Snart kommer bloggen att bli nere ett tag för att jag ska lägga in en ny design. Tills dess får ni ha det så gott så hoppas jag vi ses sen! :)

Vi är inte speciellt systematiska med bordsbön i vårt lilla hushåll, men ibland kommer vi ihåg Gud i all enkelhet när vi sätter oss till bords. Det brukar oftast inträffa när vi är vrålhungriga och vi ska äta något supergott. Som vi gjorde i lördags innan vi åt det här.

Alltså det är det enklaste knepet, men samtidigt gör det så mycket för den vanliga vardagshamburgaren: pepperonisalami. Jag har inte smakat Pepperoni Jr på MAX, men det är tveksamt om den kan överträffa den hemmagjorda varianten.

Vår pepperonisalamiburgare är komponerad så här, från tå till topp:

Lätt gyllenrostad hamburgerbrödbotten
Hamburgerdressing, ganska mycket lök, lite sallad
Hamburgare med allroundkrydda och vitpeppar
Ost
Lätt stekt pepperonisalami (märket heter GØL), finns på ICA Kvantum i sta'n
Eventuellt lite mer dressing
Lätt gyllenrostat hamburgerbrödslock

Ät och dö av njutning.

Man kan givetvis variera receptet.

Hur man gyllenrostar hamburgerbröd? Vi lägger dem bara i stekpannan en stund. Det råkar då komma med matfett i brödet, vilket vi inte tycker att man ska beklaga.

Välstekta vegoburgare med vitlöksmarinerade soltorkade tomater kanske skulle vara ett bra alternativ också!

Det mest kreativa jag har gjort i dag var att baka en scone. Eller det var ju kanske ganska kreativt, om man tänker på att det involverade bakning. Det passar ju även präktigt nog in i mallen för en kristen hemmakvinna (inte hemmafru eftersom att vi syndigt nog inte är vigda i lagens mening, men om ni tolkar bibeln som jag så kommer jag undan). Men annars har det varit mycket dåligt. Jag hade tänkt ta en promenad i dag för att öka ut aktivitetskontot. Men det snöar och därför har jag en ursäkt att sitta oduschad i sunkbyxor.

Vintern är alltså tillbaka efter en vecka av solsken. Under denna vecka hann jag ändå vara ute med min trendriktiga skinnjacka och svarta strumpbyxor med ihåligt slitna ljusjeans utanpå. De gråa stickade yllestrumporna som jag måste fylla ut joggingskorna med stoppade jag utanpå slutet av jeansbyxorna. Om det blev coolt eller töntigt vet jag inte, men jag tror i alla fall att det räknas som okej.

Det här kan nog räknas som ett av de här meningslösa blogginläggen som ingen vill läsa för det bara är typ vardagstjafs. Sorry.

I morgon ska jag hålla min första predikan. Det är på EFS i Piteå kl 11:00. Evangelietexten som jag predikar över är ganska hardcore. Klurig, ja. Det har varit riktigt spännande att gräva i den! Rubriken jag sätter på predikan är "Mäktigare än vi räknar med". Kom om ni är intresserade att veta mer! :-)

Och texten är...? Lukas evangelium kapitel 11 verserna 14-26.

En gång drev Jesus ut en demon som var stum.

När demonen for ut, började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: ”- Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.” Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.

Men han visste vad de hade i tankarna och sade: ”Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand, får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom, tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

När den orena anden lämnar en människa, vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.”

I dag var Therese, min granne som tyvärr snart ska flytta till en annan lya i sta'n, på fika. Vi ses egentligen alltför sällan, för så sköna och kloka saker som kommer ur hennes mun så borde man prata med henne oftare! Det märks verkligen på henne att tron på Gud är en personlig, vardaglig grej och det är så inspirerande.



Nu ska jag äta sen middag... "Snabbaste pastalådan" enligt min kokbok, och ändå lägger jag ner mer tid på den än vanligt när jag ska laga mat. Jag vill egentligen bli mer av en hemmafru som gör allt snyggt och fint och gott och rent hemma, så detta blir en plats som är mer än välkomnande att komma in till. Men vem har tid? I går tog jag mig i alla fall tid med att städa. Tvättade sex maskiner, bl.a. Och så körde Anders iväg massor av grejer mot tippen, fast de gjorde anhalt i Öjebyn hos hans föräldrar först. Detta börjar mer och mer likna en bostad och mindre och mindre en tipp.

"- Hej, jag heter Sofia och jag är en nykter 'Heroes II'-spelare."

Jag har spelat hur mycket som helst de senaste veckorna. Det må vara om det hade varit ett par timmar då och då. Men jag har spelat alldeles för många timmar alldeles för ofta. Och alldeles för mycket på bekostnad av annat nyttigare och mer givande. Så nu har jag, efter en viss tvekan, klippt navelsträngen och tagit bort spelet. Eller rättare sagt, jag bad Anders ta bort det.

Jag måste bara visa det. Grafiken är ju typ inget att hänga i julgranen, därför att det kom ut typ 1996. Men allt annat är kick-ass. Man fastnar lättare än en heroinpundare. Ja, i alla fall jag. En del förstår kanske inte charmen, men betyget för spelet är högt bland speltestarna. Det är otroligt kul, men tyvärr har det gjort att så mycket annat har fått vänta. Så nu är det slut med det här spelet för min del. Jag känner fortfarande abstinensen. Men samtidigt håller det mig tillbaka att tänka på hur många timmar det hade tagit mig att vinna alla scenarios :-)

Jag har många jobbiga diskussioner bakom mig, som rör de allra mest personliga delarna av livet. Jag har inte diskuterat på det där sättet på några månader, och det är skönt att slippa. Jag har åsikter, men jag går inte ut med dem på samma sätt.

Varför orkar jag inte diskutera? Jo, för att för mig tar det för mycket tid och kraft att försöka flytta på den elefant som själv tror att den sitter där den ska (läs: den moderna teologins förmodade klavertramp). Senare i livet ska jag ta mitt ansvar och komma ut med alla svar på universums mysterier, men inte nu* ;-)

Jag har en bostad att städa, jag har kurslitteratur att läsa och jag har kompisar att träffa. Allt medan mitt liv pågår, så reflekterar jag också över min tro. Dessutom har jag lärt mig att välja mina diskussionspartners med omsorg. Man lär så länge man lever, det är då ett som är sant. Spännande! :-)

Nu ska jag städa upp i den här röran... Vi har dumpat alla Anders och mina saker i en hög, och så tar vi oss fram och tillbaka från datorn genom att gå exakt där golvet syns i små "öar" i havet av grejor. Senare i kväll, kl 20:00, är det musikcafé på Strömnäskyrkan med min kompis Hanna, ska bli kul! :-)

Hej hopp, gummiflopp! Ha en trevlig helg, allihopa!

* Ta inte allt jag säger på allvar!

EDIT: Äh vafasen... Jag märker att jag söker upp problem att fundera över i alla fall. Jag tycker det är för kul och stimulerande att diskutera och fundera. Det är väl bara det att jag vill sätta gränser för hur, när och var det ska ske.

Så här bra trodde jag inte att det skulle gå! :-) Men jag tror inte att jag är smartare än 99 % av befolkningen. Jag tar det här testet med en nypa salt. Jag är speciellt skeptisk till orddelen. Det är ju alldeles för få ord för att de ska kunna ge en rättvis bild av hur många ord man kan! Dessutom behöver man inte ha läst speciellt mycket för att vara smart.

Testresultatet kan uppenbarligen variera också, mellan gångerna. Jag gjorde faktiskt testet för ett och ett halvt år sedan, och nu fick jag bättre resultat. Dels kan det ha att göra med att jag har "övat" en gång förut, men det tvivlar jag på. Annars kan det kanske ha att göra med den hjärngympa som teologistudierna medför! ;-)

Men det är ändå lite kul att lösa problem. Någon som förstod sig på fråga 14 på den visuella delen? Den är ju sjuk!

EDIT: Det var förresten Johanna som tipsade om testet.

Anders flyttar in alla sina saker här den 1 februari, alltså nu på söndag :-) Det är massor som ska göras... Det ska bli skönt när allt är klart. Jag har sålt en TV-bänk, en bokhylla, en sängstomme, ett gitarrfodral, en vanlig soffa och min gamla bäddsoffa. TV-bänken var den bästa affären - köptes på IKEA för 495:- och såldes för 600:- :-P Allt för att vårt gemensamma bohag ska få plats i min etta på 44 kvadrat!

Allt det här är ju väldigt kul, men samtidigt vet jag att ett fåtal av mina vänner tycker att man ska ha någon form av vigselceremoni innan man flyttar ihop. Så måste det ju få vara - ända sedan Jesus dog har det funnits olika kristna traditioner och tolkningar. Men den diskussionen orkar jag inte ha. Det enda jag vill säga är, att de får gärna bry sig om mig, för vi behöver varann. Jag är ingen individualist, inte på det sättet i alla fall. Men just detta beslut är ingen indikation på att jag är mindre kristen än dem av en annan åsikt i frågan. Snarare tycker jag att jag har kommit fram till något väldigt bra och äkta. Mina tankar om detta kommer någon gång att sättas på pränt, kanske i bloggen, men det kommer att dröja.

Tills dess kan jag bara ställa frågorna som jag har frågat mig: vad är ett äktenskap egentligen? Vem har bestämt det, och vad finns det för underlag för det? Får man ifrågasätta det utifrån sin tolkning av bibeln, som Luther gjorde, ärade protestanter? Det råder en hel del förvirring på det området, och det märker nog var och en som ärligt och öppet tänker igenom det. Det gör ingenting om vi kommer fram till olika slutsatser, men jag önskar att vi kunde lära oss att inte döma varann.

Nä, nu har jag väntat länge nog! Nu är det baske mig dags för en uppdatering... För det har faktiskt hänt en hel del sedan sist.

Det har varit jul. Vi firade tillsammans med Anders familj i Öjebyn och min familj i Bergsviken. Syskon, respektive och syskonbarn var med, jättekul! Bebisarna har ju en tendens att hamna i centrum.

Jag fick fina julklappar och pengar. I år var jag väl måttligt nöjd med vad jag gav Anders, men bara för att piffa upp det här inlägget med en bild så kan jag visa den. Detta var motivet på en musmatta som jag beställde. Hans syrra hade kommit på ungefär samma idé, och gav honom en musmatta med en bild på Lily. Men nu har han ju två musmattor, och nu behöver han inte köpa en ny på väldigt länge.



Nyår var väldigt lugnt och mysigt det med. Vi åt middag med Johan och Julia, sen spelade vi PartyAlias, såg fyrverkerierna på Bredviksberget och sedan blev det film och varm choklad. Skönt att inte hypa upp nyåret så mycket, fastän det även kan vara kul med fest ibland också.

Det går att prenumerera på min blogg. Detta genom bloglovin... Vilket jag för övrigt tycker är ett dåligt namn. Låter som ett b-igt londonskt uttal, har inget med en svensk bloggsida att göra. Bloggkoll var bättre, fastän det också lät lite lunar-aktigt.

Tjoho, nu sitter jag i min allt-i-allo-soffa och dansbandskampen skränar ut ur TV:n. Soffan är en allt-i-allo eftersom att jag både pluggar, mat matpaus och slappar, roar mig och är kreativ när jag sitter i den. Jag kan tänka mig att jag skulle bli ganska tjock om jag pluggade på distans i soffan medan jag småäter som jag gör nu. Som tur var gick Anders och jag en sväng på Gallerian i dag så att jag kom ur soffan och fick någon kontakt med världen utanför.

Fast just nu känns det inte helt fel att vara hemma, med plugget gjort för i dag, tända ljus, clementiner, pepparkakor, lussekatter och en pojkvän som lovat att rå om mig i kväll ;-) Här ska pysslas! Men jag kan inte avslöja med vad, för det är en julklapp.

Och det här är kanske det mest alldagliga, ointressanta inlägget på länge för alla som inte är hyperintresserade av att följa min spännande vardag i TV-rumssoffan. En bild från utsikten från soffan:

Jag fick just en förfrågan om jag vill predika på EFS i Piteå till våren på en söndagsgudstjänst! Min första riktiga predikan! När jag tackat ja och febrilt börjat söka efter temat för söndagens text ser jag att den handlar om Jesus och ondskan! Vilket ämne, alltså! Finns ju hur mycket som helst att gräva i där. Men nu gäller det att jag inte får sväva iväg med ett huvud som en ballong. Det är ju inte mig det här handlar om, och att jag ska få bekräftelse på att jag är duktig. Jag får be att Gud fixar så den blir relevant och verkligen gör en skillnad till det bättre för dem som lyssnar.

Men så spännande! Ska bli jättekul!

Nu ska jag säga att jag är stolt över mig själv för en grej här, så den som stör sig på det kan sluta läsa... nu.

Jag har aldrig varit någon plugghäst. Jag har saknat disciplin och uthållighet. Men nu känner jag mig lite stolt, faktiskt. Jag fick VG på religionspsykologin. Dock är det inte själva betyget jag är mest stolt över, utan det är uthålligheten. Det är strategi och disciplin som jag saknat förut, och det har inneburit en massa stressläsande på slutet. Men nu tänkte jag att jag skulle satsa på VG, och för att få det visste jag att jag åtminstone borde läsa ut kurslitteraturen och göra uppgifterna. Och att jag lyckades med det, det är en större skräll än att jag får VG. Jag lyckades nämligen visa något för mig själv, om mig själv, som jag aldrig visat förut. Att jag kan planera mitt eget arbete och inte göra det i sista minuten.

Okej, nu slutar jag prata om hur stolt jag är över mig själv. Då kan jag ju bara säga till alla som tycker att de är hopplösa fall vad gäller målmedvetenhet och disciplin på livets olika områden att det finns hopp för er! För om jag klarar det, så klarar de flesta det!

Intelligens i all ära, den går att använda till mycket om man bara vill. Men denna egenskap, att sätta upp ett mål och jobba sig fram till det, tycker jag borde vara snäppet mer attraktivt ute på arbetsmarknaden än ren intelligens. Det är mer beundransvärt med någon som läser flitigt och får ett okej betyg, än någon som är slarvig med att läsa och får samma betyg. De har uppnått samma mål, men den sistnämnda har inte använt sin naturgivna potential till fullo, medan den förstnämnda har gjort det mesta av sin begåvning. Att halka in på en räkmacka är tur, men att dra sig fram med tänder och naglar är skicklighet.

Dock har jag redan halkat efter med planeringen för kursen i etik som vi läser just nu. Synd och skam, det som är så intressant. Det är ganska irriterande egentligen. Jag ska börja bums, så kanske jag hinner läsa ut böckerna den här gången också. Sedan får jag väl se vad jag får för betyg, men då har jag i alla fall gjort det.

Undrar just vilken skillnad det gör om man får G eller VG på universitetet? Jag menar, får man jobb lättare om man har VG-referenser? Jag vet inte hur många VG jag lyckas få, men det skulle vara kul att veta vad det innebär för skillnad.

Men hur ironiskt är det inte att jag egentligen borde plugga just nu istället för att skriva ett blogginlägg om att plugga! AAAHH!

Eller vad säger man? Glad Lucia. Något sådant.

I dag var Anders och jag och lyssnade på Piteå barn- och ungdomskörs traditionella luciatåg i stadskyrkan. Hur mysigt som helst. De är så duktiga, fortfarande. När jag var med kallade vi kören för lördagskören eftersom att vi övade på lördagar. Jag gick fram och kramade Folke Antonsson efteråt, han är en så himla gullig person och har en speciell plats i mitt hjärta ända sedan jag hade honom som körledare. Just det, och så var små dansare med också. Så fina de var. Jag älskar traditionella luciatåg, vad bra att barnen får ta del av vår kulturella skatt. "Staffan var en stalledräng" ska låta gammeldags.


Det hela hade varit fulländat om inte jag hade råkat sparka ut en marschall när jag rusade mot kyrkporten och få stearin över ena stöveln och byxbenet och handväskan. Perfekt. Bara för att glutta på dörren och se förvånade små tärnor därinne och vända och ta andra ingången.

Nu ska vi iväg snart! Lösviktshuset har ju flyttat från Norrfjärden till Öjebyn, klart man ska dit och snarra en godis eller två!

Vi bakade lussekatter i måndags. Anders bakade en lussenalle som fick sig en makeover i ugnen, vilket satte ett leende på nallens käft! (Klicka på bilderna för att förstora.)

Kära bloggläsare, som ni har märkt har jag inte skrivit på ett tag. Anledningen är att jag under den senaste veckan har reducerat de roliga aktiviteterna i mitt liv avsevärt, för att ett tungt annalkande regnmoln har vilat över mitt huvud: tentan i religionspsykologi. Jag inser nu hur snabbt det faktiskt går att skriva ett inlägg i bloggen, men ni vet. När man väl börjar med något kan det ta mer tid än det var tänkt. Speciellt om alternativet är att hugga in i kurslitteraturen igen.

Jag är faktiskt ändå nöjd med mig själv. Jag har tänkt göra lite smått och gott i dag men jag vet att jag kommer att ha haft mycket mer "quality time" med ämnet den här gången än förra gången jag mötte tentans artigt hotfulla plyte. Wish me luck. Nu sitter jag i morgonrock, ska ta en banan och börja sista rycket.