla kval i evigheters evighet. Men samtidigt vill man inte veta av att se det i vitögat. Det är att försöka sopa sin egentliga tro under mattan. Jag är faktiskt stolt över att jag inte gör det. Var ärlig mot dig själv du också. Pallar du verkligen med att tro på det du gör?
Mina kära kristna vänner, är alla människor så onda att de förtjänar att lida i helvetets plåga utan slut, som straff? Inte bara det, VILL de göra det för att de hatar Gud så mycket? Låter det inte som en sjuk, verklighetsfrämmande människosyn baserad på lögn och rädsla?
Jag frågar inte för att få svar, jag frågar för att väcka tankar. Svaren kan ni behålla. Jag vet att jag inte kan övertyga dem jag riktar frågorna mot genom en vädjan till deras hjärtan. Det är bara bibeln som gäller. Jag vet, för att jag varit där själv. Det började med en existentiell kris och slutade med ett bibelstudium. Och jag fann en sanning om Guds aldrig sinande omsorg och kärlek, om Guds plan om försoning med hela världen, om en Jesus som verkligen är världens frälsare.
Om du verkligen är intresserad av att veta mer om min tro, så kan jag hänvisa till en hel del skriftligt jättebra och läsvärt material som kan vara kul att läsa. Jag är däremot inte så sugen på att diskutera för att försöka ge stöd för någonting som den andra egentligen inte vill tro på. Det är oftast tyvärr ett slöseri med tid. Men väcka funderingar hos dem och så ett frö kan jag ju alltid ;-)
Den här låten berör mig i magen och hjärtat:
If I could tell the world just one thing
It would be, we're all okay
And not to worry
'Cause worry is wasteful and useless
In times like these
I won't be made useless
Won't be idle with despair
I will gather myself around my faith
For light does the darkness most fear
My hands are small, I know
But they're not yours, they are my own
But they're not yours, they are my own
and I am never broken
Poverty stole your golden shoes
But it didn't steal your laughter
And heartache came to visit me
But I knew it wasn't ever after
We'll fight, not out of spite
For someone must stand up for what's right
'Cause where there's a man who has no voice
There ours shall go singing
In the end only kindness matters
I will get down on my knees, and I will pray
We are God's eyes
God's hands
God's heart
Nu ska jag promenixa i väg till Jeanette och Jonas och se slutet av Idol! :-) Ta hand om er!
Modelejon
Jag började dagen med att skicka ett kontrollerat semiaggressivt mejl till Lunarstorm för att det behagade dem att ta bort mitt konto. Det hade varit så kul att få läsa gamla dagboksinlägg igen! Och kanske lägga in dem på bloggen?
Sen tog jag en sen frukost med den söta Linda på Humlan i Öjebyn, i alla fall var det frukost för mig som steg upp kvart över nio!
Nu är jag hos Anders men han har farit och tränar på StepIn. Sedan jobbar han till kvart över elva i kväll. Innan dess ska jag ha gjort dagens plugg och städat i lägenheten. Gode Gud, gör så att det går vägen..! Dags för mig att avsluta den långa helgen jag haft från pluggandet. Det blir att plugga i dag, fredag, lördag och söndag, baske mig! Vad håller jag på med!? Rel psyk är ju k.u.l, för bövelen!
Sen tog jag en sen frukost med den söta Linda på Humlan i Öjebyn, i alla fall var det frukost för mig som steg upp kvart över nio!
Nu är jag hos Anders men han har farit och tränar på StepIn. Sedan jobbar han till kvart över elva i kväll. Innan dess ska jag ha gjort dagens plugg och städat i lägenheten. Gode Gud, gör så att det går vägen..! Dags för mig att avsluta den långa helgen jag haft från pluggandet. Det blir att plugga i dag, fredag, lördag och söndag, baske mig! Vad håller jag på med!? Rel psyk är ju k.u.l, för bövelen!
Dagens outdoor outfit.
But yes, we can!
Jag är ju bara sjukt tuff mot mig själv vissa gånger! Argh, jag blir så less. I går kväll var jag trumpen över att min plan att läsa minst en sida per dag hade gått i stöpet. Det stämmer förvisso, MEN, jag hade också väckt min slumrande kreativitet till liv. Anders och jag har tänkt teckna serier och det är ju alltid något. Det var ju trots allt hans serieteckningar som spädde på mitt intresse för hans personlighet.
Dessutom pluggade jag flera timmar i onsdags, torsdags, fredags och måndags. Jag är egentligen faktiskt grymt stolt över att jag lyckades göra det. Tänk att jag började läsa från dag ett på kursen. Och så har jag läst i dag med, några sidor, men detta är bara en paus.
Varför är det så lätt att höra en gren som knäcks mitt bland allt fågelkvitter i skogen? Of course I'll make it, darn it!
Låt vara att jag sagt att jag skulle läsa minst en sida per dag, men det är inget mål i sig utan ett medel att ha en kontinuitet - vilket jag ju ändå har. Och även om jag inte skulle ha läst någon sida alls så vet jag att jag fixar biffen ändå! Det är inte så farligt! Som Maria kommenterade på föregående inlägg, så är det ju ingen fara så länge inte uppskjutandet av saker blir helt allomfattande.
Om det är något som du tror är för svårt för dig men som du skulle vilja göra, så sätt igång bara. Om man tror kan man åstadkomma mycket, jag lovar dig, jag lovar dig.
Dessutom pluggade jag flera timmar i onsdags, torsdags, fredags och måndags. Jag är egentligen faktiskt grymt stolt över att jag lyckades göra det. Tänk att jag började läsa från dag ett på kursen. Och så har jag läst i dag med, några sidor, men detta är bara en paus.
Varför är det så lätt att höra en gren som knäcks mitt bland allt fågelkvitter i skogen? Of course I'll make it, darn it!
Låt vara att jag sagt att jag skulle läsa minst en sida per dag, men det är inget mål i sig utan ett medel att ha en kontinuitet - vilket jag ju ändå har. Och även om jag inte skulle ha läst någon sida alls så vet jag att jag fixar biffen ändå! Det är inte så farligt! Som Maria kommenterade på föregående inlägg, så är det ju ingen fara så länge inte uppskjutandet av saker blir helt allomfattande.
Om det är något som du tror är för svårt för dig men som du skulle vilja göra, så sätt igång bara. Om man tror kan man åstadkomma mycket, jag lovar dig, jag lovar dig.
Varför så svårt att göra det jag vill?
Jag undrar ibland om jag har en ovanligt dålig självdisciplin.
Jag har inte läst en sida i dag. Vaknade sent, slog på datorn direkt och började skrida till verket med mina teckningar. Suck. Samtidigt visste jag att jag skulle äta frukost, duscha och börja plugga istället. När Anders kom hem hoppade jag i duschen och åt i soffan framför TV:n. Sedan slog jag på TV-spelet under en klagan om att jag borde plugga. Anders hoppade ner bredvid mig på soffan, entusiastisk att få spela lite Bond (Nightfire) med mig och försäkrade mig om att kvällen var ung eller nå't sån't.
Tiden gick, jag gjorde två ostburgare och ligger nu i min soffa och försöker smälta maten medan hjärtat jobbar febrilt. Det var två ostburgare. 120 gram styck och bröd. Inte illa, va? Hur mycket brukar ni andra äta? (Och då är det mest intressant att jämföra med andra tjejer.)
Nåja, det var ett sidospår. Grejen är den att det är fruktansvärt svårt ibland att göra det jag vill. Oavsett om jag mår bra, dåligt eller mittemellan är det ändå svårt att få "tummen ur" som det så vackert heter. Så då vet ni, alla som beundrar mig som pluggar på distans. Jag har inte någon bra självdisciplin. Men jag vill tro att det är förenat med ett sunt liv. Det kan inte vara sunt att alltid göra det man borde. Allvarligt talat så skräms jag av sådana personer. De är så långt ifrån mig som man kan komma. Och jag är den form av mänsklighet som jag känner bäst.
Jag har inte läst en sida i dag. Vaknade sent, slog på datorn direkt och började skrida till verket med mina teckningar. Suck. Samtidigt visste jag att jag skulle äta frukost, duscha och börja plugga istället. När Anders kom hem hoppade jag i duschen och åt i soffan framför TV:n. Sedan slog jag på TV-spelet under en klagan om att jag borde plugga. Anders hoppade ner bredvid mig på soffan, entusiastisk att få spela lite Bond (Nightfire) med mig och försäkrade mig om att kvällen var ung eller nå't sån't.
Tiden gick, jag gjorde två ostburgare och ligger nu i min soffa och försöker smälta maten medan hjärtat jobbar febrilt. Det var två ostburgare. 120 gram styck och bröd. Inte illa, va? Hur mycket brukar ni andra äta? (Och då är det mest intressant att jämföra med andra tjejer.)
Nåja, det var ett sidospår. Grejen är den att det är fruktansvärt svårt ibland att göra det jag vill. Oavsett om jag mår bra, dåligt eller mittemellan är det ändå svårt att få "tummen ur" som det så vackert heter. Så då vet ni, alla som beundrar mig som pluggar på distans. Jag har inte någon bra självdisciplin. Men jag vill tro att det är förenat med ett sunt liv. Det kan inte vara sunt att alltid göra det man borde. Allvarligt talat så skräms jag av sådana personer. De är så långt ifrån mig som man kan komma. Och jag är den form av mänsklighet som jag känner bäst.
Galenskap
Lämna gärna en kommentar är ni snela. För övrigt borde jag förmodligen börja plugga... Och göra allt annat livsnödvändigt... Önska mig lycka till med resten av den här dagen! Jag hoppas få kränga mig ur kreativitetens begärande klor!
Försinkande morgonidé
Öh... Jag öh. Sov ganska länge i dag. Och innan jag steg upp låg jag och tänkte... Och kom på en idé. Jag var så sugen på att testa den att jag inte gjort något annat i dag, och då menar jag inte något annat, än att testa den. Photoshop kan göra mycket :-) Som till exempel att trolla bort tre timmar.
Den religiösa människan
Det var en forskare vid namn Mirceda Eliade som myntade uttrycket homo religiosus, den religiösa människan. Den är numera en utdöende art. I kid you not. (Jämför med homo sapiens: den tänkande människan.)
Jag läser religionspsykologi och därmed också om "den religiösa människan", som vår kursbok heter. Det kändes först lite som att trampa in på fiendens mark. Jag skulle alltså läsa om vad vetenskapen säger om varför jag är troende och hur och allt sån't där. Men boken började faktiskt med att förklara att religionspsykologin inte bör försöka förklara allt om den religiösa människans upplevelser, föreställningar och beteende. De som studerar religionspsykologi bör vara medvetna om att detta bara är ett sätt i mängden att se på saker. Detta kan alltså inte göra anspråk på att vara det enda perspektivet som behövs för att förstå verkligheten. Fastän jag fortfarande är en gnutta på min vakt gentemot vetenskapens tendens att i sann upplysningsanda göra sig själv till normen för allt godkänt tänkande, blev jag därmed lugnare och mer entusiastisk.
"Är du relli?", kan man fråga någon som man tycker verkar religiös. Jag upplever det som att ordet religiös betecknar något man ser ner på; det är något som gamla tanter är, som inte vet bättre. Att vara religiös är att vara verklighetsfrämmande. Det är något välbekant och kanske mysigt och samtidigt föraktfullt över ordet. Jag har aldrig velat kalla mig religiös just därför att jag uppfattar att ordet inte kan beskriva mig.
Att tro på en religion känns för mig som att man har ett system av dogmer hängande över sig, man tar på sig något utifrån. Man försöker lära sig vad en grupp människor tror, enligt den källa de tror på, och vilja rätta sig efter det. Inte heller det kan beskriva vad jag har. Jag vill faktiskt inte sträva efter att vara "renlärig" enligt någon viss tradition. Jag tycker att det är viktigt att söka sanningen men det är också viktigt att inte blint förlita sig på mänskliga traditioner.
Jag och många av mina kristna vänner i Piteå tar avstånd från vissa katolskt kristna dogmer. Vi gör det till stor del därför att vi har blivit födda in i en protestantisk kristen tradition. Det tar emot att erkänna, men så är det. Det är naturligtvis ingen slump att de flesta av oss har omfamnat protestantismen. Men vi bör naturligtvis aldrig ta för givet att vår egen tradition, eller religion för den delen, är sann därför att omgivningen säger det. Det krävs mod och insikt för att se det här mönstret och våga söka sanningen utan att låta sig hindras av omgivningens gillande eller ogillande.
Hurra för att jag läser religionsvetenskap och inte blir itutad en massa dogmer som jag ska tro på. Den metoden skulle inte få finnas på våra universitet, som ju har krav på sig att uppfylla vissa akademiska kriterier. Självklart är våra böcker skrivna utifrån ett vetenskapligt synsätt och kan därför inte behandla frågan om Gud finns eller inte, till exempel. Dessutom tycker jag att det är viktigt att min tro inte är beroende av skygglappar som ska dölja andra perspektiv på saker och ting. Jag vill känna till och förstå andra perspektiv i största möjliga mån. Det tycker jag är oerhört stimulerande.
Samtidigt är jag en djupt troende människa. Jesus har liksom gjort avtryck mig som jag varken kan eller vill få bort. Jag har haft en stark religiös upplevelse, om jag nu ska använda ett uttryck som de flesta förstår. Denna upplevelse har jag reflekterat över många gånger och undrat vad som egentligen hände. Men jag har alltid kommit fram till samma sak: minnet av den himmelska kärlek som strömmade in i mitt hjärta och flödade över är en upplevelse för god för att bara bortförklaras med psykologi.
Visst tror jag helt och fullt att kristen tro baserar sig på en verklig historisk händelse och det är något jag är stolt över. Jag lyfter gärna fram den intellektuella aspekten av kristen tro också. Och förresten gör sig Guds närvaro känd på olika sätt för olika individer. Man behöver absolut inte uppleva något särskilt för att vara en kristen. Men den här erfarenheten av Guds kärlek betyder oerhört mycket för mig. Förståeligt och fint för vissa, farligt och osäkert för andra. Ärligt, sant och underbart för mig.
Fars dag
Jag tycker det är trevligt med fars dag, mors dag och sån't. Jag har faktiskt länge varit ganska cynisk vad gäller dessa köpmannajippon och tänkt att sådana dagar mest är till för handeln. Men nu tänker jag att många är ganska lata i vanliga fall, så det kan vara bra med en bestämd dag att göra vissa små saker som hör livet till. En sådan sak är att fira sina pappor. Man behöver ju inte köpa något dyrt... Det räcker med ett kort och lite choklad för att visa att man bryr sig. Hrm, för det har jag köpt :-)
Anders och jag var och fikade med hans föräldrar i dag och senare i kväll ska vi till mamma och pappa och äta middag där. På bilderna är jag, Stig och Ulla (Anders föräldrar). Vi står utanför en herrgård i Öjebyn som var Stigs barndomshem, men som numera är ett café.
Anders och jag var och fikade med hans föräldrar i dag och senare i kväll ska vi till mamma och pappa och äta middag där. På bilderna är jag, Stig och Ulla (Anders föräldrar). Vi står utanför en herrgård i Öjebyn som var Stigs barndomshem, men som numera är ett café.
Jante Fjante Snöboll
... om någon känner igen uttrycket "Bamse Tramse Snöboll", som rubriken inspirerades av, ska jag avguda den människan en kort sekund :-) Jag tror att den repliken ingick i en episod av Bamse från 1980.
Nog är det väl ändå märkvärdigt med den här Jante? Visst, man behöver ju inte vara en mallgroda om man fortfarande vill vara en bra kompis men det är ju helt fel att vara rädd att bli illa omtyckt om man sticker ut. Värst var det när jag gick på Hortlax högstadium. Jag kunde skämmas för att jag hade skrivit MVG på ett engelskaprov, så jag ville inte visa någon. Nog kunde jag ha varit glad för det men Jante sa åt mig att vara försiktig så att inte någon skulle bli avundsjuk. Helt galet.
Det känns som om vi vill försäkra varandra om hur dåliga vi är så att de inte ska tro att vi är bättre än dem. För en av de värsta sakerna som finns är ju att sticka ut. Det är skrämmande. Jante växer där det finns osäkra människor. Jantes näringsintag kommer från vår dåliga självkänsla. Han smackar förnöjt var gång en måltid av rädsla dukas upp. Och han jäser förnöjt, det äcklet. Jädra Jante, jag riktigt känner hur han påverkat mig både genom att jag upplevt hur andra varit mot mig och hur jag varit mot andra.
Om vi går ännu längre tillbaka i orsakskedjan kommer vi till det yttersta onda: avsaknaden av kärlek. Vi behöver kärlek och därför behöver vi älska varandra tills Fjantejante inte vet vart han ska ta vägen och till slut tynar bort likt en snöboll i april.
Så älska er själva och vet att ingen är mer värd än du. Då blir det lättare att även älska andra för du känner dig trygg i att de står på samma nivå. De försöker inte trycka ner dig genom att vara duktiga eller bra på något sätt. De är inte bättre än du. Du kan sänka garden och lyssna på dem. Du kan inta din naturliga plats bland dem. Du är en av alla, varken mindre eller mer.
Nog är det väl ändå märkvärdigt med den här Jante? Visst, man behöver ju inte vara en mallgroda om man fortfarande vill vara en bra kompis men det är ju helt fel att vara rädd att bli illa omtyckt om man sticker ut. Värst var det när jag gick på Hortlax högstadium. Jag kunde skämmas för att jag hade skrivit MVG på ett engelskaprov, så jag ville inte visa någon. Nog kunde jag ha varit glad för det men Jante sa åt mig att vara försiktig så att inte någon skulle bli avundsjuk. Helt galet.
Det känns som om vi vill försäkra varandra om hur dåliga vi är så att de inte ska tro att vi är bättre än dem. För en av de värsta sakerna som finns är ju att sticka ut. Det är skrämmande. Jante växer där det finns osäkra människor. Jantes näringsintag kommer från vår dåliga självkänsla. Han smackar förnöjt var gång en måltid av rädsla dukas upp. Och han jäser förnöjt, det äcklet. Jädra Jante, jag riktigt känner hur han påverkat mig både genom att jag upplevt hur andra varit mot mig och hur jag varit mot andra.
Om vi går ännu längre tillbaka i orsakskedjan kommer vi till det yttersta onda: avsaknaden av kärlek. Vi behöver kärlek och därför behöver vi älska varandra tills Fjantejante inte vet vart han ska ta vägen och till slut tynar bort likt en snöboll i april.
Så älska er själva och vet att ingen är mer värd än du. Då blir det lättare att även älska andra för du känner dig trygg i att de står på samma nivå. De försöker inte trycka ner dig genom att vara duktiga eller bra på något sätt. De är inte bättre än du. Du kan sänka garden och lyssna på dem. Du kan inta din naturliga plats bland dem. Du är en av alla, varken mindre eller mer.
StrålSpa
Nu är det snart helg och jag vill ge ett tips inför helgens åstundande i höstmörkret: stråla. Man strålar i badkaret genom att proppa igen brunnen som när man ska bada, ha igång duschen och fästa den högt uppe som när man ska duscha... Fast man lägger sig ner i badkaret istället och det är mumma, så himla skönt. Man kan med fördel släcka lyset i taket, tända några värmeljus och låta badskummet grädda sig på ytan.
När jag strålade sist drömde jag mig bort till regnskogen, för det kändes som ett tropiskt regn... Eller när jag hade släckt så kom jag att tänka på ett piratfartyg som seglade i stormen nattetid. :) Det var Peter Lundströms kompis i Umeå, tror jag, som hade kommit med den finfina rekreationen.
EDIT: Tog bort en massa onödigt svammel från detta inlägg.
Just ja, och så presidenten
Barack Obama vann presidentvalet i USA, ja. Det är ganska spännande att se vad som ska hända. Förväntningarna är skyhöga och jag tror inte att någon människa kan leva upp till att rädda allt själv. Som han sa i sitt segertal så behövs folket för att det ska bli en förändring. De måste vara med om de ska förändra samhället till det bättre. Det blir till nackdel för alla, om vi förväntar oss för mycket av Obama. Besvikelse för oss och för hög press på honom. Obama är en människa med mycket makt, ingen lammunge och ingen frälsare. Hoppas han fixar piedestalen.
Jag är inte förvånad att han vann. Massmedia var verkligen på hans sida. Och hans kampanj har varit bra, det är ett som är säkert. Det är ekonomin han har lyft upp, gång på gång på gång. Han har talat om förändring, om framtidshopp. Jag hoppas verkligen att han gör något bra av sin tid vid makten. Men jag ropar inte hej än. Jag antar att det är därför att jag blir skeptisk när många svenskar och andra för den delen verkar hylla honom utan att veta så mycket. De hakar på folkmassorna som ropar "hosianna", fast de vet bara att han är mörkhyad och populär. Jag vet inte så mycket heller och därför säger jag inte så mycket. Men hoppet i amerikanernas ögon går inte att ta miste på och jag hoppas att jag också får övertygas snart - inte av att höra ord utan av att se handling. Kom igen Obama, visa vad du går för!
Jag är inte förvånad att han vann. Massmedia var verkligen på hans sida. Och hans kampanj har varit bra, det är ett som är säkert. Det är ekonomin han har lyft upp, gång på gång på gång. Han har talat om förändring, om framtidshopp. Jag hoppas verkligen att han gör något bra av sin tid vid makten. Men jag ropar inte hej än. Jag antar att det är därför att jag blir skeptisk när många svenskar och andra för den delen verkar hylla honom utan att veta så mycket. De hakar på folkmassorna som ropar "hosianna", fast de vet bara att han är mörkhyad och populär. Jag vet inte så mycket heller och därför säger jag inte så mycket. Men hoppet i amerikanernas ögon går inte att ta miste på och jag hoppas att jag också får övertygas snart - inte av att höra ord utan av att se handling. Kom igen Obama, visa vad du går för!
7 things about me
Jag har blivit utmanad av Johanna!
De regler som gäller är :
- Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
De regler som gäller är :
- Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget.
- Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
- Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor.
- Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
- Jag biter på naglarna så det kan göra ont men vill sluta med det. Tänkte spara ut dem så de är långa till jul.
- Jag har rivit sönder pocketböcker om jag blivit tillräckligt arg på deras innehåll. Den första boken jag någonsin rev sönder hette "God's design for women" och den beskev en idealisk kvinnobild ungefär som en porslinsdocka, så jag ville inte ha kvar den i bokhyllan.
- Under den senaste tiden är det nog 2 1/2 män som dominerat mitt TV-tittande.
- Jag är en chipsoman. (Jag kan känna lukten av chips när jag ser på bilden nedan!) Det betyder att jag suktar väldigt mycket efter chips ibland och när jag får tag i dem äter jag så fort att jag får ont i magen. När magontet har lagt sig äter jag mer tills jag får ont igen. Jag och Anders brukar skämta om att jag likt en kanin behöver en saltsten.
- Jag har styrt ett flygplan i ca 10 sek och började min karriär med att dyka med en ganska snäv vinkel neråt. De två stackars likbleka passagerarna där bak blev tyvärr rädda men annars var det en riktig kick!
- Jag har slunkit ner bredvid Sveriges dåvarande ärkebiskop KG Hammar på kyrkbänken under en psalm på en nattvarsgudstjänst i Uppsala och frågat vad han trodde om Jesus uppståndelse från de döda, eftersom att jag hade hört att han förnekade den. Han sa ja men började prata om symbolik.
- Jag kan bli sjukt fascinerad om jag sitter i bilen och elledningsstolparna passeras i takt med musiken.
Råtentaplugg
Nytt ord. Råtentaplugg. Men det är just vad jag håller på med! Här sitter jag och slänger ner nosen i bok efter bok och scannar efter det väsentligaste att hafsigt nedteckna som stolpar. "Inte kan de väl fråga om det här?" tänker jag och skummande bläddrar fram blad efter blad. Jag stöter faktiskt på material som jag skulle tycka var intressant att uppehålla mig vid längre men eftersom att tiden inte finns för detta får jag sträcka mig efter det efter tentan i så fall. (Yeah, right.)
Nästa tentaperiod ska jag läsa minst en sida per dag så att jag inte sitter med någon oläst sida den näst sista dagen innan tentan. Så kan jag bara glida omkring och möjligen, om intresse föreligger, förstött filosofera om den digra samling kunskap som jag under de senaste veckorna gjort till min egen.
Kom ihåg det, gott folk! Lär av mig som dragit en visdom av detta! (Detta inlägg kan klassas som vishetslitteratur då författaren drar en förnuftig slutsats baserad på livserfarenhet.)
Fy, vad den där Gustaf-strippen håller låg bildkvalitet. Och jag tror baske mig att min uttrycksform påverkats i sannerligen hög grad av den stofil-bok om Gamla Testamentets religionshistoria och isagogik som jag nyss läst. Detta är icke kul! (Icke är bland de fulaste ord jag vet.)
Nästa tentaperiod ska jag läsa minst en sida per dag så att jag inte sitter med någon oläst sida den näst sista dagen innan tentan. Så kan jag bara glida omkring och möjligen, om intresse föreligger, förstött filosofera om den digra samling kunskap som jag under de senaste veckorna gjort till min egen.
Kom ihåg det, gott folk! Lär av mig som dragit en visdom av detta! (Detta inlägg kan klassas som vishetslitteratur då författaren drar en förnuftig slutsats baserad på livserfarenhet.)
Fy, vad den där Gustaf-strippen håller låg bildkvalitet. Och jag tror baske mig att min uttrycksform påverkats i sannerligen hög grad av den stofil-bok om Gamla Testamentets religionshistoria och isagogik som jag nyss läst. Detta är icke kul! (Icke är bland de fulaste ord jag vet.)
