Det är väldigt störande att bry sig för mycket om vad andra tycker. Jag vet att jag är säkert bara en av tusen, eller kanske tiotusen, i den här sta'n som har känt på det. Det är ju skrämmande. Visst blir man alltid påverkad av vad folk tycker, men det kan gå till överdrift. Om nå'n inte tycker om mig så kan jag bli grymt osäker och börjar fundera på vad jag gjort för fel. Fast grejen är att ingen säger nå't rakt ut. Ofta är det väl jag själv som tror det. Och även om nå'n skulle tycka dåligt om mig så behöver jag inte ha gjort nå't fel för det.

Jag tror att det oftast handlar om ett mönster som har fastnat i ens psyke. Man tänker i gamla hjulspår. De där hjulspåren kanske man har med sig från ett race från förr. Men det där racet har slutat för länge sen. Vem det än var som fick en att känna sig värdelös, så är de inte kvar. De är inte här. Och varje gång man möter en svårighet är det en möjlighet att träna sig i att tänka rätt. Det är i alla fall vad jag kan tänka ibland. Tänka framåt, typ.

Oftast är jag nog bättre på att säga det till mina kompisar än tänka det själv. Men skam den som ger sig.