Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta,
ty från det utgår livet.
- Bibeln

---

Jag har ett minne från min barndom. Jag ligger på den hårda kökssoffan och ser på när mamma stökar i köket. På radion hörs en popsång vars budskap jag aldrig har glömt. De fragment av texten som jag minns går så här:


Sången handlar om att man ska lita på sitt eget omdöme och inte bara följa med strömmen. Men det är inte så lätt. Det finns ju en massa folk som man tror är smartare och bättre, som man ser upp till. Men trots att man inte kan veta om man har rätt eller fel måste man vara ärlig och stå fast vid vad man känner och vill. Man får inte låta någon tysta ner ens hjärtas mening. Då har man tappat sin tro, för tro handlar om ens hjärtas längtan. Detta gäller både tankar och känslor i allmänhet, och existensiella och politiska åsikter i synnerhet.

Ärligt talat alltså, det här är en av de bästa låtarna som gjordes under hela 80-talet. Marie Fredriksson är en gudinna på scenen. Så vacker, sensuell och stark. Om jag går längre i att beskriva henne skulle man kunna tro att jag inte är helt heterosexuell. Men det är inte så att hon väcker några lustar hos mig. Inte alls. Jag ser henne snarare som en förebild. Hon kan ha på sig en kort klänning utan att vara vulgär, som så många av dagens sångerskor tydligen lever på. Men Marie, hennes röst är underbar och hon har värdighet.

Du måste inte tro på något som du inte vill tro på. En äkta tro är vad ditt hjärta vill, varken mer eller mindre. Intellektuella resonemang kan ta dig en bit men inte så långt. Alla har intellektuella resonemang, ateister, agnostiker, kalvinister, buddhister, sunnimuslimer, shiamuslimer, dispensionalister, mormoner, socialdemokrater, vänsterpartister, moderater och listan kan såklart göras några meter lång. Min poäng är att alla har argument och du orkar inte sätta dig in i vem som har rätt. Bara det faktum att det finns så många som är intellektuellt övertygade om olika saker borde ju få dig att ifrågasätta vad din hjärna egentligen klarar av.




Det är så viktigt att lyssna till sitt hjärta. Om du tillhör en religiös eller politisk grupp som vill underminera undividens förmåga att självständigt fatta riktiga beslut, om du ser upp till en ledares tankar och tror att han/hon har tolkningsföreträde, om du helt enkelt följer ett tankesystem och känner dig som en del av det, en levande maskin som rapar upp det du lärt dig, då är det hög tid att stanna upp och tänka efter. Det finns rörelser som säger åt dig att inte följa med strömmen i samhället men de vill å andra sidan att du blint följer med dem. Du som känner igen dig måste våga stå upp för ditt hjärta, för jag tror att det ofta är fler som känner samma sak. Ni kan vara verklighetens ankare. Krossa den tysta acceptansen som förtrycker den enskildes värde.

Tanken att du får komma som du är men bli som en av de andra är självdestruktiv. Tanken att det inte spelar någon roll vad du känner är farlig och en fiende till livet. Du som enskild har ett oändligt värde. Alla dina tankar och känslor är värda att bli hörda. Och du, det spelar mindre roll vad du har för verbal, retorisk eller intellektuell förmåga att formulera dig och argumentera. Det vore allt synd om det vore de egenskaperna som gör att man vet sanningen över alla andra. Men nu är det ju inte så, tack och lov. Det finns stora munnar som behöver tystas ner lite. Och det finns öron som behöver vidgas till att lyssna på andra och förstå mer om hur världen fungerar. Och det finns hjärtan som behöver vara ärliga.

Jag tror att man lär sig allra mest om livet genom kontakten med världen och andra människor. Visst man kan läsa i en bok att judar är samhällets fiende, att staten diskriminerar svenskar och särbehandlar flyktingar, eller att människor med en annan religion är fullt medvetna om att de förnekar "sanningen". Men gå ut och lär känna folk, för bövelen! Då kanske du får verklighetsbaserade åsikter, inte verklighetsfrämmande åsikter! Jag respekterar religiösa skrifter fullt ut och själv tror jag på bibeln, men jag tror att hjärtat måste få vara med i tolkningen. Som sagt, du behöver inte tro något som du känner ett inre motstånd inför. Om det inte är strikt vetenskapligt beprövade fakta som det handlar om förstås.

Och du, du duger precis som du är. Låt ingen få dig att tro något annat. Vare sig de åberopar Jesus, Buddha eller Allah som stöd. Du vet att du behöver vara älskad för den du är, inte för den du eventuellt ska bli. Du är älskad för den du är just nu. Ingen är perfekt men alla duger ju ändå och du är en av alla.

Vi behöver nog bli mer som barn. Jesus sa att vi måste bli som ett barn för att komma in i himmelriket, och samtidigt klagade Jesus väldigt mycket på "förståsigpåarna" av lagen och tron. Jag tror inte att vi ska vara så naiva att vi tror att fariséerna på Jesus tid var värre än de som tror sig veta mer i dag. Fariséerna var säkert väldigt duktiga, men jag tror att vad de saknade var ett öppet hjärta. De hade blivit så förblindade av sina regler att de hade glömt bort kärleken till medmänniskan. Känner du igen dig? Tack och lov finns det hopp för dig med. Jag tror att alla bär med sig en längtan inombords. En naturlig, medfödd längtan efter kärlek och frid. Sanningen ska nog hitta in i ditt hjärta också bara du vågar lyssna.

Men jag skriver speciellt till dig som har låtit andra människors kallhjärtade ideologier och teorier tysta ner ditt hjärta. Har du låtit deras hjärtlöshet bli din hjärtlöshet? Tillåt det inte längre att ske! Låt inte rädsla styra dig längre. Låt dig styras av kärlek. Lyssna till ditt hjärta. Börja nu. Du har bara ett liv och ett hjärta. Bevara ditt hjärta och bevara ditt liv.