En pausar och en annan tar vid...
Jag är grymt glad och tacksam att det ändå är en handfull människor som har hittat hit. Men nu har jag tänkt att göra en paus i den här bloggen. Om eller när jag startar upp den igen vet jag inte. Därför hoppas jag att ni vill gå in på min nya blogg: sofiafranzen.wordpress.com.
Den kommer inte att ha samma nischade framtoning. På den här bloggen skrev jag ju t.ex. minimalt om vårt bröllop just därför att jag mest ville skriva om kristen tro. Det kändes på ett sätt lite tråkigt. Jag vill kunna skriva om allt mellan himmel och jord. Min nya blogg kommer att handla om allt möjligt som händer i mitt liv och mina tankar om stort och smått. Men visst kommer jag att fortsätta skriva om Gud och sån't också. Det är ju ändå mig vi pratar om. :)
Hoppas vi ses där!
Vrede har sin tid
Vrede har sin tid och den ska vara kort. En sådan destruktiv kraft som vrede får inte bli långvarig. Det är väl det jag har känt också. Under den här tiden när jag har läst teologi har djupa och svåra och väldigt tunga frågor ockuperat mina tankar. Jag vet inte om jag orkar bära dem längre. För jag har blivit trött på allt jag inte förstår. Och arg. Här och här har jag spytt ut galla över helvetet och tanken om nödvändiga folkutrotningar. Vissa personer jag känner kanske känner sig träffade och det var väl det som var meningen. När jag har diskuterat med dem om t.ex. krigen i Gamla Testamentet så verkar de inte förstå hur man kan se allvarligt på dem och det har provocerat mig så in i bomben. En av dem bara log mot mig en gång när jag tog upp det och jag kände hur jag blev nästan utom mig av ilska.
Egentligen rör det sig inte bara om några vänner vars inställning som jag har kritiserat. De flesta kristna jag känner fördömer inte t.ex. krigen i Gamla Testamentet utan har ett eller annat sätt att försvara att det var Gud som låg bakom. Eller så har de ett eller annat sätt att försvara helvetet. Precis som jag själv hade. Jag vet hur man kan förklara konstigheterna i Bibeln, men jag köper dem inte längre. Den jag är mest frustrerad över borde vara mig själv. Jag fattar inte hur jag fick ihop saker själv...
Jag tycker att vissa saker är så konstiga och ville på något sätt skaka om er i min närhet så att ni förstår min frustration. Dessutom ville jag visa alla ni som känner likadant att ni inte är ensamma. Men här är det viktigaste jag vill säga: jag är hemskt ledsen om jag har gett intrycket av att jag inte tycker om er. För det gör jag. Jag hoppas att ni märker det när vi umgås. Det är bara vissa idéer som förknippas med Gud som jag inte hade problem med förut, men som nu sätter hinder för min tro. Jag får inte saker att gå ihop längre. Jag har aldrig haft det så här kämpigt med min tro och det här var ett sätt att hantera det. Det var ganska enkelt och bekvämt, men hur klokt det var får väl tiden utvisa.
Det jag vet är att det finns ett liv som går vidare oavsett hur svåra de här frågorna kan kännas just nu... Jag vill inte fokusera på dem längre för det äter liksom upp mig inifrån.
Remember the 50's?
Detta känns som ett välbehövligt inlägg på min blogg efter de två dystra!
Vi hade en middagsfest med 50-talstema i helgen hos Jonas & Sara. Vi hade förberett festen med lite sökande efter den bästa 50-talsmusiken, besök på Piteås största second hand Kupan och efterforskning om 50-talsmode gällande både kläder och mat. Nåja, nu låter det grymt seriöst men det var det väl egentligen inte. Jag tog några gamla paltor jag hade hemma och skapade något slags försök till rockabilly-stil.
Mamma hade några anekdoter på lager när jag berättade om festen för henne. Närhelst deras större bröder bad mamma & Ingrid "flecke, gå ne å tjöp nalta glass" gick de små tvillingarna villigt och glatt. Det fanns en efterlängtad glasskiosk vid vägen i Hortlax och bredvid den en populär minigolfbana där storebrödernas och deras fjällor ofta var och spelade minigolf i solen, ätandes gudomlig vanilj- och jordgubbsglass till de smekande tonerna av Piccolissima Serenata av smörsångaren Lars Lönndahl. Jag rekommenderar att ni lyssnar på sången medan ni ser bilderna för den ultimata 50-talsstämningen! Vi spelade den även på vår fest och det var en riktig floor filler. Två par dansade samt jag och Hanna fjant-dansade till.
Vi var några som gjorde oss klara hos Hanna & Jonas innan festen. Jag och Hanna hade störst jobb med våra frisyrer så därför var vi kvar sist medan de andra for till festen i någorlunda tid. Vi kom till festen lagom till att se Anders flippa de sista vegburgarna och Linnea ta ut deras hamburgare ur ugnen. Perfekt! Hamburgaren sägs ju ha gjort sitt intåg i Sverige under 50-talet så vi tyckte att valet av krubb var enkelt.
Efter en trevlig middag försökte vi på "ekonomiskt" (läs: snålt) vis ta oss till Statt i "god" (läs: übertidig) tid för att få komma in utan kostnad. Tji fick vi när vakterna sa att det var insläpp först kl 23 och att det kostade 100 kr. Klockan var då 22:25 så vi drog en spontan rövare och packade snabbt in oss (sju pers, alla utom Anders) i en liten bil och körde galet fort till Challenge Bar som visst skulle vara gratis innan 22:30. Vem som körde ska jag inte avslöja för många av oss vill ju trots allt vara moraliska föredömen. Efter lite plaskande i snön kom vi fram och såg att de hade börjat ta betalt på Challenge(d) Bar också. Vi konfererade ett slag inomhus tills en ordningsvakt vänligt bad oss fara därifrån eller betala. Vi bestämde oss för att fara till Statt. Vi ville ju trots allt se Anders Bagge DJ:a.
Jag gick fram till Bagge vid DJ-bordet och sa att vi hade 50-talsfest. Han bemötte mig väldigt vänligt. Jag frågade även om det skulle bli någon 50-talsmusik framåt kvällen. Han funderade en stund och böjde sig sedan fram och sa att han skulle se vad som kunde göras. Mycket sympatisk man! Dock blev det ingen 50-talsmusik vad vi hörde. Men så for vi också hem vid halv ett, vilket måste betraktas som tidigt. Men då hade vi också dansat gode mycket.
Varför ska mina inlägg bli så långa?
CRED till Hanna för alla bilderna!
Söta Hanna! Vi hjälpte varann att göra ungefär likadana pinup-frisyrer. :D
Notera "Anderssonskans Kalle på kalas"-looken på Magnus (andra fr.v.). Sara instruerar Jonas som böjer sig ner för att plocka ut en plåt av burgare och Anders ser ut att dagdrömma över stekpannan. Vad jag gör är okänt... Kanske jag har fått finnar på käkbenet just för att jag petar så mycket där med fingret när jag tänker!
Linnea var den perfekta husmodern a la 50-talskokbok.
Vi chillade på Statt medan jag försökte att inte fånigt följa Bagge med blicken där han kom och gick. I samma veva kom jag även på att jag inte gillar päronkonjak medan jag smuttade på kvällens drink, "Lennart".
Hanna, jag och Sara
Jonas L
Jag i en något tilltufsad frisyr
Underbar dejt, ljuv thaimat
Jag sitter i soffan, milt sprängmätt av kvällens brakmiddag på Thai Garden, av vilken digra rester fick följa med hem i en låda. Jag beställde nämligen i min iver två huvudrätter och ett fylligt och fruktigt glas vin. Min älskade make betalade notan, men jag ska minsann ge tillbaka lite till honom. Min mat kostade ju en hel del. Fastän den var vegetarisk. Tofu är så himla gott, när den är sådär seg och tuggvänlig. Inte de geléaktiga vita bitarna, utan de snaskigt bruna som liknar något slags kött... Vet ni vad jag menar? Jag borde köpa hem. Hur gör man för att tillaga sådant?
Se, så lätt det var att skriva ett blogginlägg! More to come soon! :)
Bröllopsyra
Anders och jag spikade ett datum för vårt bröllop för ca två månader sedan. Det är nu knappt en månad kvar tills vi gifter oss. Först ville jag ha allt så enkelt som möjligt. Vi skulle lägga ner så lite energi som möjligt på det. Men nu har det blivit andra bullar. Jag har nämligen upptäckt hur sjukt roligt det är att fixa bröllopssaker.
Men det är stressigt! I skrivandets stund känner jag mig nervös. Jag har svårt att somna på nätterna för jag har liksom ett bildspel i huvudet av brudsmycken, ingången i kyrkan, festlokalens dekorationer, vilka man ska kontakta härnäst och mentala anteckningar om praktiska göromål etc. Det är mycket med det. Jobbigt men kul. Anders tycker också det är kul. Men likt många andra män tar han det mer lugnt. Hans sömn störs nog inte av detta mer än att han eventuellt riskerar att vakna till när jag ligger och vrider på mig och harklar mig på natten.
Det sista jag vill är att ha stressigt intill slutet. Därför försöker vi få klart det mesta så snart som möjligt. Och jag tror att det lyckas. Jag oroar mig dock lite för hemtentan som jag ska göra samma vecka som bröllopet. Den är tänkt att uppta fem dagar - måndag till fredag. Jag fattar inte hur jag ska klara det. Men jag måste. Andas...
Nu måste det vara plugget och bröllopet som gäller en månad framåt. Så mitt sociala liv går för tillfället på sparlåga. Det känns grymt trist. Jag tror jag vet vad jag vill ge bort för julklappar i år. Hoppas bara jag hinner fixa dem...
Bröllopsbestyren handlar ju om en enda sak: att fira att vi officiellt, i juridisk och social mening blir man och hustru. :) Det är en dröm som går i uppfyllelse att detta händer, måste bara försöka hinna njuta...
Om en timme ska jag till frissan (min kusin Siw, även känd från Piterevyn) och testa frisyren! Sedan ska jag till Sara och prata smink! Joy! :) Uj, måste skynda att klä på mig, sitter i morgonrock... Trevlig helg på er alla!
Bloggtorka
Jag skriver här för att visa att jag inte fullkomligt struntar i att mina bloggposter lyser med sin frånvaro. Det är tråkigt, men det är mycket nu. Roliga saker förvisso, men fortfarande måste jag ju prioritera. Det är ju nämligen så att Anders och jag ska gifta oss i december och planeringen drog igång för inte så längesedan. Sedan har jag plugget. Nytestamentlig grekiska är inte som andra kurser! Jag underskattade svårigheten i att lära sig en massa böjningsmönster utantill.
Men det positiva är att jag håller på att skaffa mer kött på benen inom exegetik så att jag så småningom kan fortsätta arbetet med att ta reda på hur det står till med de eviga frågorna i Nya Testamentet. Målet är att kunna läsa NT på grekiska hyfsat lätt och ledigt. Kaxigt va? ;)
Nu har jag slängt ihop detta lite snabbt men kontentan är att jag fortfarande tänker fortsätta blogga fastän jag kommer att uppdatera med ojämna mellanrum på obestämd tid.
Hoppas ni alla har det bra och att ni kommer ihåg att inkassera den extra timmen vi får i natt när vi upphör med sommartiden!
Läget
Jag har skrivit den tråkigaste tentan någonsin. Den handlade om religionssociologi och religionspedagogik. Tentatiden var kvällen innan och under själva nationaldagen. Toppentid alltså.
Jag har predikat i dag igen på EFS. Temat var vårt dop. Jag började så smått att förbereda mig för en vecka sedan men det gick lite trögt. I går kväll kände jag mig helt oförmögen att frambringa något att säga i predikstolen. Men vid midnatt rasslade det bara till och inspirationen kom, som en skänk från ovan. Underbart. Jag fick något att säga och tydligen var det rätt okej också. Puh.
Min lilla brorsdotter med tillhörande föräldrar var på besök i helgen. Hon är elva månader och jag har bara lust att äta upp henne som vanligt.
Har börjat plugga om religion, fundamentalism och våld. Ska läsa den kursen på 15 hp i sommar. Väldigt intressant ämne som jag tror att jag kommer att ha nytta av framöver.
Sedan har det hänt en del annat tjafs. Jag och Anders har ätit middag ute på Sjöbodan i kvällsolen. Det var superskönt och vi var nästan ensamma där. Rekommenderas. Namnet till trots rekommenderar jag även det jag åt: "Diablo Djävulvsstek".
Jag tänker fortsätta med bloggen och kyrkohistorien. Men det är som att jag har gjort det till ett så stort projekt att det är segt att komma igång med det.
Nu blir det att snart bege sig till Storstrand och höra på Indigo. Kul :) Jag ska nog börja twittra om lägesrapporter istället. Verkar ju praktiskt! Det blir nästa steg på bloggen! Men tills dess, ha det så gott!
Kommer nog inte uppdatera lika ofta framöver
Dessutom är det sommar och då hade jag tänkt ligga på latsidan mer än vanligt och vara ute och lapa sol.
Nu ska jag ta itu med dagens bestyr. Plugga, städa och göra glass med Ahlgrens bilar-smak tills Anders kommer hem halv elva i kväll. En aning sent att börja komma igång kanske. Fast jag klagar inte på aktivitetsnivån jag håller för närvarande. Jag har både betalat räkningar och spelat tennis i dag. Det var fjärde gången den här veckan. Äntligen kände jag i dag att min gamla forehand börjar komma tillbaka. Det gäller att ställa sig i rätt position innan svunget, så man kan ha rak och spänd arm. Slut på dagens tennislektion.
Om jag får gjort det jag tänkt göra i dag förtjänar jag all glass jag orkar.
EDIT: Det må hända att bloggen inte kommer att uppdateras alltför ofta, men givetvis ska jag inte göra alla fans av apokatastasis besvikna. Min serie om kyrkohistoria kommer att fortsätta!
Domänen funkar :)
Om det är fler som köper en domän via binero.se och inte får det att funka med blogg.se eller webblogg.se, kontakta mig om det tjorvar. Jag ville ha en s.k. ompekning från domännamnet, inte en vidarebefordring. Supporten på Binero fixade DNS-posterna så att allt såg rätt ut i enlighet med blogg.se:s instruktioner. Men sidan laddade om och laddade om, ibland tills webläsaren kraschade. Suck och snark!
Först efter fyra telefonsamtal och kanske tjugo mejl till både Binero och blogg.se kunde supporten på blogg.se hitta felet. Först sa supportkvinnan att allting såg rätt ut och att det inte var något fel på sidan hos dem. Jag ombads att starta om datorn. Jag svarade att sidan visst laddades om och att alla mina besökare tydligen upplevt samma sak eftersom att sidvisningarna skjutit till oanade höjder. Hon sa då att jag måste ta bort vidarebefordringen som jag har ställt in via kontrollpanalen hos Binero. Jag nekade till att jag hade en sådan inställning och bifogade en print screen av kontrollpanelen där. Sedan dröjde det en halvtimme. Men sedan hittade hon den verkliga orsaken bakom problemet, tack och lov.
Av någon outgrundlig anledning fanns det en kod i min kodmall som gjorde att sidan uppdaterades ständigt. Koden gjorde att lejonunge.se "refreshades" i en ond cirkel. Snacka om märkligt.
Man ska aldrig ge upp. Hon som hjälpte mig kanske lärde sig något också. Bedömningen att allt såg bra ut hos dem från början är ju under all kritik, likaså den tvärsäkra och felaktigt ställda första diagnosen. Men det kantiga sättet hon uttryckte sig på berodde nog i och för sig mer på en knackig svenska än på en stor självsäkerhet. Hur som helst är jag väldigt glad att hon trots allt hittade felet.
