En existentiell stöttepelare
Det är ju ändå otroligt vad fotbollen betyder för vissa. Den ger ett lyckorus, den ger en känsla av vi mot dem, en känsla av seger (i sina bästa stunder). Inte undra på att vissa vill vältra sig i fotbollens värld, eller i sportens värld för den delen. På det sättet liknar fotbollen nästan en religion för vissa. Den har såklart inga utomvärldsliga inslag. Ingen synd förutom att inte tro på det egna landslaget. Ingen frälsning utom att vinna VM. Ingen dröm om enhet förutom den nationella enheten i glädjen över fotbollssegern. Men den ger ändå tillräckligt mycket för att folk ska bli ganska uppslukade.
I Argentina finns Maradonakyrkan sedan tio år tillbaka där de hyllar Maradona som sin förebild och inspiration i livet. Grundarna tar det tydligen mest på skoj men andra tar det på större allvar. Maradonas anhängare firar till och med jul och nyår till hans ära, fast med glimten i ögat. Verkligen vettigt av Maradona att själv sluta sig till en annan livsåskådning! DN har en artikel om "kyrkan" där Maradona själv ringer ett telefonsamtal till dem under festligheterna och låter meddela:
"- Jag vill tacka er för den kärlek ni ger mig. Låt oss nu sätta vår tro till Gud, den sanna guden. Må Gud vare med oss och giva oss en seger som den som vi fick 1986, säger Maradona i en raspig ledning, som går ut i direktsändning i hela landet. Någon i publiken reagerar: 'Men det är ju DU som är Gud!'"
Se inslaget i DN:s webb-TV
Frågar du mig personligen så kan jag förstå att många olika religioner och livsåskådningar ter sig likvärdiga om man ser till ytan. Man kan säga kolla där, nu hyllar folk till och med Maradona, precis som man hylllar Buddha, Muhammed och Jesus, inget nytt under solen. Men det är något speciellt med Jesus. Han gick inte fram med svärdet i sin hand som Muhammed, han blev ingen fotbollsstjärna som Maradona, han lät meddela, till skillnad från Buddha, att han var mer än en vis människa. Att han var liksom både Gud och människa. Och han hade en etisk undervisning som fascinerar och engagerar än i dag. Framför allt tycker jag om att han ville umgås med dem som samhället ansåg vara "syndare". Och de älskade honom. Han visade dem att de inte var mindre värda än de som ansåg sig vara rättfärdiga. Han sa till och med att det var för syndarnas skull han hade kommit, inte för de rättfärdigas.
Jag har mycket att lära av Jesus. Och Jesus är mer än en förebild för mig, han är min existentiella stöttepelare. Jag tror inte att någon annan pelare håller lika bra. Inte fotboll, inte vetenskap, inte filosofi, inte en känsla av upprymdhet. Vad jag menar med det är att jag sätter mitt hopp till Jesus, inte i ren desperation utan för att jag tycker att han är trovärdig. Det är min tro och mitt hopp att Jesus är världens frälsare, som det heter på gammaldagsiska. För det vore väl synd om denna världen vore allt? Om det fick sluta så olyckligt som det annars skulle göra - en värld av en massa orättvisor och olösta konflikter överallt som bara kanske går under till slut av miljöförstöring? Jag vill göra mitt bästa för att göra världen bättre men jag tror fortfarande inte att alla människor någonsin kommer att vilja bete sig exemplariskt alltid. För det krävs något mer. Det krävs pånyttfödda människor. Och någon som kan föda dem på nytt - Gud ;-)
Alla har vi en existentiell stöttepelare. Vilken är din?
I Argentina finns Maradonakyrkan sedan tio år tillbaka där de hyllar Maradona som sin förebild och inspiration i livet. Grundarna tar det tydligen mest på skoj men andra tar det på större allvar. Maradonas anhängare firar till och med jul och nyår till hans ära, fast med glimten i ögat. Verkligen vettigt av Maradona att själv sluta sig till en annan livsåskådning! DN har en artikel om "kyrkan" där Maradona själv ringer ett telefonsamtal till dem under festligheterna och låter meddela:
"- Jag vill tacka er för den kärlek ni ger mig. Låt oss nu sätta vår tro till Gud, den sanna guden. Må Gud vare med oss och giva oss en seger som den som vi fick 1986, säger Maradona i en raspig ledning, som går ut i direktsändning i hela landet. Någon i publiken reagerar: 'Men det är ju DU som är Gud!'"
Se inslaget i DN:s webb-TV
Frågar du mig personligen så kan jag förstå att många olika religioner och livsåskådningar ter sig likvärdiga om man ser till ytan. Man kan säga kolla där, nu hyllar folk till och med Maradona, precis som man hylllar Buddha, Muhammed och Jesus, inget nytt under solen. Men det är något speciellt med Jesus. Han gick inte fram med svärdet i sin hand som Muhammed, han blev ingen fotbollsstjärna som Maradona, han lät meddela, till skillnad från Buddha, att han var mer än en vis människa. Att han var liksom både Gud och människa. Och han hade en etisk undervisning som fascinerar och engagerar än i dag. Framför allt tycker jag om att han ville umgås med dem som samhället ansåg vara "syndare". Och de älskade honom. Han visade dem att de inte var mindre värda än de som ansåg sig vara rättfärdiga. Han sa till och med att det var för syndarnas skull han hade kommit, inte för de rättfärdigas.
Jag har mycket att lära av Jesus. Och Jesus är mer än en förebild för mig, han är min existentiella stöttepelare. Jag tror inte att någon annan pelare håller lika bra. Inte fotboll, inte vetenskap, inte filosofi, inte en känsla av upprymdhet. Vad jag menar med det är att jag sätter mitt hopp till Jesus, inte i ren desperation utan för att jag tycker att han är trovärdig. Det är min tro och mitt hopp att Jesus är världens frälsare, som det heter på gammaldagsiska. För det vore väl synd om denna världen vore allt? Om det fick sluta så olyckligt som det annars skulle göra - en värld av en massa orättvisor och olösta konflikter överallt som bara kanske går under till slut av miljöförstöring? Jag vill göra mitt bästa för att göra världen bättre men jag tror fortfarande inte att alla människor någonsin kommer att vilja bete sig exemplariskt alltid. För det krävs något mer. Det krävs pånyttfödda människor. Och någon som kan föda dem på nytt - Gud ;-)
Alla har vi en existentiell stöttepelare. Vilken är din?
London, London, London
Jag kan sakna London ibland. Sakna pulsen och livet som står i strålkastarljuset. Sakna att befinna mig i en världsmetropol med alla dess stressade italienska gatukök och avgasförpestade gator fulla av ortodoxa judar, jamaicaner, imamer, tiggare, kostymbeklädda affärsmän med sportiga ryggsäckar, kvinnor som klär sig damigt, kvinnor som klär sig väldigt illa och punkare. Europas huvudstad. Ett av världens ledande finanscentra.
Alltså jag kan sakna London. Inte det liv jag hade för det var för det mesta tyvärr inte så värst spännande. Jag önskar att jag hade rört mig mer ute bland människorna. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket på kontoret - gratis. Jag önskar att jag hade flyttat in i ett trevligt kollektiv med folk som inte var från kyrkan. Jag önskar att jag hade fått umgås mer med galna, knasiga, öppna människor.
Panic av The Smiths är en asbra låt som ofta började klinga i mitt huvud när jag vid halv nio-snåret stegade ut på gatorna och så småningom nådde Borough High Street där jag jobbade strax nedanför London Bridge. Panic on the streets of London, för alla var så jäktade och alla ville på bussen men ibland kom inte alla med och så stod man kvar och försökte surt undvika att möta varandras blickar.
Jag saknar faktiskt att inte alla människor var så nyfikna på vem man var. Chansen var ändå så liten att man skulle känna varann. Här i vårt lilla Piteå är det ju inte så. Där ska alla liksom se vem det är som kommer och kör, vem som kommer och går och vem som sitter utanför fiket i sta'n. Usch. Jag överdriver men visst är det skillnad. Man blev lämnad ifred lite mer. De flesta var storstadsartiga nog att inte stirra på en så länge. Man kan tycka att det skapar kyla mellan människor men för mig kändes det skönt.
Jag vill till London snart! Kanske ska passa på medan jag pluggar på distans! :-)
Alltså jag kan sakna London. Inte det liv jag hade för det var för det mesta tyvärr inte så värst spännande. Jag önskar att jag hade rört mig mer ute bland människorna. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket på kontoret - gratis. Jag önskar att jag hade flyttat in i ett trevligt kollektiv med folk som inte var från kyrkan. Jag önskar att jag hade fått umgås mer med galna, knasiga, öppna människor.
Panic av The Smiths är en asbra låt som ofta började klinga i mitt huvud när jag vid halv nio-snåret stegade ut på gatorna och så småningom nådde Borough High Street där jag jobbade strax nedanför London Bridge. Panic on the streets of London, för alla var så jäktade och alla ville på bussen men ibland kom inte alla med och så stod man kvar och försökte surt undvika att möta varandras blickar.
Jag saknar faktiskt att inte alla människor var så nyfikna på vem man var. Chansen var ändå så liten att man skulle känna varann. Här i vårt lilla Piteå är det ju inte så. Där ska alla liksom se vem det är som kommer och kör, vem som kommer och går och vem som sitter utanför fiket i sta'n. Usch. Jag överdriver men visst är det skillnad. Man blev lämnad ifred lite mer. De flesta var storstadsartiga nog att inte stirra på en så länge. Man kan tycka att det skapar kyla mellan människor men för mig kändes det skönt.
Jag vill till London snart! Kanske ska passa på medan jag pluggar på distans! :-)
Juni skrattar!
Det är så kul att se! Jag måste nog sno det här kortet rakt av från Johannas blogg och stolt visa upp det för mina egna trogna läsare! Är man en stolt faster så är man.
Ya fil me?
Mumsigt med honung i filet. Prova själva vetja, det var Anders som tipsade mig. Extra kul blir det ju med honung på plastflaska som man kan spritsa ut. Jag undrar förresten om den bestämda formen av fil blir filet eller filen. Filmjölken borde ju förkortas filen egentligen, för man tar bara bort "mjölk" där i mitten. Varför skulle man byta från utrum till neutrum (från att säga "den filmjölken" till "det filet")? Men samtidigt har jag svårt att säga att det här är "min fil" på bilden. Eller? Jag har sagt mitt fil hela mitt liv. Kanske är bra att det skiljer sig från verktyget också. Eller vad tror ni?
Morgonläsning och morgontankar
Tortyr och musik hör ihop. I Irak provade man olika genrer och upptäckte att country var det som fungerade bäst där.När jag sitter och frukostar min vaniljyoghurt och müsli börjar ett illamående smyga sig på när jag läser om vilken musik som är vanligast vid tortyr enligt författaren och kompositören Peter Bryngelsson. Kan ni bara tänka er stressen och paniken att ha livet hängandes på en skör tråd pga sadistiska fångvaktares lekar samtidigt som du utsätts för Dolly Partons klämkäcka country-musik? Det skulle vara ett ultimat hån. Jag kan också tänka mig att dansbandsmusik à la Kicki Danielsson skulle göra susen. Usch!
Jag sov ganska länge i morse så jag är ännu i skedet att jag blickar framåt mot dagens sysslor. Jag ska fixa en del grejer, plugga, städa och fixa fika till kvällens hemgrupp. Tyvärr är jag fortfarande trött. Morgonsömnen blir så hackig när Anders stiger upp så tidigt. Det bästa vore om jag orkade stiga upp tidigt också vilket var mitt mål för denna slappa distanspluggtillvaro. Jag har en slags sundhetstanke som går ut på att stiga upp senast kl sju och baka bröd innan jag tar itu med dagens studier.
Om jag verkligen vill ska jag nog kunna göra det. Sjävklart kan jag det. Men frågan är om jag egentligen vill vara så sund? Någon gång ibland men definitivt inte jämt. Den där sundhetstanken kanske bara är en bild jag fått från hälsotidningar och andra morgonpigga människor. Jag har nog inte fått den från mig själv. Att stiga upp nio brukar räcka gott och väl för mig. Jag tycker att morgonen ändå är så tråkig så det är lika bra att sova bort den. Speciellt när det blir mörkt.
Gustaf
Jag brukade prenumerera på Gustaf när jag gick i lågstadiet. Det var under åren 1991-1993. Jag tror tyvärr att Gustaf har blivit sämre, precis som med mycket annat. (Visst är det så?!) Däremot under åttiotalet tycker jag att han hade sin coolaste period. Här är ett utmärkt arkiv med Gustaf-seriestrippar. Fördelen är att man kan kopiera och spara stripparna som bilder, fastän kvallan inte blir den bästa. Den här strippen till exempel. "Then, never brush your teeth again" med det där drömskt nöjda ansiktsuttrycket... hihi, jag gilla.
Språkfunderingar
Jag tänkte skriva om rättstavning i en skämtsamt överlägsen ton, men med risk för att det inte alls uppfattas som roligt utan seriöst tar jag bort det.
Jag begår språkliga fel, omedvetet ibland, men medvetet ibland bara för att jag tycker det går för sig i vissa sammanhang. Men en grej brukar jag vara noga med, och det är hur man skriver ord som till exempel:
"barn- och ungdomsledare" och "mat- och sovklocka".
Som ni ser ska det vara ett bindestreck efter den första delen, för att understryka att den delar samma avslutning som den andra. Istället för att skriva "jag jobbar som barn och ungdomsledare i den här föreningen" ska man skriva "jag jobbar som barn- och ungdomsledare". Jag jobbar ju inte delvis som barn! :-) Och Skalman, han tog knappast fram god mat tillsammans med sin fina sovklocka ur sitt skal som det faktiskt vore om han tog fram sin "mat och sovklocka". Nej, han tog sin "mat- och sovklocka". (Se bild.)
En bra regel för att minnas det här är att tänka på att ett streck ska in någonstans. Frågan är bara var. Jo, strecket ska in där man inte skriver klart ordet. Man skulle kunna skriva "barnledare och ungdomsledare" men istället skriver man "barn- och ungdomsledare", så att strecket får stå där det egentligen skulle ha stått något mer.
Skalman
Jag begår språkliga fel, omedvetet ibland, men medvetet ibland bara för att jag tycker det går för sig i vissa sammanhang. Men en grej brukar jag vara noga med, och det är hur man skriver ord som till exempel:
"barn- och ungdomsledare" och "mat- och sovklocka".
Som ni ser ska det vara ett bindestreck efter den första delen, för att understryka att den delar samma avslutning som den andra. Istället för att skriva "jag jobbar som barn och ungdomsledare i den här föreningen" ska man skriva "jag jobbar som barn- och ungdomsledare". Jag jobbar ju inte delvis som barn! :-) Och Skalman, han tog knappast fram god mat tillsammans med sin fina sovklocka ur sitt skal som det faktiskt vore om han tog fram sin "mat och sovklocka". Nej, han tog sin "mat- och sovklocka". (Se bild.)
En bra regel för att minnas det här är att tänka på att ett streck ska in någonstans. Frågan är bara var. Jo, strecket ska in där man inte skriver klart ordet. Man skulle kunna skriva "barnledare och ungdomsledare" men istället skriver man "barn- och ungdomsledare", så att strecket får stå där det egentligen skulle ha stått något mer.
Skalman
Online makeover
Otroligt kul! :-) Vill du också testa olika stilar så gå in på Taaz! Det är faktiskt gratis och det är inte alla online makeover-tjänster. Tack för tipset Johanna ;-)
Faktiskt...
Hm, nja...
Ja! Afro är cool
Kanske lite för snällt
Varuhuset
Klassiskt, men på mig? Hm...
Lycklig
När jag inte är lycklig är jag olycklig. Så tänker jag. Det finns alltid en förklaring. När jag är olycklig är det för att något inte är som det borde vara. Och jag får vara olycklig över det. Den friheten har jag. Jag måste ingenting. Men jag tror också att jag, om jag vill, har makten att bli lyckligare genom att tänka på ett positivt och livsbejakande sätt.
Det första och främsta, som gör världen till en mycket roligare och mer spännande plats att leva i är att våga lyssna på sitt eget hjärta i sina beslut. Att tro på sig själv. Även när man väljer att tro på någon annan ska man göra det för att man litar på sitt eget omdöme om den här personen. Inte för att man tror att man inte ska lyssna på sig själv! Andra saker kan vara:
Det första och främsta, som gör världen till en mycket roligare och mer spännande plats att leva i är att våga lyssna på sitt eget hjärta i sina beslut. Att tro på sig själv. Även när man väljer att tro på någon annan ska man göra det för att man litar på sitt eget omdöme om den här personen. Inte för att man tror att man inte ska lyssna på sig själv! Andra saker kan vara:
- Uttryck tacksamhet över de saker du tycker om i ditt liv.
- Gör snälla saker mot andra.
- Vårda sociala relationer.
- Lär dig vad förlåtelse är.
- Välj dina vänner med omsorg.
- Var inte rädd för att säga ifrån om något är fel.
- Utveckla strategier för att handskas med svårigheter.
- Njut av livets små glädjeämnen.
- Var medveten om att du har kraft att skapa i ditt eget liv.
- Tänk vad du vill åstadkomma och gör det.
- Var hoppfull när det gäller världen.
- Ta hand om din kropp.
Olycklig
Olycklig. Det är ett bortglömt ord. "Olycklig" i meningen att man mår dåligt. Det är i alla fall ett ord som inte jag hör i vardagligt tal. Det känns som om bonden var olycklig när alla kor svultit ihjäl i en medeltidsballad. Olycklig var prinsen när han inte fick sin prinsessa i den gamla sagan. Men vad är en tonårstjej som skär sina armar? Hon mår dåligt, hon har ångest, hon är deprimerad. Men olycklig har jag aldrig hört att hon är. Varför inte? Finns det någon speciell anledning? Eller är den enkla anledningen att "olycklig" håller på att bli ett förlegat ord? Som "föga" eller "vansklig"? För mig känns det som att "olycklig" hänvisar till en speciell händelse, eller en serie händelser, som besegrat ens lycka. Olycklig är man pga en brist. Det är något i ens liv som drabbat en. Skilsmässa, ekonomisk förlust, att man inte hittar sin livs kärlek. Olycklig är man för att man vill ha något man inte har. Olycklig är ett bra ord, tycker jag.
Handväska x 4
Nu ska jag skriva om något som jag sällan har skrivit om tidigare: mode och shopping. När Anders och jag var i Stockholm blev det att gå en lång shoppingtur en av dagarna. Anders var tålmodig som vanligt men självklart är det ju inte så roligt att gå med som smakråd/sällskap alltför länge. Han sa att det inte hade varit så farligt dock om han hade haft en rullstol.
Det blev att köpa fyra handväskor i Stockholm, i en affär som hette Väsk- och Fuskpälscentrum. Det låter extremt men jag handlar inte handväskor så ofta. Jag hade misströstat om att någsonsin få en uppenbarelse igen, som den gången i de latinska kvarteren i Paris, men den här gången hittade jag faktiskt en riktigt näpen samling fina väskor. Då är det ju bara att passa på!
Det blev att köpa fyra handväskor i Stockholm, i en affär som hette Väsk- och Fuskpälscentrum. Det låter extremt men jag handlar inte handväskor så ofta. Jag hade misströstat om att någsonsin få en uppenbarelse igen, som den gången i de latinska kvarteren i Paris, men den här gången hittade jag faktiskt en riktigt näpen samling fina väskor. Då är det ju bara att passa på!
Helgen i Stockholm
Anders och jag flög ner till vår sköna hufvudstad i helgen. Eftersom att jag vet hur tråkigt det kan bli för de som inte var med på resan att höra alla detaljer kan jag ju bara säga att resan var trevlig men ganska dyr. Fast det lärde mig dock något om pengar. Jag är den sparsamma typen men ibland, ibland, ibland, ska det gå att lyxa till det. Man klarar sig nog ändå med villan och bilen i framtiden!Nåväl. Vi bodde alla nätter på hotell förutom den sista, då vi slaggade på Sofia och Håkans sköna soffa. (Sofia och Håkan är Anders syrra och syrras sambo.) Utsikten från Queens Hotel var ner över Drottninggatan.
Trav på Solvalla och tennis var på tapeten. Anders hade minsann ansträngt sig mer än jag för att planera aktiviteter ;-) Anders fyllde år på onsdagen så då brakade vi loss med en trerätters och husets röda. Jag brukar bara köpa ett glas men den här gången ville jag ändå dra till med en flaska, kanske delvis pga min mer ekonomiska ådra. Döm om min förvåning när servitrisen sa att man inte fick ta med sig vin därifrån om man inte skulle dricka upp det på plats!
Jag är inte den typen som ger upp så lätt - i alla fall inte i sådana här sammanhang. Inte tänkte jag hinka i mig hela flarran själv. Så när jag hade kontrollerat att kusten var korvspadsklar knyckte jag en Pepsi-flaska från grannbordet under rökpausen och såg sedan till att vinet följde med oss hem i den. Väl i hotellrummets kylskåp blev vinet surt och osmakligt så jag hällde bort det två dagar senare i tvättstället. Men, trots att det ändå gick till spillo tyckte jag att det var en så fånig regel och alltför mycket pengar för att bara lämna! Jag är faktiskt lite stolt över mina gangsterfasoner :-P
Men det hände också en sak som var grymt förarglig. Det var när Anders och jag tåligt inväntade Nalbandians förbipasserande efter hans seger mot Nieminen i semifinalen. Allt för en autograf på en T-shirt och ett foto. När jag stått där i en timme med värkande fötter gick jag och satte mig några meter bort på en liten pall i en sportbutik. Genast ringde jag Anders för att vi skulle hålla kontakten så jag enkelt skulle hoppa fram när Nalbandian behagade dyka upp. Vad tror ni? Japp, när jag ringde Anders sekunden efter att jag gått hade argentinaren utnyttjat denna sekund till att träffa Anders och ge en autograf. Grrrr!!!!
Men personer som vi dock båda träffade på var Johan Norlund och Peter Lundström. Hemma hos Johan på fredagkvällen gladde vi oss åt Monekys barm, drack Chai-te (inspirerat av vårt intagande av förstklassig curry tidigare under eftermiddagen) och förgrymmat utbrast "apa", "bajsapa" och "ap-bajs" och en massa andra saker medan vi spelade mitt favorit-TV-spel Mario Kart :-D Johan sa att han aldrig hört sådana ord komma från min mun. Ha ha!
Men det hände också en sak som var grymt förarglig. Det var när Anders och jag tåligt inväntade Nalbandians förbipasserande efter hans seger mot Nieminen i semifinalen. Allt för en autograf på en T-shirt och ett foto. När jag stått där i en timme med värkande fötter gick jag och satte mig några meter bort på en liten pall i en sportbutik. Genast ringde jag Anders för att vi skulle hålla kontakten så jag enkelt skulle hoppa fram när Nalbandian behagade dyka upp. Vad tror ni? Japp, när jag ringde Anders sekunden efter att jag gått hade argentinaren utnyttjat denna sekund till att träffa Anders och ge en autograf. Grrrr!!!!
Men personer som vi dock båda träffade på var Johan Norlund och Peter Lundström. Hemma hos Johan på fredagkvällen gladde vi oss åt Monekys barm, drack Chai-te (inspirerat av vårt intagande av förstklassig curry tidigare under eftermiddagen) och förgrymmat utbrast "apa", "bajsapa" och "ap-bajs" och en massa andra saker medan vi spelade mitt favorit-TV-spel Mario Kart :-D Johan sa att han aldrig hört sådana ord komma från min mun. Ha ha!
Utforskar min musikstil
Tjohej! Jag gillar musik men jag har sällan ansträngt mig för att söka upp musik jag gillar. Jag har liksom bara stött på bra musik och hälsat glatt när jag känt igen den. Men jag har aldrig sökt upp den. Förrän nu. Om du inte redan har gjort det, så skapa en användare på last.fm. Skitbra! Äntligen en latmansmetod för att hitta musik man tycker om!
Mitt glada tillrop som fick inleda detta inlägg var nog följden av ett taktfast åttiotalsdiggande av discohiten "Take me to your heart" med Rick Astley, ha ha! Jag har hittills enbart fått 80-talslåtar rekommenderade, föga förvånande.
På tal om bra musik, jag såg nyligen Bram Stoker's Dracula och fastnade för låten de spelade med eftertexterna, "Love Song for a Vampire". Annie Lennox. Den här sången är tidigt nittiotal och inget annat :-) Vissa tycker att hon är vacker, vissa att hon är skrämmande i sitt framträdande. Jag tycker att det är konstnärligt att hon släpper ut sitt uttryck istället för att precis hela tiden bara försöka se söt och sexig ut. Man är så less på det. Alla gör det. Men alla ska inte stöpas i samma mall. Njut av romantiken, av... ja, mystiken. :)
Mitt glada tillrop som fick inleda detta inlägg var nog följden av ett taktfast åttiotalsdiggande av discohiten "Take me to your heart" med Rick Astley, ha ha! Jag har hittills enbart fått 80-talslåtar rekommenderade, föga förvånande.
På tal om bra musik, jag såg nyligen Bram Stoker's Dracula och fastnade för låten de spelade med eftertexterna, "Love Song for a Vampire". Annie Lennox. Den här sången är tidigt nittiotal och inget annat :-) Vissa tycker att hon är vacker, vissa att hon är skrämmande i sitt framträdande. Jag tycker att det är konstnärligt att hon släpper ut sitt uttryck istället för att precis hela tiden bara försöka se söt och sexig ut. Man är så less på det. Alla gör det. Men alla ska inte stöpas i samma mall. Njut av romantiken, av... ja, mystiken. :)
Helgen i Vilhelmina och Tärnaby
Anders och jag har haft en helt underbar helg! Tänk att det är så nära till andra sidan av Sverige. Vi steg upp klockan sex och rullade iväg strax före åtta. Vi var grymt trötta, men med hjälp av en Pucko och några mackor som mamma hade varit hygglig och skickat med klarade vi oss faktiskt ganska bra trots att natten innan varit så kort.
Vi var framme vid Vilhelmina kyrka halv ett. Där döptes Sol Juni Hedvig Högdahl, min underbara och söta godbit till syskonbarn. ;-)Jag är så himla stolt över att vara hennes faster. Det känns som om jag dras till henne som en magnet. Det är svårt att liksom titta på någon annan när hon är i närheten. Man får liksom tunnelseende.
Den kvällen var vi med brorsan och Johanna, hemma hos dem. Höjdpunkten tyckte jag var när vi spelade ett TV-spel... Hm, vad var det nu det hette? Typ buzz-quiz, en frågesport med musikfrågor. Grymt kul och adrenalinhöjande :-) Vi var dock ganska trötta. Juni var vaken väldigt länge.Vi körde sedan iväg till en mysig stuga på Johannas föräldrars gård och övernattade där. Verkligen snällt av dem att vi fick sova där! Det var värt mycket.
På söndagmorgonen gjorde jag och Anders en av de saker vi gillar mest: vi tog det väldigt lugnt. Det är vad jag kallar semesterkänsla. Steg upp sent och njöt av förmiddagen och frukosten. En hejdundrande frukost förresten! Vi hade laddat upp med bl.a. en lyxig Brämhults äppeljuice ;-)
Lagom på eftermiddagen åkte vi iväg till Johannas föräldrars stuga nere vid Ångermanälven. Det blåste som bara den, precis som jag kommer ihåg att det blåste när jag var vid Stonehenge. En sådan där blåst som går igenom ryggen. Men det var vackert så vi hann plåta litegrann ändå.
Besöket i Vilhelmina avslutades med underhållande av Juni plus kaffe och kaka. Det är märkligt det där, hur hon var så orolig och gnällig om hon var still och att botemedlet var att sätta henne på knät och skumpa henne upp och ner. Roligt, jag lärde mig något nytt om att ta hand om en tvåmånadersbäbis. Hon gillade dock även att sitta i sitt nya vrålåk som hon fick i doppresent. Hon nådde dock inte riktigt ner med trampdynorna på golvet än.
I really löööv Juniliciuos!
Sedan bar det av till Tärna. Vi stannade upp på Frasses i Storuman. De ska tydligen inte klara av ett så stort kundtryck så det var bra för oss att det knappt var någon i kö när vi kom. Jag tog en pizza Mozarell och Anders tog ett Megaskrov, tror jag. Det blev mycket skräpmat i helgen. Det var inte sista gången vi skulle äta på Frasses innan vi var hemma i Piteå. Plus att vi hade ätit skrov från Max hemma typ någon dag innan vi for. Det blir ingen skräpmat på länge efter detta.
Vi kom fram till Tärna på kvällen. Det hade redan hunnit bli mörkt men vi hänfördes ändå av fjällens majestät. Man kunde ju ändå se hur fint det var. Väl framme hos Johan & Julia såg vi på "Varg" med Peter Stormare. Ingen märkvärdig film om du frågar mig. Och för en gångs skull var det jag som höll på att somna i soffan och inte Anders ;-)
På måndagen tog Johan & Julia ledigt från snowboardskolan för att vara med oss. Grymt schysst. Vi bestämde oss för att fara upp på Laxfjäll som skulle innebära endast en kort promenad eftersom att vi kunde åka bil nästan ända fram. Det lät som en fjällvandring i min smak. Tydligen åkte jag lift just på Laxfjäll med pappa när jag var en liten tös, enligt mamma...
Det visade sig dock att promenaden inte skulle bli alltför kort. Man var ändå tvungen att ta ett par andhämtningspauser på vägen upp. Men det var det ju klart värt. Utsikten var enorm. Den första snön hade stannat på topparna längre upp. Där vi stod började det så småningom snöa! Vi har alltså upplevt årets första snö - i september! Himla fina bilder blev det, och eftersom att de var så många måste de förminskas lite. Nä, himlen bakom trädet till höger var egentligen inte rosa.
Sen åkte vi tillbaka till Piteå tillsammans med Johan & Julia. Det blev mycket snack och musik nästan hela vägen, grymt kul. Vi kom fram till Piteå ganska sent på måndagskvällen. Efter det for Anders och jag till Öjebyn och hälsade på hans föräldrar, hans syster Sofia och hennes tvåmånadersbäbis Lilly. Hon föddes bara tre veckor efter Juni.
Ja, det var allt. En riktigt lång och rolig helg. Tack alla som förgyllde den! :-)
