Jag tror att Jesus är alla människors frälsare!
Och jag kan givetvis inte sluta prata om Jesus bara för att jag nu tror att han är världens frälsare. Alla människors frälsare, särskilt för oss som tror. Det tror jag är den sanna Jesus som världen behöver få lära känna.
Ni kristna som är ledsna att jag säger det här för att ni tycker att jag har fel, till er kan jag bara säga att jag förstår er. Ni är i den situation jag var i, innan jag började tro det här. Jag var fullkomligt övertygad om att bara om man överger Bibeln, kan man tro det här. För mig har det visat sig vara tvärtom. Därför vill jag be er om tålamod och ödmjukhet. Snälla, vänta med att bestämma er för att det måste vara på ett visst sätt. Det är i alla fall inte mer än rätt att ni vet mer om det här innan ni fattar ett beslut.
Ni icke-kristna som läser det här, jag vet inte hur mycket ni bryr er. Men jag hoppas att ni ska få tillfälle att, om ni vill, veta mer om det här. Ni som inte kan tro på en Gud som låter människor plågas för evigt, ni är extra välkomna att följa min blogg hädanefter, för jag kommer att ta upp det mer.
Det här är en nyhet om att jag har ändrat uppfattning, och det vill jag nå ut med helt enkelt för att det är sådan jag är. Jag trivs inte med att hålla tyst om vad jag anser är dyrbara sanningar. Så detta är ett första tillkännagivande. Jag har tänkt att inbjuda till diskussion och eftertanke allt eftersom, när jag tar upp anledningarna till att jag har kommit till att tro som jag gör. Jag kommer att ägna en stor del av bloggen till det hädanefter, så jag hoppas få diskutera det med er. Jag kommer att ta upp både Bibeln, kyrkohistorien och allt som hör ämnet till. Men om ni vill säga något om detta redan nu, så skicka mig gärna ett mejl, på sofia.hogdahl[snabel-a]gmail.com.
Det här är väldigt stort för mig. Det innebär en stor glädje att tro på det här samtidigt som jag vet att jag förmodligen kommer att få ovänner på grund av det, sådana som har bestämt sig på förhand för att det är fel. Men även om de flesta kristna jag känner skulle se ner på mig, även om jag inte kommer att höra hemma i någon kyrka, så vet jag i alla fall att jag hör hemma hos den Jesus som har gett mig sin heliga Ande och visat mig sin kärlek. Honom ska jag följa, kosta vad det kosta vill. För det jag har i honom är mer värt än hela världen.
Åh, det ska bli så kul att skriva mer om det här. :)
Men i dag är det valborgsmässoafton, himlen är blå och snart kommer Anders hem. Vi ska fara ut till badhusparken här och kolla på brasan och kanalsimmet. Ska bli trevligt :)
Ett av mina absoluta favoritbibelställen
uppmuntran från kärleken
och gemenskap från Anden,
om det finns ömhet och medkänsla,
gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet.
Lev i samma kärlek,
eniga i tanke och sinnelag,
fria från självhävdelse och fåfänga.
Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva.
Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.
Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Jesus Kristus.
Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud,
utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss.
När han till det yttre hade blivit människa,
gjorde ha sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom över allt annat
och gett honom det namn som står över alla andra namn,
för att alla knän skall böjas för Jesu namn,
i himlen, på jorden och under jorden,
och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är Herre,
Gud fadern till ära."
- Filipperbrevet 2:1-11
Det är fint detta bibelställe, tänk om vi bara levde efter det. Om vi gjorde det skulle vi ha en himmel på jorden. Skulle gärna vilja predika över detta någon gång för det är så fint. Framför allt den sista biten, att alla knän ska böjas och alla tungor bekänna Jesus, till Gud vår himmelska faders ära. Fundera en stund över vad det kan vara för slags knäböjande och bekännelse som ärar Gud.
Den moderna mainstream-teologin säger att alla ska bekänna att Jesus är Herre, men att många av dem ändå ska spendera evigheten åtskilda från Gud av eget val. Denna teologi säger att det ärar Gud att folk böjer knä och bekänner Jesus medan de fortfarande hatar Gud i sina hjärtan. Men ärar det verkligen Gud fadern? Menar de alltså att det är en handling som Gud gillar? Eller är det inte så att Gud avskyr en bekännelse från läpparna och ett hårt hjärta?
Frågorna får hänga kvar i luften, som ett eko i en tom kyrka.
Gud är BARA kärlek!
De som säger att Gud inte bara är kärlek, de använder ordet i en obiblisk bemärkelse. Kanske med betydelsen att kärleken aldrig reagerar häftigt, aldrig har någon vilja, aldrig säger ifrån, är allmänt "låt gå"-aktig och ser mellan fingrarna. Men det är inte kärlek, det är något annat. Om du är en av dem, så sluta upp med det nu. Gud är bara kärlek, och det är vår uppgift att förklara vad sann kärlek är.
Vi upptäcker vad Guds kärlek innebär när vi läser Bibeln. Ett bra exempel hittar jag när Gud säger till sitt folk titt som tätt: "Era eländiga rackarungar, nu har ni hamnat på alldeles fel spår! Nu måste jag tillrättavisa er och det ska kännas. Jag gör det för att jag älskar er och jag vill aldrig skiljas från er. Ni tillhör mig, och jag ska leda er på rätta vägar". Det är kärlek. Och kärleken tar sitt uttryck i engagemang och en tydlig vägledning för vårt bästa.
Är Gud bara kärlek? Svar: ja. Gud är enbart kärlek, och den kärleken är passionerad, helig och varm, en kärlek som vill något, en kärlek som lägger sig i och förvandlar. En kärlek som aldrig ger sig, som tar tag i en men som aldrig vill krossa en totalt. En kärlek som förlåter vår synd men som inte nöjer sig förrän vi slutat synda. En kärlek som envist verkar för att nå målet: försoning, enhet, total frid. En kärlek som bär under allt annat som får hända med oss.
Vi kan alltså vara totalt trygga i Guds kärlek, i hans mäktiga hand.
Kristofobi ett tveksamt begrepp
Programmets vinkling kändes helt okej. Det enda jag reagerade negativt på var att de lyfte fram att en italiensk politiker hade en "kristen värdering" som var att alla flyktingar borde skickas till Nordafrika. Det sa en kille som presenterade ämnet i början av programmet. Yeah right, som om det vore en kristen värdering. Om man blir kritiserad för det är det inte som kristen utan som en med taskig asylpolitik.
Hur som helst. Jag kommer ihåg när en klasskompis på gymnasiet, som var med i Syndikalisterna, föraktade kristna värderingar så till den milda grad att han kallade en dator som gått sönder för en kristen dator. "Kristen" var i hans vokabulär synonymt med "dysfunktionell". Upprepade gånger har jag varit med om föraktfulla uttalanden om kristna. Det är precis som om folk tycker att vi förtjänar det.
Gör vi det? För vad, att vårt namn förknippas med homofobi? För att det förknippas med våld och förtryck? För att det förknippas med exklusivism? För att det förknippas med en mörk människosyn som säger att alla från födseln förtjänar evig ångest, i alla fall i den lutherska traditionen?
En viss del av kritiken tycker jag är befogad, men långt ifrån all kritik. Men det känns ändå dumt att man måste ta till fobi-begreppet när man känner sig kritiserad. Vi kristna vet ju alltför väl att det känns orättvist att t.ex. kallas för homofob om man tycker att det ideala föräldraparet är en biologisk mamma och pappa som älskar varandra. Den berömde K G Hammar intervjuades och tyckte att vi kristna borde bry oss mindre om en eventuell kristofobi än en homofobi, eller en islamofobi, med tanke på att vi ska bry oss mer om andra än oss själva. Intressant tanke som han får ett plus för av mig. Att vi kristna ser efter vårt eget snarare än andras kan nämligen få en motsatt effekt.
Vi kanske borde visa oss större än alla som skriker "fobi!" så fort de blir kritiserade. Å andra sidan kanske vi inte ska protestera mot spelets regler utan kräva att få spela efter dem på samma villkor. Vad tycker ni?
Ingen skillnad på synd och synd
Men jag undrar om inte de gör skillnad på synd och synd. De säger att vi är kallade att följa i Jesus fotspår och det håller jag med om. När jag läser Bibeln kan jag se att målet är att vi ska bli heliga. Vi ska till och med bli som vår himmelske Far, för vi ska vara lika goda mot alla människor oavsett om de är mer eller mindre onda och goda, sa Jesus. Genom hela Bibeln löper en röd tråd av Guds passion för att vi ska bli rena, heliga, vara ljus. Vi ska vara äkta, ärliga och rättskaffens. Vi ska älska Gud och hata synden. Och det är riktigt bra, för synden förstör. Den bryter ner livet och gemenskapen med Gud och människor. Detta ska kyrkan predika.
Däremot undrar jag om någon församlingsföreståndare frågar sina prospektmedlemmar om deras dolda synder innan de går med i en församling. Frågar de om de verkligen har Jesus som Herre på alla områden? Vill de bli av med sin girighet? Är de frånskilda? Vill de sluta se på porr? Vill de sluta smygdricka? Vill de sluta fördöma andra människor? Vill de sluta se ner på andra? Och hur kan de visa att detta stämmer?
Den här bloggposten ska inte alls handla om huruvida utlevd homosexualitet är en synd. För innan jag uttalar mig i frågan vill jag backa upp det bättre. Men de som anser att det hindrar ett medlemsskap gör skillnad på synd och synd. De tycker att synliga synder är värre än osynliga, fastän Gud själv aldrig gör någon sådan distinktion. Hjärtats hårdhet, att vara falsk så man ler mot folk på utsidan men hatar dem på insidan, det är en synd som Gud verkligen avskyr.
Hur många skulle inte åka om församlingen utesluter alla som med orört samvete fortsätter att le falskt mot sin nästa samtidigt som hjärtat är fullt av förakt? Eller varför utesluter ni inte direkt alla som är frånskilda? Det är ju en väldigt konkret och synlig synd. Och kom ihåg att inte ha medlidande under några omständigheter, Bibeln har inte nämnt några undantag. Bara om de återförenas med sin f.d. skulle de få gå med i så fall. Det är en konsekvent bibeltolkning. Snälla, gör inte skillnad på synd och synd. Det vågar jag säga att Gud inte gör.
Som jag ser det finns det tre val:
1) Gör ett noggrannt bibelstudium som pekar på att vissa synder är OK men inte andra.
2) Följ hela Bibelns moral och se till att rensa upp rejält så att fler kategorier av samvetsbedövade syndare blir av med medlemskapet.
2) Eller, ta in alla medlemmar som trots att de inte lever upp till församlingens moraliska standard vill följa Jesus. Det inkluderar äktenskapsbrytare, kallhjärtade, lögnare, fegskitar, girigbukar och homosexuella. Predika sedan vad ett heligt liv innebär för alla.
Jag röstar på det sistnämnda... För jag ber att kyrkan ska bli en enhet som inte utestänger någon, men som predikar ett tydligt budskap om personlig omvändelse. Vi har Guds mandat till att predika det. Vi ska döpa dem i Faderns, Sonens och den Heliga Andens namn och lära dem alla bud som Jesus gett oss. Vi ska hantera alla lika, förmana och tillrättavisa. Men vi ska inte stänga ute vissa syndare och inte andra. Jag tror Gud kan döma oss för den orättvisan... Fundera på det, snälla frikyrkopastorer.
Min åsikt här är inte huggen i sten. Jag fortsätter att fundera och tveka... Så hoppas att den här diskussionen kan fortsätta, för den är viktig.
Hellre ett "va´ i helvete" ute på torget än ett "amen" i kyrkan
Jag "ropade ut" vid ett tillfälle att "Jesus älskar dig". Och underbart var att höra att just då, gick det förbi ett gäng ungdomar som inte kunde låta bli att säga: va´i helvete! För det är någonting inom mig som hellre vill höra ett "va´i helvete" ute på torget än ett "amen" i kyrkan.
Jag håller med till 100 % :)
Årets möte blir den 30 maj på byxtorget kl 11:00. Här finns programmet för hela helgen.
Scientologikyrkan, kritiken och "fair game"
Scientologerna kör med något de kallar för "fair game", sägs det. De menar att om man vill sabba för dem så får de sabba tillbaka. Det kan t.ex. handla om att sabba ens rykte så ens trovärdighet försvinner. Därför är många av kritikerna anonyma. Jag vet inte om mina små oansenliga inlägg om Scientologikyrkan kan reta någon, men om jag blir anklagad för något kriminellt någon gång så kan ni ju komma ihåg det. Jag blir lite rädd att de ska googla och hitta just min blogg. Pinsamt men sant!
Nog för att de säkert inte är så inflytelserika på grund av alla tokiga rykten. Men bloggen Scientologisekten säger att scientologerna storsatsar i Sverige just nu genom att ha köpt lokaler för 50 miljoner kronor i Malmö och att de vill bygga sitt världscentra i vårt land. Kan det verkligen stämma? I så fall kanske man ska varna för vad många kallar en farlig sekt.
Eller tänk om det är samma sak med Scientologikyrkan som det var med Livets Ord under 80-talet? En massa hype och påhitt? Allt kanske inte är sant? Livets Ord-medlemmar borde i alla fall akta sig för att tro något ryktesbaserat om Scientologikyrkan med tanke på deras erfarenheter. Vi ska vara lika snälla mot scientologer som mot våra medkristna, eller hur?!
Scientologikyrkans hemliga skrift
Scientologin grundades av den amerikanske scifi-författaren Lafayette Ronald Hubbard under 1950-talet. De tror på en praktisk religiös filosofi, som ska hjälpa människor att bli starka och friska. Det tilltalar ju såklart många att höra att det faktiskt finns en metod som folk säger funkar. Bland annat har Tom Cruise gått in för scientologin helt och hållet. Och det här är en typisk svensk blogg med scientologiska åsikter mot psykofarmaka, för mänskliga rättigheter etc. Om scientologin verkligen funkar för alla råder det dock delade meningar om.
Men det finns kontroversiella sidor hos dem, menar kritiker. En av dem är att medlemmar inte får ta del av vissa hemliga dokument innan de är redo att ta emot det (och innan de har betalat dyrt för kurser i självutveckling). Om man läser dem innan man är redo säger de att man blir sjuk och dör av lungcancer. Ungefär som i Berts dagbok, där han har skrivit i början att den som läser kommer drabbas av ve och fasa. Inte ens Tom Cruise har fått reda på det här, skulle jag tro. Läs alltså detta utdrag ur Scientologikyrkans hemliga skrifter på egen risk:
För 75 miljoner år sedan härskade en ondskefull rymdkejsare vid namn Xenu över Vintergatans alla planeter. Varje planet hade 178 miljarder invånare och var kraftigt överbefolkade. Den onde kejsaren lät därför frysa ner invånarna och transporterade dem till jorden där de placerades vid vulkaner. Därefter sprängdes vätebomber i vulkanerna och dödade hela befolkningen. Men eftersom de egentligen var en typ av själsväsen, (som scientologerna kallar "thetaner"), kunde de istället besätta levande människor. Idag är varje människa besatt av hundratals, kanske tusentals, kroppsthetaner. Enda vägen till befrielse är att ta till sig scientologins visdom så man slutligen kan bekämpa thetanerna med hjälp av bland annat telepati. Lyckas man med detta blir man till sist en "Operating Thetan", dvs en fullt utvecklad och upplyst övermänniska i besittning av superkrafter och direkt magiska kvaliteter. (Källa)
Tänk om den kristna kyrkan gjorde likadant? Eller för den delen alla andra rörelser som har speciella texter som de grundar sin tro på. Tanken är svindlande. Först när man varit kristen i flera år och betalat flera tiotusentals kronor får man läsa skapelseberättelsen...
Ny design på G
Pepperonisalamiburgaren
Alltså det är det enklaste knepet, men samtidigt gör det så mycket för den vanliga vardagshamburgaren: pepperonisalami. Jag har inte smakat Pepperoni Jr på MAX, men det är tveksamt om den kan överträffa den hemmagjorda varianten.
Vår pepperonisalamiburgare är komponerad så här, från tå till topp:
Lätt gyllenrostad hamburgerbrödbotten
Hamburgerdressing, ganska mycket lök, lite sallad
Hamburgare med allroundkrydda och vitpeppar
Ost
Lätt stekt pepperonisalami (märket heter GØL), finns på ICA Kvantum i sta'n
Eventuellt lite mer dressing
Lätt gyllenrostat hamburgerbrödslock
Ät och dö av njutning.
Man kan givetvis variera receptet.
Hur man gyllenrostar hamburgerbröd? Vi lägger dem bara i stekpannan en stund. Det råkar då komma med matfett i brödet, vilket vi inte tycker att man ska beklaga.
Välstekta vegoburgare med vitlöksmarinerade soltorkade tomater kanske skulle vara ett bra alternativ också!
Att tolka NT i ljuset av GT
Som kristen tror jag att vi ska läsa Gamla Testamentet (GT) i ljuset av Nya Testamentet (NT). Men jag tror också, vilket mer sällan är tydligt, att vi ska tolka Nya Testamentet i ljuset av Gamla
Testamentet.Hur menar jag då? Jo, Jesus var jude. Alla hans lärjungar och apostlar var judar. Alla som skrivit breven, dikterna, historieskildringarna och profetiorna som nu finns sammanställda i Bibeln var judar, inte greker, svenskar, amerikaner eller indier. Och därför tror jag inte att Bibeln kan betyda något som inte fanns i författarnas tankar när de skrev den. Bibelns budskap ska inte tolkas utifrån någon annan bakgrund än den judiska.
Det betyder t.ex. att vi bättre kommer att förstå vad Jesus menade när vi tolkar hans undervisning som en fortsättning av Gamla Testamentets uppenbarelse. Vem var Gud? Vad lovade Gud att göra? Vad innebar Guds kärlek och makt? Hur och varför dömde Gud människor? För att bara ta några viktiga exempel.
Men det betyder inte att vi ska bli och tänka som judar. Vi behöver inte omskära oss, låta bli griskött, bära slöja som kvinnor eller följa andra sociala seder som t.ex. hur ett bröllop rent tekniskt gick till med trolovning och allt. Men jag tror att Gudsbilden, människosynen och moraliska principer som Bibeln ger uttryck för är något som Gud vill att vi följer i varje tid, oavsett kultur. Och för att förstå den eviga betydelsen av det tillfälliga, måste vi först förstå det tillfälliga. Alltså den judiska tankevärlden. Sedan kan vi lämna den och tillämpa det eviga budskapet i vår egen kultur.
Jag tycker mig se att vi ibland har svårt att bara låta Jesus ord och person falla tillbaka på Guds karaktär i GT, Guds sätt att handla och profetiorna om Jesus. Men det är verkligen värt det. Och spännande!
Det är en jakt på sanningen om Jesus, som har goda utsikter att bli framgångsrik.
Och det säger jag på tal om den heta diskussionen om Jesus, som ånyo har flammat upp i och med Gardells bok om honom. Kul att Jesus engagerar så många än i dag, även oss svenskar.
Ibland engagerar han nästan våldsamt mycket. Jag glömmer aldrig när jag en solig söndagseftermiddag sensommaren 2006 strosade i Hyde Park vid Speaker's Corner och hamnade mitt i skottgluggen mellan muslimer och kristna som bokstavligen skrek sig hesa över om Jesus var Guds son eller en vanlig profet. Det var oerhört intressant men man insåg snabbt att det gav inget förutom möjligen stämbandsinflammation. Riktigt så är det inte överallt, som tur är.
Missa inte nästa Existens 23 april
Saxat från programsidan:
Allt fler kristna upplever att de blir förföljda och hånade för sin tro. Inom FN är kristofobi numera ett begrepp likställt med antisemitism och islamofobi. I Wien finns en organisation som jobbar mot en framväxande kristofobi i Europa. Men hur farligt är det att vara kristen i Sverige? Kritiker menar att det mer handlar om överkänslighet mot kritik, än verklig förföljelse. Medverkar gör bl.a. Lennart Sacrédeus, riksdagsledamot för KD, och KG Hammar, fd ärkebiskop. Programledare: Eva Renström.
Något att se för Krister Renard, som tycker att Sverige är ett antikristet land. Och visst, nog är det illa att t.ex. sådant här får passera med ett sådant publikt stöd.
Man kan ju inte veta hur programmet kommer att behandla ämnet. Men jag gissar att de kommer att dra slutsatsen, fast outtalat, att det faktiskt mer är självömkan som det handlar om.
Vad är grejen med påskfirandet? Del 7: Livet segrar
I dag är det påskdagen när det bästa som finns firas runt om i världen: livets seger över döden. Gud har makten över döden, som han visade när Kristus uppstod från de döda. Snacka om "livscoach". Det liv som han ger varar inte bara kanske 80 år utan för evigt. Livet med Gud börjar alltså här och nu och för alltid.
Jag var hos en kompis i går som har typ hundra TV-kanaler. I en stunds väntan för mig själv så zappade jag igenom hela utbudet. Den 114:e kanalen var Lifestyle TV och i etern var ett program där några kvinnor satt och pratade om hur deras liv gått från missbruk, depression och självmordstankar till ett nytt liv med framtidshopp och en känsla av att de var älskade och värdefulla. De hade fått sitt nya liv med hjälp av inte vilken livscoach som helst, utan av Jesus. På slutet berättade programledaren sin egen erfarenhet. Man kan kanske lätt få fördomar om glada kristna amerikaner som gör egna TV-program, men det hon sa kändes så äkta och sant.
Hon hade gått igenom svårigheter, missbruk och känslan av att vara övergiven och oälskad sedan hon var liten.
När hon hade mött Jesus för 20 år sedan kom hon ur eländet och träffade en jättefin man och fick barn. På senare år hade hon blivit sjuk i cancer, men tillfrisknat igen. Det hade av någon underlig anledning gjort henne ledsen att få reda på att hon var frisk. Hon undrade varför denna känsla av sorg hade kommit och bad till Gud om svar. Svaret blev att trots alla dessa år som gått, så hade hon aldrig släppt känslan av osäkerhet om hon egentligen ville leva eller dö. De självmordstankar som funnits ekade fortfarande genom hennes liv. Gud ville lära henne något om livet och döden. Han ville lära henne att välja livet. Men hon fortsatte be och sa:
”- Gud, jag vet inte om jag klarar det, jag vet inte om jag har det i mig, att vilja leva. Jag vet inte om jag vill ha allt det här.”
Men Gud svarade:
”- Mitt kära barn, det är inte 'allt det här' som det handlar om. Men lev för mig. Jag vill att du går med mig, varje dag, vad som än möter dig.”
Ibland känns inte livet så lockande. Ibland vill jag bara fly undan och önska att jag kunde gömma mig. Men Gud har satt oss här av en anledning. Vi lever inte för oss själva. Vi lever för Gud, och varandra. Även när inte vi har lust att leva, så har Gud lust att vi lever.
Jag tror det finns ett nytt liv som Gud vill ge till oss. Och har du upplevt att gå från mörker till ljus utan att du tror på Gud, så tror jag ändå att du fick hjälp av det som Gud har skapat: tro, hopp och kärlek. Det var Gud som hjälpte dig, precis som Gud låter solen lysa i ditt ansikte. Så tacka Gud! Det han vill är att dra oss till sig själv, så att vi ska vara nära honom. För det är det allra bästa!
Jesus sa: kom till mig,
alla ni som är tyngda av bördor;
jag ska skänka er vila.
(Matteus 11:28)
Vad är grejen med påskfirandet? Del 6: Löftet
I Bibeln finns det massor av förutsägelser om framtiden, alltså profetior. Det mesta handlar om Guds plan för dig och mig och alla människor, Gud skapelse. Man kan kalla dem löften. Jesaja ger en av de mest storslagna löftena som handlar om att Gud vill befria oss, ge oss frid och hela oss. Det mesta i den är skriven som om det redan har hänt, vilket är ett sätt att understryka att det är alldeles säkert att det kommer att hända.
Den är skriven ungefär 700 år före Jesus korsfästes.
"Herren blottar sin heliga arm inför alla hedningars ögon,
Och alla jordens ändar får se vår Guds frälsning.
...
Se, min tjänare ska ha framgång,
Han ska bli upphöjd och stor och högt uppsatt.
Som många häpnade över honom,
Därför att hans utseende var vanställt mer än andra människors,
Och hans gestalt oansenligare än andra människobarns,
Så skall han också väcka förundran hos många folk,
Ja, konungar skall förstummas i förundran över honom.
Ty vad aldrig har varit berättat för dem, det får de se,
och vad de aldrig har hört, det får de erfara.
Men vem trodde vad som predikades för oss,
Och för vem var Herrens arm uppenbar?
Han sköt upp som en inga telning inför honom,
Som ett rotskott ur förtorkad jord.
Han hade ingen gestalt eller fägring.
När vi såg på honom,
Kunde hans utseende ej behaga oss.
Föraktad var han och övergiven av människor,
En smärtornas man och förtrogen med sjukdom.
Han var som en för vilken man döljer sitt ansikte,
Så föraktad att vi höll honom för intet.
Men det var våra sjukdomar han bar,
Våra smärtor, Dem lade han på sig,
Medan vi höll honom för att vara hemsökt,
tuktad av Gud och pinad.
Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull
Och slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom,
För att vi skulle få frid,
Och genom hans sår blir vi helade.
Vi gick alla vilse som får, var och av oss ville vandra sin egen väg,
Men Herren lät allas vår missgärning drabba honom."
(Jesaja 52:10,13 - 53:6)
Vad är grejen med påskfirandet? Del 5: Här och nu
Jag hoppas att det syns hur det hänger ihop, det här med att Gud vill vara som en slags livscoach, även om det kan kännas som en platt liknelse, och det som Jesus gjorde på korset, alltså påskens budskap. Påsken handlar om befrielse från skuld genom det Jesus gjorde för oss, och förvandling genom Guds kärlek. Han vill hjälpa oss att verkligen leva.
De flesta har hört att Jesus dog på korset för vår skull. Det är svårt att förstå för många. Men om vi tänker på konsekvenserna som det får här och nu, som jag velat belysa i mina tidigare inlägg, så är det meningen att det ska ge oss frid i hjärtat och frihet från det onda och destruktiva som vi bär på. Och kärlek. Massor av kärlek, så vi kan bli som han.
Jag har velat ta upp på vilket sätt ett godare liv här och nu kan kopplas ihop med påskens budskap. För jag tror att vi behöver lyfta fram att frälsningen också handlar om här och nu för att det ska vara trovärdigt. Tänk bara på vilken profetia Jesus sa hade gått i uppfyllelse, i Kafarnaums synagoga. Handlade den inte om våra liv här och nu?
Att det som Jesus gjorde har betydelse för evigheten är viktigt och sant, tror jag. Utan Jesus skulle jag vara förlorad. Men kristen tro handlar inte bara om sen, efter detta livet. Den handlar om ett nytt liv, som börjar här och nu.
Så när vi äter våra påskgodisar kanske vi kan komma ihåg hur god Gud är. Och när vi ser påskrisets gröna knoppar spricka ut i blad, kan vi komma ihåg hur Gud vill att vi också ska växa. Och när vi kanske är ute i vårvintern, kan vi tänka på hur Gud vill förvandla allt. Och när vi kanske åker skoter, om det ens går nu, kan vi komma ihåg den frihetskänsla som han vill ge oss. Okej, den sista parallellen kanske är för mycket. Men ni fattar.
Vad är grejen med påskfirandet? Del 4: Gensvaret
Gud har öppnat upp för att vi ska kunna vara med honom genom Jesus. Han älskar oss som vi är. Det är grunden för vårt livs förvandling. Men vill vi förvandlas?
Vi behöver säga ja för att det ska hända.
När vi vänder oss till Gud, kanske genom en enkel bön om att vi accepterar det Jesus gjort för oss, så börjar förvandlingen. Det finns ett "redan nu men ännu inte"-tänk i det här. Vi blir verkligen nya människor när vi tar emot Guds förlåtelse genom det Jesus gjorde. Hans Ande börjar bo i oss, för att vägleda oss i det nya livet. Samtidigt kan vi ju vara precis hur dumma som helst ändå. Hur kan det vara så, om nu det här är sant?
Jag vet många kristna inklusive mig själv som tyvärr inte alltid litar på Gud. Men när vi litar på Gud så tror jag att många av oss har väldigt bra historier att berätta. Vi vill ha mer av Gud. Och vi kan kalla oss kristna, inte för att vi har nått målet som är fullkomning, men för att vi vill gå på vägen dit.
Jag är övertygad om att det verkligen är sant som Jesus sa, att det kan flyta strömmar av levande vatten ur ens inre om man tror på honom. Det innebär verkligen ett nytt liv.
Men för att detta ska upplevas behöver vi nog vara nära honom. Han behöver mycket inflytande över ens tid och prioriteringar. Detta sker genom en nära relation med honom här och nu. Jag kan inte nog understryka att fundamentet är att vi verkligen vet att han älskar oss som vi är, för det föder en sådan glädje i ens hjärta att man bara vill följa honom och hans ord när han vill vägleda en i livet. Hans kärlek sviker oss aldrig och den är grunden för vår mognad.
Jag vill inte peka på mig själv som ett perfekt exempel, för det är jag verkligen inte. Men jag kommer ihåg när jag just hade börjat leva nära Jesus. Det var som om hans kärlek bara gjorde att jag ville spricka. Jag kunde inte låta bli att prata om honom. Och jag gjorde många missar, men hans kärlek tog mig verkligen framåt. Allt som betydde något för mig var hans kärlek till mig och alla andra. Andra kristnas prat om krav och måsten kunde ha kvävt den förvandlande kärleken. De lyckades förstöra en del, men Guds kärlek har ändå hållit mig kvar nära honom.
Utan Guds kärlek som grund och drivkraft skulle jag aldrig varit kristen. För visst har jag varit dålig på att ge gensvar till Gud. Det är jag än. Men jag fokuserar inte på mitt gensvar. Fokus flyttas från mig och till Gud och andra. Och det till synes paradoxala är att det stimulerar mitt gensvar, alltså att låta mig formas av Gud. Men jag tror det är så vi människor funkar.
Sen har vi ju de klassiska grejorna. För att lära känna Gud mer, och veta hur han vill forma våra liv, behöver vi läsa Bibeln. Ärlighet är också viktigt. Och att kunna rannsaka sig själv är viktigt. Och så är bönen viktig, om smått och stort, för att ge liv åt relationen med Gud. Den är verkligen personlig, så man kan dela allt. Även väldigt bra att umgås med andra som känner honom, så man kan dela livet och erfarenheter. Det är några saker. Sen finns det ju mycket mer man kan göra för att fördjupa sin relation med Gud. Kommer du på några?
Vad är grejen med påskfirandet? Del 3: Kärleken
Hoppas jag i förra inlägget väckte lite stimulans åt tanken på vad det innebär att Gud försonade världen med sig själv, när Jesus tog straffet för vår skuld. Det här är stora saker, och jag funderar mycket själv så ta inte mitt sätt att berätta om det som det enda sättet. Jag försöker dessutom berätta jätteenkelt så vem som helst kan hänga med. Kom gärna med feedback.
Men för att ta upp tråden där, så tänker jag att Gud är ingen vi behöver vara rädda för, som pekar finger uppe i höjden. Han är med oss, som en av oss. På slutet blev Jesus till och med ansedd som sämre än oss. Han blev någon som man inte ville kännas vid. Inte ens hans bästa vänner ville låtsas om att de var det, när han blev utlämnad till att korsfästas. Det blev väldigt skämmigt att känna Jesus. Och ändå var han den som hela världen hade blivit skapad genom, för och till.
Men vad gjorde Jesus? Han blev inte arg på dem. Han bad: Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör. Och han såg med sorgsen kärlek på dem som svek honom.
På det sättet tror jag att Jesus dog på korset för att visa vem Gud är.
Gud är den som älskar så mycket att han vill visa det genom att ge allt, ge sitt liv för oss. Gud vill locka oss närmare genom att visa sin kärlek. Han sträcker ut handen. Och när vi tar hans hand, så vill Gud visa att vi är älskade precis som vi är. Med våra fel och brister och allt. Om vi fylls av denna villkorslösa kärlek, så kan vi älska mycket och bli mer som Gud. Det är också vad Gud gör som en vanlig livscoach inte skulle kunna göra. Han älskar oss helt och fullt, för att lära oss att älska. För att leva i kärleken är det bästa vi kan göra.
Det blir minst ett inlägg till. Och nästa får handla om vad Gud inte kan göra åt oss, utan vad vi kan göra.
Vad är grejen med påskfirandet? Del 2: Försoningen
I förra inlägget kom jag fram till att Gud vill vara vår livscoach. Känns väldigt vågat att uttrycka det så. Men jag vill påpeka en gång till att det är en liknelse som inte kan motsvara verkligheten. Den är inte menad att nedvärdera Gud, men för att lyfta fram att Gud vill hjälpa oss att verkligen leva.
Vi är långt ifrån några helgon. Men Gud vill göra oss heliga. Och hur gör han? Kommer med en massa regler som vi ska följa och lämnar resten åt oss? Det skulle en profet göra. Eller en vanlig lärare. Men Gud gör något mer. Han börjar med att göra något underligt:
Gud kom som människa till oss, därför att vi människor skulle bli som Gud.
Har du hört den formuleringen förut? Kyrkan i öst har haft den som primärt fokus ända sedan antiken, så det är inget nytt. Redan Jesus undervisning är tydligt inriktad på att vi ska bli fullkomliga och likna Gud, genom att vi ska leva i kärlek.
Steg ett är att Gud tar bort den bråte som ligger ivägen för att vi ska kunna komma nära honom. Det som ligger ivägen är något som är väldigt svårt för den moderna, självständiga människan att tänka sig: Guds starkt passionerade missnöje över det onda och destruktiva som kommer ifrån oss, alltså vad som i kyrkan brukar kallas för synd. Jag tänker t.ex. på vår själviskhet, vår hårdhet, våra fördomar mot varandra m.m. Men om vi tänker efter, egentligen är det inte så svårt att förena Guds missnöje över detta med Guds kärlek. Kärleken är aldrig likgiltig inför något destruktivt.
Men hur tar Gud bort det, när han kommer som människa? Jo, Gud själv lägger skulden för våra brott på Jesus när han dör på korset. Jesus fick ta konsekvensen av våra handlingar. Och Jesus gjorde det helt frivilligt, för att vi skulle få leva. Han gjorde sig till ett offer för det vi hade gjort, i sin självutgivande kärlek. Han gjordes faktiskt till ett med vår synd, när han bar den i sin kropp och tog straffet för den på korset.
Kunde inte Gud bara ha förlåtit oss och låtit sitt missnöje försvinna utan vidare? Jag ska inte begränsa vad Gud kan göra, men allt jag kan säga är att Gud ville göra på det här sättet. Han ville låta Jesus ta straffet för vår skuld. Hur nödvändigt det var vet jag inte, men jag tror inte att han hade gjort det om det inte var väldigt viktigt.
Han gjorde det för att han älskar oss, vill förlåta oss, och kunna försonas med oss helt och fullt. Målet längre fram är att vi ska bli ett med Gud.
Det är ett mysterium, och det här är ett sätt att uttrycka det på. En annan aspekt av korset som jag tycker är viktig är hur det visar Guds kärlek. Det tänkte jag ta upp i nästa inlägg.
Vad är grejen med påskfirandet? Del 1: Inledning
En del tar en paus från att skriva i sina bloggar under påsken, för att kunna ägna sig åt kontemplation över påskens budskap. Jag känner att just skrivandet är ett sätt att göra det för mig. Alternativet skulle nog vara att sitta med familjen och mitt påskägg och jäsa i soffan. Jag kontemplerar alltså med tangentbordet under fingrarna.
De delar av påskens budskap som jag kommer att kort reflektera över är försoningen, kärleken, vårt gensvar, det vi kan uppleva här och nu och ett av de underbart formulerade löften som finns i Gamla Testamentet.
Det jag ska skriva om kommer av min egen erfarenhet. Så det är vad jag personligen tror. Det är som en krönika i sex delar. Jag siktar inte på att presentera en komplett och detaljerad bild. Men jag vill presentera påskens budskap på ett sätt som är både bibliskt och relevant här och nu. Bibelhänvisningar kan gärna ges om någon vill ha, men jag låter bli att skriva ut alla här för att det blir rörigt plus att sållandet bland dem riskerar bli ett hopkok av lösryckta verser.
Vill börja med att ställa några frågor: känner du dig allmänt orolig? Känner du dig dålig eller värdelös? Försöker du leva rätt men märker ändå av att det inte blir så bra? Känner du att du inte kan kontrollera ditt dåliga humör? Är du ofta arg? Eller vad vet jag, känner du att livet egentligen är meningslöst? Visste du att de här sakerna vill Gud (ofta sakta men säkert) hjälpa dig med?
Jag drar mig för att säga det, men man skulle kunna kalla det för personlig utveckling med Gud som livscoach.
Och det säger ju sig självt att det är mycket bättre om Gud är det än om en människa är det. På en helt annan nivå, liksom. Den här liknelsen kan inte jämföras med det nya livet som Gud vill ge. Men kanske ge en hint att det handlar om här och nu.
Detta nya liv är en del av påskens budskap. Hur det nu går till tänkte jag vänta med att skriva om tills nästa inlägg, så det här inte blir så långt.
Gavin Degraw har en underbar röst
Hur man dansar i regnet
Hur man dansar i regnet
(författare okänd)
Det var en stressig morgon, och klockan var kring halv nio när en man i åttioårsåldern kom in för att få ta bort några stygn från sin tumme. Han sa att han hade lite bråttom eftersom att han hade ett möte klockan nio.
Jag välkomnade honom och visade honom till väntrummet, för det skulle nog dröja säkert en timme innan han fick träffa doktorn.
Jag såg honom sittandes där och kolla på sin klocka, så jag bestämde mig för att undersöka hans sår själv eftersom att jag inte hade någon annan patient just då.
Det visade sig att såret hade läkt fint, så jag pratade med en av doktorerna och fick de instrument jag behövde för att ta bort stygnen och plåstra om såret.
Medan jag gjorde det, så frågade jag om han hade någon annan tid på vårdcentralen den här morgonen eftersom att det var så bråttom. Men han sa nej, han skulle fara och äta frukost med sin fru på ålderdomshemmet.
Jag frågade honom om hennes hälsa. Han berättade att hon hade varit inskriven på hemmet ett tag, för att hon hade Alzheimers sjukdom. Medan vårt samtal fortsatte frågade jag om hon skulle bli orolig om han skulle bli lite sen. Han svarade att hon inte visste vem han var längre, och att hon inte kände igen honom sedan fem år tillbaka.
Jag blev förvånad, och frågade honom:
- Och du far fortfarande dit varje morgon, även om hon inte vet vem du är?
Han log medan han klappade mig på handen och sa:
- Hon känner inte mig, men jag känner henne.
Jag var tvungen att försöka hålla tillbaka tårarna medan han reste sig för att gå, och tänkte att det var en sådan kärlek som jag också ville ha i mitt liv.
Sann kärlek är varken fysisk eller romantisk. Sann kärlek är ett accepterande av det som är, det som har varit, det som ska komma och det som inte kommer.
De lyckligaste människorna är inte alltid de som har det bästa av allt, utan de som gör det bästa av det som de har.
Vi vill alla ha sådan här kärlek, men på något sätt tror jag att det bästa är att kunna ge sådan här kärlek. ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarbrevet 5:8).
Det som är så vackert med det som Kristus gjorde på korset, är att han förberedde ett sätt för oss att kunna älska på samma sätt, genom honom.
Hoppas du delar med dig av det här med någon du bryr dig om.
”Livet handlar inte om hur man överlever stormen,
utan om hur man dansar i regnet.”
… i en ständig process av lärande om hur man ger och tar emot den här kärleken,
Gary och Michelle
Önskas: ett kyrkomöte som lägger vikten där den ska vara
Redan i höst ska kyrkomötets politiker försöka se till så att också Svenska Kyrkan hänger med och börjar viga samkönade par. Men kyrkan är splittrad i frågan. Delningen går rakt igenom biskopsleden - 9 biskopar av 14 är emot.
Jag får det till att splittringen i grund och botten beror på att vi medlemmar i Svenska Kyrkan har olika bibelsyn. Vi är inte överens om på vilket sätt Bibelns författare ska ha inflytande över kyrkans lära, hur vi ska tolka Bibeln, och vad i Bibeln som är relevant för kyrkan. Eller om vi tror att Bibeln är hård men relevant i en viss fråga, om det ändå kan vara rätt att främst följa sitt samvete i den frågan.
Hur mycket diskuterar kyrkomötet sin bibelsyn? De som blir invalda i detta högsta beslutande organ i Svenska Kyrkan behöver varken ha någon kunskap om Bibeln, eller något förtroende för den. Det är synd, för jag vågar påstå att Bibeln är viktig i alla frågor som rör kyrkan.
Och det är viktigt att man har något slags förtroende för Bibeln om man ska leda en kyrka som alltid baserat sitt liv och sin lära på den. Visst kommer även bibelintresserade människor fram till olika slutsatser men de försöker åtminstone. Att ens säga det känns som att säga att 1 + 1 = 2. Men tyvärr behövs det ju, med tanke på hur kyrkomötet fungerar i nuläget...
I kyrkovalet i höst ska vi rösta fram ett nytt kyrkomöte som ska sitta vid makten i fyra år. Och vi kan rösta fram ett kyrkomöte som verkar för en hjärtlig, människovänlig, varm och sympatisk kyrkogemenskap och som faktiskt bryr sig om vad kyrkans grundare, Jesus, apostlarna, Paulus & c:o, har att säga.
Kolla in POSK och Frimodig Kyrka. Kanske EFS också ska bli en nomineringsgrupp?
Får vi nu ta bort de politiska partierna från Svenska Kyrkans ledning. Det är ett religiöst samfund och ingen statlig organisation.
