En del tar en paus från att skriva i sina bloggar under påsken, för att kunna ägna sig åt kontemplation över påskens budskap. Jag känner att just skrivandet är ett sätt att göra det för mig. Alternativet skulle nog vara att sitta med familjen och mitt påskägg och jäsa i soffan. Jag kontemplerar alltså med tangentbordet under fingrarna.

De delar av påskens budskap som jag kommer att kort reflektera över är försoningen, kärleken, vårt gensvar, det vi kan uppleva här och nu och ett av de underbart formulerade löften som finns i Gamla Testamentet.

Det jag ska skriva om kommer av min egen erfarenhet. Så det är vad jag personligen tror. Det är som en krönika i sex delar. Jag siktar inte på att presentera en komplett och detaljerad bild. Men jag vill presentera påskens budskap på ett sätt som är både bibliskt och relevant här och nu. Bibelhänvisningar kan gärna ges om någon vill ha, men jag låter bli att skriva ut alla här för att det blir rörigt plus att sållandet bland dem riskerar bli ett hopkok av lösryckta verser.

Vill börja med att ställa några frågor: känner du dig allmänt orolig? Känner du dig dålig eller värdelös? Försöker du leva rätt men märker ändå av att det inte blir så bra? Känner du att du inte kan kontrollera ditt dåliga humör? Är du ofta arg? Eller vad vet jag, känner du att livet egentligen är meningslöst? Visste du att de här sakerna vill Gud (ofta sakta men säkert) hjälpa dig med?

Jag drar mig för att säga det, men man skulle kunna kalla det för personlig utveckling med Gud som livscoach.

Och det säger ju sig självt att det är mycket bättre om Gud är det än om en människa är det. På en helt annan nivå, liksom. Den här liknelsen kan inte jämföras med det nya livet som Gud vill ge. Men kanske ge en hint att det handlar om här och nu.

Detta nya liv är en del av påskens budskap. Hur det nu går till tänkte jag vänta med att skriva om tills nästa inlägg, så det här inte blir så långt.