En pausar och en annan tar vid...
Jag är grymt glad och tacksam att det ändå är en handfull människor som har hittat hit. Men nu har jag tänkt att göra en paus i den här bloggen. Om eller när jag startar upp den igen vet jag inte. Därför hoppas jag att ni vill gå in på min nya blogg: sofiafranzen.wordpress.com.
Den kommer inte att ha samma nischade framtoning. På den här bloggen skrev jag ju t.ex. minimalt om vårt bröllop just därför att jag mest ville skriva om kristen tro. Det kändes på ett sätt lite tråkigt. Jag vill kunna skriva om allt mellan himmel och jord. Min nya blogg kommer att handla om allt möjligt som händer i mitt liv och mina tankar om stort och smått. Men visst kommer jag att fortsätta skriva om Gud och sån't också. Det är ju ändå mig vi pratar om. :)
Hoppas vi ses där!
Vrede har sin tid
Vrede har sin tid och den ska vara kort. En sådan destruktiv kraft som vrede får inte bli långvarig. Det är väl det jag har känt också. Under den här tiden när jag har läst teologi har djupa och svåra och väldigt tunga frågor ockuperat mina tankar. Jag vet inte om jag orkar bära dem längre. För jag har blivit trött på allt jag inte förstår. Och arg. Här och här har jag spytt ut galla över helvetet och tanken om nödvändiga folkutrotningar. Vissa personer jag känner kanske känner sig träffade och det var väl det som var meningen. När jag har diskuterat med dem om t.ex. krigen i Gamla Testamentet så verkar de inte förstå hur man kan se allvarligt på dem och det har provocerat mig så in i bomben. En av dem bara log mot mig en gång när jag tog upp det och jag kände hur jag blev nästan utom mig av ilska.
Egentligen rör det sig inte bara om några vänner vars inställning som jag har kritiserat. De flesta kristna jag känner fördömer inte t.ex. krigen i Gamla Testamentet utan har ett eller annat sätt att försvara att det var Gud som låg bakom. Eller så har de ett eller annat sätt att försvara helvetet. Precis som jag själv hade. Jag vet hur man kan förklara konstigheterna i Bibeln, men jag köper dem inte längre. Den jag är mest frustrerad över borde vara mig själv. Jag fattar inte hur jag fick ihop saker själv...
Jag tycker att vissa saker är så konstiga och ville på något sätt skaka om er i min närhet så att ni förstår min frustration. Dessutom ville jag visa alla ni som känner likadant att ni inte är ensamma. Men här är det viktigaste jag vill säga: jag är hemskt ledsen om jag har gett intrycket av att jag inte tycker om er. För det gör jag. Jag hoppas att ni märker det när vi umgås. Det är bara vissa idéer som förknippas med Gud som jag inte hade problem med förut, men som nu sätter hinder för min tro. Jag får inte saker att gå ihop längre. Jag har aldrig haft det så här kämpigt med min tro och det här var ett sätt att hantera det. Det var ganska enkelt och bekvämt, men hur klokt det var får väl tiden utvisa.
Det jag vet är att det finns ett liv som går vidare oavsett hur svåra de här frågorna kan kännas just nu... Jag vill inte fokusera på dem längre för det äter liksom upp mig inifrån.
"Jag förstår det inte" eller "jag gillar det inte"?
Marie skrev en bra kommentar till inlägget om folkmord i Guds namn och mitt svar blev så långt att jag kände för att göra det till en enskild bloggpost istället... Och den följer nu.
Bibeln innehåller underbara citat om kärlek och berättelser om Gud som är lätta att gilla. Men vad betyder det egentligen när man säger att man inte förstår vissa saker Bibeln? Nu tänker jag inte på avancerad symbolik som i Uppenbarelseboken, utan på t.ex. krigen i Gamla Testamentet eller helvetet. Jag har hört det uttrycket förut och det har känts som ett sätt att säga att man inte kan ta till sig allt i Bibeln. För det mesta som Gud gör förklaras faktiskt ganska tydligt. Men det är när man inte förmår definiera sin uppfattning om rättvisa, kärlek och helighet efter Bibelns mått som man får problem.
Jag har haft en underbart fin bild av Jesus, samtidigt som jag inte har förstått vissa saker som verkat grymma eller tokiga i Bibeln. Rättare sagt, jag har inte fått ihop dem med min bild av honom. Men min bild av Jesus kanske inte var helt biblisk?
"Gud är god, det vet jag även om jag inte förstår allt i Bibeln!". Jag håller med. Men om man ska tro att Bibelns Gud är god, då ska man kanske inte säga så utan att fundera vidare. I så fall är Gud god just enligt sina handlingar enligt Bibeln - vilka definierar hans godhet - inte trots dem. Och visst, många saker i Bibeln är ju helt underbara. Men andra saker kan vi bara försvara med det klassiska maktargumentet: It's Gods word, God said it, and that settles it!
Jag förstår nog många av Bibelns utsagor, men jag kanske inte vill tro på alltihopa. Vad som blir konsekvenserna är jag beredd att ta. Jag tror nämligen att Gud förstår. Gud kanske inte förstår enligt vissa ställen Bibeln, vad vet jag, men det är ju just den gudsbilden som jag inte tror på.
EDIT: Jag redigerar friskt i detta inlägg medan jag tänker vidare. Så kom gärna tillbaka och läs igen. Tack till Marie som hjälpte mig med denna tankeprocess.
Kvotera mera!
Jag inser att jag är en av de få jag känner som seriöst tycker att kvotering kanske ändå kan vara en bra idé, i alla fall tills man har försvagat normen om vit mansdominans. Kvotera in kvinnor, kvotera in utlandsfödda, HBT-personer; kvotera in folk som förut varit försummade på grund av annat än individuella kvalifikationer. Sammanhangen kan ju skifta men jag tänker på allt ifrån företagsledningar till politiska sammanhang. Och skärp till arbetet mot kvinnoförakt, rasism och förakt mot HBT-personer.
"Varför skulle man vilja kvotera in t.ex. kvinnor?" frågar då någon. "Är det inte bättre att ta in den som är bäst?". Naturligtvis tycker jag med att det skulle vara optimalt om man bara tog hänsyn till kvalifikationer hos individer oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning m.m. Men newsflash everyone, det har man aldrig gjort. Så länge vi har haft en civilisation som inte bara gick ut på att ryta högst och slå sig hårdast för bröstet, på den primitiva tiden, så har kvotering skett. Någonstans vann männen över kvinnorna och ansågs, oavsett individuella kvalifikationer, få rätt till att hädanefter uppfylla kvoten 100 % av ledande organ i olika sammanhang. Det var politiskt korrekt att ha 100 % män. Kvinnor som hade kunnat bli utmärkta ledare, men även forskare, skribenter m.m. fick aldrig chansen till det. Snacka om att slösa bort talanger!
Svinigt bra låt
Jag har kommit in i värsta bloggruschen, som det kan bli efter två-tre inlägg efter varandra. I dag får ni hålla till godo med en väldigt bra låt som både jag och Anders har på vår topp 50 bästa låtar ever-lista. Den har jag lyssnat en hel del på, på sistone. Jag hörde den nog första gången när vi såg 500 Days of Summer hos Jonas och Hanna i vintras.
Spotify: The Temper Trap - Sweet Disposition
Remember the 50's?
Detta känns som ett välbehövligt inlägg på min blogg efter de två dystra!
Vi hade en middagsfest med 50-talstema i helgen hos Jonas & Sara. Vi hade förberett festen med lite sökande efter den bästa 50-talsmusiken, besök på Piteås största second hand Kupan och efterforskning om 50-talsmode gällande både kläder och mat. Nåja, nu låter det grymt seriöst men det var det väl egentligen inte. Jag tog några gamla paltor jag hade hemma och skapade något slags försök till rockabilly-stil.
Mamma hade några anekdoter på lager när jag berättade om festen för henne. Närhelst deras större bröder bad mamma & Ingrid "flecke, gå ne å tjöp nalta glass" gick de små tvillingarna villigt och glatt. Det fanns en efterlängtad glasskiosk vid vägen i Hortlax och bredvid den en populär minigolfbana där storebrödernas och deras fjällor ofta var och spelade minigolf i solen, ätandes gudomlig vanilj- och jordgubbsglass till de smekande tonerna av Piccolissima Serenata av smörsångaren Lars Lönndahl. Jag rekommenderar att ni lyssnar på sången medan ni ser bilderna för den ultimata 50-talsstämningen! Vi spelade den även på vår fest och det var en riktig floor filler. Två par dansade samt jag och Hanna fjant-dansade till.
Vi var några som gjorde oss klara hos Hanna & Jonas innan festen. Jag och Hanna hade störst jobb med våra frisyrer så därför var vi kvar sist medan de andra for till festen i någorlunda tid. Vi kom till festen lagom till att se Anders flippa de sista vegburgarna och Linnea ta ut deras hamburgare ur ugnen. Perfekt! Hamburgaren sägs ju ha gjort sitt intåg i Sverige under 50-talet så vi tyckte att valet av krubb var enkelt.
Efter en trevlig middag försökte vi på "ekonomiskt" (läs: snålt) vis ta oss till Statt i "god" (läs: übertidig) tid för att få komma in utan kostnad. Tji fick vi när vakterna sa att det var insläpp först kl 23 och att det kostade 100 kr. Klockan var då 22:25 så vi drog en spontan rövare och packade snabbt in oss (sju pers, alla utom Anders) i en liten bil och körde galet fort till Challenge Bar som visst skulle vara gratis innan 22:30. Vem som körde ska jag inte avslöja för många av oss vill ju trots allt vara moraliska föredömen. Efter lite plaskande i snön kom vi fram och såg att de hade börjat ta betalt på Challenge(d) Bar också. Vi konfererade ett slag inomhus tills en ordningsvakt vänligt bad oss fara därifrån eller betala. Vi bestämde oss för att fara till Statt. Vi ville ju trots allt se Anders Bagge DJ:a.
Jag gick fram till Bagge vid DJ-bordet och sa att vi hade 50-talsfest. Han bemötte mig väldigt vänligt. Jag frågade även om det skulle bli någon 50-talsmusik framåt kvällen. Han funderade en stund och böjde sig sedan fram och sa att han skulle se vad som kunde göras. Mycket sympatisk man! Dock blev det ingen 50-talsmusik vad vi hörde. Men så for vi också hem vid halv ett, vilket måste betraktas som tidigt. Men då hade vi också dansat gode mycket.
Varför ska mina inlägg bli så långa?
CRED till Hanna för alla bilderna!
Söta Hanna! Vi hjälpte varann att göra ungefär likadana pinup-frisyrer. :D
Notera "Anderssonskans Kalle på kalas"-looken på Magnus (andra fr.v.). Sara instruerar Jonas som böjer sig ner för att plocka ut en plåt av burgare och Anders ser ut att dagdrömma över stekpannan. Vad jag gör är okänt... Kanske jag har fått finnar på käkbenet just för att jag petar så mycket där med fingret när jag tänker!
Linnea var den perfekta husmodern a la 50-talskokbok.
Vi chillade på Statt medan jag försökte att inte fånigt följa Bagge med blicken där han kom och gick. I samma veva kom jag även på att jag inte gillar päronkonjak medan jag smuttade på kvällens drink, "Lennart".
Hanna, jag och Sara
Jonas L
Jag i en något tilltufsad frisyr
