Hur man dansar i regnet
Hur man dansar i regnet
(författare okänd)
Det var en stressig morgon, och klockan var kring halv nio när en man i åttioårsåldern kom in för att få ta bort några stygn från sin tumme. Han sa att han hade lite bråttom eftersom att han hade ett möte klockan nio.
Jag välkomnade honom och visade honom till väntrummet, för det skulle nog dröja säkert en timme innan han fick träffa doktorn.
Jag såg honom sittandes där och kolla på sin klocka, så jag bestämde mig för att undersöka hans sår själv eftersom att jag inte hade någon annan patient just då.
Det visade sig att såret hade läkt fint, så jag pratade med en av doktorerna och fick de instrument jag behövde för att ta bort stygnen och plåstra om såret.
Medan jag gjorde det, så frågade jag om han hade någon annan tid på vårdcentralen den här morgonen eftersom att det var så bråttom. Men han sa nej, han skulle fara och äta frukost med sin fru på ålderdomshemmet.
Jag frågade honom om hennes hälsa. Han berättade att hon hade varit inskriven på hemmet ett tag, för att hon hade Alzheimers sjukdom. Medan vårt samtal fortsatte frågade jag om hon skulle bli orolig om han skulle bli lite sen. Han svarade att hon inte visste vem han var längre, och att hon inte kände igen honom sedan fem år tillbaka.
Jag blev förvånad, och frågade honom:
- Och du far fortfarande dit varje morgon, även om hon inte vet vem du är?
Han log medan han klappade mig på handen och sa:
- Hon känner inte mig, men jag känner henne.
Jag var tvungen att försöka hålla tillbaka tårarna medan han reste sig för att gå, och tänkte att det var en sådan kärlek som jag också ville ha i mitt liv.
Sann kärlek är varken fysisk eller romantisk. Sann kärlek är ett accepterande av det som är, det som har varit, det som ska komma och det som inte kommer.
De lyckligaste människorna är inte alltid de som har det bästa av allt, utan de som gör det bästa av det som de har.
Vi vill alla ha sådan här kärlek, men på något sätt tror jag att det bästa är att kunna ge sådan här kärlek. ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarbrevet 5:8).
Det som är så vackert med det som Kristus gjorde på korset, är att han förberedde ett sätt för oss att kunna älska på samma sätt, genom honom.
Hoppas du delar med dig av det här med någon du bryr dig om.
”Livet handlar inte om hur man överlever stormen,
utan om hur man dansar i regnet.”
… i en ständig process av lärande om hur man ger och tar emot den här kärleken,
Gary och Michelle
På samma sätt som Gud ser på människor som inte känner honom men som han älskar... Vi kan ifrågasätta hur och varför någon orkar och vill och alls ser någon mening med det eftersom vi själva inte orkar vilja men det finns någon/något som alltid orkar och som inte bryr sig om sånna världsliga saker som lite minnesförlust eller att inte bli sedd och uppskattad för den man är. Och det är kärlek det...
Precis, så tänker jag med! Alltså på det du säger känns det som om du lika gärna skulle kunna vara kristen ;) Men det är väl bara så att du förstår grejen :)
Det tar jag som en stor komplimang:) Jag har som sagt inte klargjort vad jag är och inte, vilket mest handlar om att jag inte hört någon annan framföra en syn/ett budskap som känns som "mitt" men som "min" Gud ser det hela är det där med detaljer och vad man kallar sig inte så fasligt relevant... Han/hon/den/det känner nog mig tillräckligt väl och har förhoppningsvis överseende med att jag är lite skeptiskt lagd vad gäller uppståndelse och annat.
Så otroligt bra uttryckt!
Gillade mest det här: "De lyckligaste människorna är inte alltid de som har det bästa av allt, utan de som gör det bästa av det som de har. "
Word! Det är inte alltid lätt att i det samhälle vi lever och vistas i våga stå upp för att det romantiska och fysiska inte behöver vara grunden till kärleken.
