Vrede har sin tid och den ska vara kort. En sådan destruktiv kraft som vrede får inte bli långvarig. Det är väl det jag har känt också. Under den här tiden när jag har läst teologi har djupa och svåra och väldigt tunga frågor ockuperat mina tankar. Jag vet inte om jag orkar bära dem längre. För jag har blivit trött på allt jag inte förstår. Och arg. Här och här har jag spytt ut galla över helvetet och tanken om nödvändiga folkutrotningar. Vissa personer jag känner kanske känner sig träffade och det var väl det som var meningen. När jag har diskuterat med dem om t.ex. krigen i Gamla Testamentet så verkar de inte förstå hur man kan se allvarligt på dem och det har provocerat mig så in i bomben. En av dem bara log mot mig en gång när jag tog upp det och jag kände hur jag blev nästan utom mig av ilska.

Egentligen rör det sig inte bara om några vänner vars inställning som jag har kritiserat. De flesta kristna jag känner fördömer inte t.ex. krigen i Gamla Testamentet utan har ett eller annat sätt att försvara att det var Gud som låg bakom. Eller så har de ett eller annat sätt att försvara helvetet. Precis som jag själv hade. Jag vet hur man kan förklara konstigheterna i Bibeln, men jag köper dem inte längre. Den jag är mest frustrerad över borde vara mig själv. Jag fattar inte hur jag fick ihop saker själv...

Jag tycker att vissa saker är så konstiga och ville på något sätt skaka om er i min närhet så att ni förstår min frustration. Dessutom ville jag visa alla ni som känner likadant att ni inte är ensamma. Men här är det viktigaste jag vill säga: jag är hemskt ledsen om jag har gett intrycket av att jag inte tycker om er. För det gör jag. Jag hoppas att ni märker det när vi umgås. Det är bara vissa idéer som förknippas med Gud som jag inte hade problem med förut, men som nu sätter hinder för min tro. Jag får inte saker att gå ihop längre. Jag har aldrig haft det så här kämpigt med min tro och det här var ett sätt att hantera det. Det var ganska enkelt och bekvämt, men hur klokt det var får väl tiden utvisa.

Det jag vet är att det finns ett liv som går vidare oavsett hur svåra de här frågorna kan kännas just nu... Jag vill inte fokusera på dem längre för det äter liksom upp mig inifrån.