Gud har öppnat upp för att vi ska kunna vara med honom genom Jesus. Han älskar oss som vi är. Det är grunden för vårt livs förvandling. Men vill vi förvandlas?

Vi behöver säga ja för att det ska hända.

När vi vänder oss till Gud, kanske genom en enkel bön om att vi accepterar det Jesus gjort för oss, så börjar förvandlingen. Det finns ett "redan nu men ännu inte"-tänk i det här. Vi blir verkligen nya människor när vi tar emot Guds förlåtelse genom det Jesus gjorde. Hans Ande börjar bo i oss, för att vägleda oss i det nya livet. Samtidigt kan vi ju vara precis hur dumma som helst ändå. Hur kan det vara så, om nu det här är sant?

Jag vet många kristna inklusive mig själv som tyvärr inte alltid litar på Gud. Men när vi litar på Gud så tror jag att många av oss har väldigt bra historier att berätta. Vi vill ha mer av Gud. Och vi kan kalla oss kristna, inte för att vi har nått målet som är fullkomning, men för att vi vill gå på vägen dit.

Jag är övertygad om att det verkligen är sant som Jesus sa, att det kan flyta strömmar av levande vatten ur ens inre om man tror på honom. Det innebär verkligen ett nytt liv.

Men för att detta ska upplevas behöver vi nog vara nära honom. Han behöver mycket inflytande över ens tid och prioriteringar. Detta sker genom en nära relation med honom här och nu. Jag kan inte nog understryka att fundamentet är att vi verkligen vet att han älskar oss som vi är, för det föder en sådan glädje i ens hjärta att man bara vill följa honom och hans ord när han vill vägleda en i livet. Hans kärlek sviker oss aldrig och den är grunden för vår mognad.

Jag vill inte peka på mig själv som ett perfekt exempel, för det är jag verkligen inte. Men jag kommer ihåg när jag just hade börjat leva nära Jesus. Det var som om hans kärlek bara gjorde att jag ville spricka. Jag kunde inte låta bli att prata om honom. Och jag gjorde många missar, men hans kärlek tog mig verkligen framåt. Allt som betydde något för mig var hans kärlek till mig och alla andra. Andra kristnas prat om krav och måsten kunde ha kvävt den förvandlande kärleken. De lyckades förstöra en del, men Guds kärlek har ändå hållit mig kvar nära honom.

Utan Guds kärlek som grund och drivkraft skulle jag aldrig varit kristen. För visst har jag varit dålig på att ge gensvar till Gud. Det är jag än. Men jag fokuserar inte på mitt gensvar. Fokus flyttas från mig och till Gud och andra. Och det till synes paradoxala är att det stimulerar mitt gensvar, alltså att låta mig formas av Gud. Men jag tror det är så vi människor funkar.

Sen har vi ju de klassiska grejorna. För att lära känna Gud mer, och veta hur han vill forma våra liv, behöver vi läsa Bibeln. Ärlighet är också viktigt. Och att kunna rannsaka sig själv är viktigt. Och så är bönen viktig, om smått och stort, för att ge liv åt relationen med Gud. Den är verkligen personlig, så man kan dela allt. Även väldigt bra att umgås med andra som känner honom, så man kan dela livet och erfarenheter. Det är några saker. Sen finns det ju mycket mer man kan göra för att fördjupa sin relation med Gud. Kommer du på några?