My balls and my word
Jag trodde aldrig att jag skulle citera Tony Montana i positiva ordalag, men here goes: "all I have in this world is my balls and my word". Ironiskt nog har jag inga "balls", inte några egna i alla fall. Men som det står skrivet: mannens kropp till hör kvinnan och vice versa. Utan balls and word, alltså mod och integritet är en människa inte mycket mer än en mus, som Jonatan Lejonhjärta sa.
Jag skulle vilja vara ännu mer öppen med mina åsikter, mitt tvivel, jag vill vara ärlig. Men det känns svårt. Jag har varit kristen i 10 år och någonstans på vägen hände något. Jag vet inte när, men efter ett antal kyrkobesök, efter bibelskola, tjänstgöring i en utländsk kyrka, och vänskapsband med några av de mest högaktade ekumeniska kristna i sta'n så blev det inte längre så tillåtet att vara osäker på var jag står. Det känns som om för mycket står på spel. Som om jag byggt upp mitt liv kring att tro och tycka på ett visst sätt. Annars förlorar jag min identitet och min livsbana.
Men jag är jag. Döda mig den dagen när jag blir en kristen hycklare. Om jag blir en sådan som inte vill säga sanningen om mig själv, för att upprätthålla en bedrägligt välpolerad yta. Allt är inte väl. All is not well. Döda mig den dagen. Eller förresten, försök prata med mig först så får vi väl se hur trög jag är.
Men jag vill inte göra någon annan illa. Tron fungerar som en trygghet i tillvaron, trots att den också har sin börda. Som en fast punkt. "Om än allting annat sviker, så sviker inte Jesus", typ. Den tryggheten vill inte jag rubba för någon, för det vore som att slita nallen ur ett gråtande barns små händer. Jag skulle aldrig kunna med det. Men tillkännager i alla fall att jag tvivlar. Jag gör det av två anledningar. Den ena är att de som tvivlar måste få veta att de inte är ensamma, för det är en hjälp att dela varandras bördor. Den andra är att jag aldrig har varit särskilt förtjust i att låtsas. Jag tror på ärlighet.
Jag har Salem Al Fakirs låt på hjärnan också, passande nog!
I was aiming for the sky, ended up flat on the ground
But once again the sun is rising, I better keep on walking
Keep on walking
TACK! Jag förstår hur du känner. Jag som tror/tvivlar som jag gör (ser hela konceptet som något ytterst symboliskt) har jobbat inom kyrkans barn- och ungdomsverksamhet, fått höra av kyrkoherden att jag borde läsa till präst etc. Alla dessa positiva omdömen grundat på mig som person, inte på min tro. För den talade jag aldrig om. Väldigt många skulle se väldigt annorlunda på mig om jag gjorde det, fast de känner mig som person!
I mångt och mycket påminde det mig om ett företag. Det ska indoktrineras och inskolas, "duktiga säljare" premieras trots att affärsidén är att alla ska behandlas lika oavsett affärsmässig framgång. Den som kritiserar produkten riskerar att bli mer eller mindre "friställd" eller i vart fall internt degraderad...
Kyrkan gör mycket gott men det finns väldigt mycket där som jag inte kan stå för så det kunde dessvärre inte fortsätta vara mitt forum. Det tycks bli skolan och skolvärlden istället.
Men apropå tvivel rent allmänt. Se det såhär...
Finns det en Gud så är hans (hennes/den/dets) existens inte beroende av din tro, och (enligt mig) försvinner inte välsignelsen i och med tvivel heller. Enligt mig befinner sig troende/icke troende inte i två skilda världar, bara i varsin ände. Vissa tvivlar väldigt mycket, andra tror väldigt mycket, men ingen vet. Ingen vet, men om det finns en Gud så fortsätter han ju finnas oavsett hur många som tvivlar och finns det ingen Gud så spelar det heller inte någon roll hur många som tror. Verkligheten är densamma. Finns det en Gud så älskar han alla, oavsett vilken ända av troende/tvivlande linjen vi befinner oss. (Vissa förnekar möjligheten att Gud kan finnas, vissa förnekar att han inte kan finnas d.v.s. tror...)
Jonas Gardell sa något i "Åh Herregud" härom veckan som sammanfattar min syn på det hela väldigt väl...
Fråga vilken förälder som helst om det finns något som deras barn kan göra som kan få dem att sluta älska dem. Besvikna, förkrossade och förtvivlade kan våra barn göra oss men innerst inne älskar vi dem alltid ändå. Varför skulle vi tro mindre om Gud? Kan vi fortsätta älska så kan väl han, om någon?
Tack själv! Omfattande och intressant kommentar... Vad skoj, jag visste inte att du hade varit involverad i kyrkans arbete så. Brukade du gå på gudstjänster också?
Jag tycker det var konstigt att du kunde få rekommendationer att läsa till präst utan att du sagt något om din tro. Även om du är en trevlig person! :) Prästen är den ledande teologen och har en särskild uppgift att tolka kristen tro i församlingen. Tråkigt att ni inte pratade om tron heller. Men jag är tyvärr inte förvånad. Kyrkans aktiviteter kan vara befriande kravlösa och väldigt mysiga tycker jag, men jag har länge saknat ett teologiskt samtal liksom invävt i alltihopa. Man dryftar tro och tvivel alldeles för sällan i Svenska kyrkans verksamhet, tycker jag, i alla fall där jag har varit.
På vilket sätt tänkte du att "duktiga säljare" premieras? Hur krockar det med tanken om allas lika värde?
Om "produkten" du syftar på är kristen tro, så har jag faktiskt erfarenhet av att det är väldigt högt i tak att ifrågasätta... I Svenska kyrkan, alltså! I alla fall om man inte rör barndopet ;) Men nu vet jag inte om du menade kyrkan i allmänhet... Jag har dock haft tur och känt mig välkommen att ifrågasätta i de flesta sammanhang. Sedan har man ju märkt vilka som förstår och är öppna för diskussion och inte.
Du behöver ju inte berätta, men jag blev nyfiken på vad det var du inte kunde stå för i kyrkan. Kanske har vi det gemensamt, kanske inte... Du får gärna berätta! :)
Du skriver så fint om villkorslös kärlek, tycker jag. Just den kärleken tror jag att Gud har. Gud sätter gränser och låter det bli konsekvenser för våra val, men jag tror aldrig heller att Gud slutar älska någon av oss, troende eller inte troende.
I dag känns det bättre än när jag skrev inlägget. Det går upp och ner just nu. Men en vistelse i Umeå med mina gulliga teologkursare och en kväll i Ålidhemskyrkan fick mig att känna mig hemma där :)
Fastän de allvarliga frågorna finns där någonstans i magen... Ska dock försöka att inte ha upp dem nu när jag ska sova! Heh.
God natt! :)
