I förra inlägget kom jag fram till att Gud vill vara vår livscoach. Känns väldigt vågat att uttrycka det så. Men jag vill påpeka en gång till att det är en liknelse som inte kan motsvara verkligheten. Den är inte menad att nedvärdera Gud, men för att lyfta fram att Gud vill hjälpa oss att verkligen leva.

Vi är långt ifrån några helgon. Men Gud vill göra oss heliga. Och hur gör han? Kommer med en massa regler som vi ska följa och lämnar resten åt oss? Det skulle en profet göra. Eller en vanlig lärare. Men Gud gör något mer. Han börjar med att göra något underligt:

Gud kom som människa till oss, därför att vi människor skulle bli som Gud.

Har du hört den formuleringen förut? Kyrkan i öst har haft den som primärt fokus ända sedan antiken, så det är inget nytt. Redan Jesus undervisning är tydligt inriktad på att vi ska bli fullkomliga och likna Gud, genom att vi ska leva i kärlek.

Steg ett är att Gud tar bort den bråte som ligger ivägen för att vi ska kunna komma nära honom. Det som ligger ivägen är något som är väldigt svårt för den moderna, självständiga människan att tänka sig: Guds starkt passionerade missnöje över det onda och destruktiva som kommer ifrån oss, alltså vad som i kyrkan brukar kallas för synd. Jag tänker t.ex. på vår själviskhet, vår hårdhet, våra fördomar mot varandra m.m. Men om vi tänker efter, egentligen är det inte så svårt att förena Guds missnöje över detta med Guds kärlek. Kärleken är aldrig likgiltig inför något destruktivt.

Men hur tar Gud bort det, när han kommer som människa? Jo, Gud själv lägger skulden för våra brott på Jesus när han dör på korset. Jesus fick ta konsekvensen av våra handlingar. Och Jesus gjorde det helt frivilligt, för att vi skulle få leva. Han gjorde sig till ett offer för det vi hade gjort, i sin självutgivande kärlek. Han gjordes faktiskt till ett med vår synd, när han bar den i sin kropp och tog straffet för den på korset.

Kunde inte Gud bara ha förlåtit oss och låtit sitt missnöje försvinna utan vidare? Jag ska inte begränsa vad Gud kan göra, men allt jag kan säga är att Gud ville göra på det här sättet. Han ville låta Jesus ta straffet för vår skuld. Hur nödvändigt det var vet jag inte, men jag tror inte att han hade gjort det om det inte var väldigt viktigt.

Han gjorde det för att han älskar oss, vill förlåta oss, och kunna försonas med oss helt och fullt. Målet längre fram är att vi ska bli ett med Gud.

Det är ett mysterium, och det här är ett sätt att uttrycka det på. En annan aspekt av korset som jag tycker är viktig är hur det visar Guds kärlek. Det tänkte jag ta upp i nästa inlägg.