Nu vinner uttrycket "kristofobi" terräng i den offentliga debatten. I gårdagens Existens på tvåan pratades det om huruvida marginaliseringen av och föraktet mot kristna är ett problem att jämföra med t.ex. homofobi eller islamofobi, eller om vi kristna överdriver.

Programmets vinkling kändes helt okej. Det enda jag reagerade negativt på var att de lyfte fram att en italiensk politiker hade en "kristen värdering" som var att alla flyktingar borde skickas till Nordafrika. Det sa en kille som presenterade ämnet i början av programmet. Yeah right, som om det vore en kristen värdering. Om man blir kritiserad för det är det inte som kristen utan som en med taskig asylpolitik.

Hur som helst. Jag kommer ihåg när en klasskompis på gymnasiet, som var med i Syndikalisterna, föraktade kristna värderingar så till den milda grad att han kallade en dator som gått sönder för en kristen dator. "Kristen" var i hans vokabulär synonymt med "dysfunktionell". Upprepade gånger har jag varit med om föraktfulla uttalanden om kristna. Det är precis som om folk tycker att vi förtjänar det.

Gör vi det? För vad, att vårt namn förknippas med homofobi? För att det förknippas med våld och förtryck? För att det förknippas med exklusivism? För att det förknippas med en mörk människosyn som säger att alla från födseln förtjänar evig ångest, i alla fall i den lutherska traditionen?

En viss del av kritiken tycker jag är befogad, men långt ifrån all kritik. Men det känns ändå dumt att man måste ta till fobi-begreppet när man känner sig kritiserad. Vi kristna vet ju alltför väl att det känns orättvist att t.ex. kallas för homofob om man tycker att det ideala föräldraparet är en biologisk mamma och pappa som älskar varandra. Den berömde K G Hammar intervjuades och tyckte att vi kristna borde bry oss mindre om en eventuell kristofobi än en homofobi, eller en islamofobi, med tanke på att vi ska bry oss mer om andra än oss själva. Intressant tanke som han får ett plus för av mig. Att vi kristna ser efter vårt eget snarare än andras kan nämligen få en motsatt effekt.

Vi kanske borde visa oss större än alla som skriker "fobi!" så fort de blir kritiserade. Å andra sidan kanske vi inte ska protestera mot spelets regler utan kräva att få spela efter dem på samma villkor. Vad tycker ni?