Olycklig. Det är ett bortglömt ord. "Olycklig" i meningen att man mår dåligt. Det är i alla fall ett ord som inte jag hör i vardagligt tal. Det känns som om bonden var olycklig när alla kor svultit ihjäl i en medeltidsballad. Olycklig var prinsen när han inte fick sin prinsessa i den gamla sagan. Men vad är en tonårstjej som skär sina armar? Hon mår dåligt, hon har ångest, hon är deprimerad. Men olycklig har jag aldrig hört att hon är. Varför inte? Finns det någon speciell anledning? Eller är den enkla anledningen att "olycklig" håller på att bli ett förlegat ord? Som "föga" eller "vansklig"?

För mig känns det som att "olycklig" hänvisar till en speciell händelse, eller en serie händelser, som besegrat ens lycka. Olycklig är man pga en brist. Det är något i ens liv som drabbat en. Skilsmässa, ekonomisk förlust, att man inte hittar sin livs kärlek. Olycklig är man för att man vill ha något man inte har. Olycklig är ett bra ord, tycker jag.