Det viktigaste

Detta är inledningen som jag kommer att hålla i morgon under elvagudstjänsten i stadskyrkan:

Gud älskar dig. Det kan kanske vara så att du har gått i kyrkan länge och tror att det är något som du inte längre behöver höra. Men min erfarenhet är att ju längre vi varit i kyrkan, ju större blir risken att vi blir blinda inför vad som är viktigt och vad som är oviktigt.

Därför vill jag ta upp en av de viktigaste sakerna i livet. Vissheten om att Gud älskar just dig. Det är det som gör det möjligt att vara en kristen. Ibland tror jag dock att det är svårt att lita på. Det tror jag beror på åtminstone två saker.

Vi är ju så dåliga på att göra det vi ska. Det är det första skälet till att vi har svårt att tro att Gud älskar oss. Vi känner oss dåliga och ovärdiga. Men det paradoxala budskapet i Bibeln är att vi är just dåliga på att göra det vi ska, men att Gud inte älskar oss mindre för det. Just en sådan som du, som kanske känner dig helt kall och död inuti alltför ofta. Som gör allt annat än att genuint älska Gud och dina medmänniskor. Just en sådan som du kom Jesus för att rädda, upprätta och ge nytt liv. När han dog på korset så tog han på sig dina misslyckanden. Bibeln berättar om att han tog på sig vår synd. Det är en sanning som står sig och som behöver komma ut i samhället i dag. Alla bär vi på skuld. Men det fantastiska är att Gud älskar oss ändå.

Det andra skälet att vi tvivlar på Guds kärlek till oss är när vi inte verkligen lär känna Gud själva utan vi lyssnar på andra människor. Jag har hört predikningar där människor har velat ge en bild av den äkta Jesus istället för den som vi kanske tror att han är. Men där måste vi vara försiktiga. Vi måste alltid främst lyssna inåt och känna efter om det stämmer överens med herdens röst. Jesus sa att han var den gode herden och att hans får känner igen hans röst. Det är hans röst vi ska lyssna på och han talar i våra hjärtan genom sin heliga Ande. Han vet vad vi behöver i rätt tid. Han för oss framåt, leder oss till platser där vi kan vila och hjälper oss att växa och bli starka. Genom Bibeln får vi veta mycket viktigt om Gud, men jag tror att Gud behöver leda oss när vi läser. Därför är det viktigt att be om Andens vägledning även där. Bara genom att lära känna Gud personligen kan vi veta hur god och kärleksfull han är. Det är något som vi aldrig ska låta människors ord om Gud ta bort.

Gud älskar dig. Det är det viktigaste att veta.


Gud är BARA kärlek!

Jag får höra gång på gång att Gud inte bara är kärlek, utan han är helig också. Eller att han är rättvis eller förmanande eller att han har en vilja för oss också. Men hallå, sedan när var kärlek och dessa andra attribut hos Gud inte sammankopplade?

De som säger att Gud inte bara är kärlek, de använder ordet i en obiblisk bemärkelse. Kanske med betydelsen att kärleken aldrig reagerar häftigt, aldrig har någon vilja, aldrig säger ifrån, är allmänt "låt gå"-aktig och ser mellan fingrarna. Men det är inte kärlek, det är något annat. Om du är en av dem, så sluta upp med det nu. Gud är bara kärlek, och det är vår uppgift att förklara vad sann kärlek är.

Vi upptäcker vad Guds kärlek innebär när vi läser Bibeln. Ett bra exempel hittar jag när Gud säger till sitt folk titt som tätt: "Era eländiga rackarungar, nu har ni hamnat på alldeles fel spår! Nu måste jag tillrättavisa er och det ska kännas. Jag gör det för att jag älskar er och jag vill aldrig skiljas från er. Ni tillhör mig, och jag ska leda er på rätta vägar". Det är kärlek. Och kärleken tar sitt uttryck i engagemang och en tydlig vägledning för vårt bästa.

Är Gud bara kärlek? Svar: ja. Gud är enbart kärlek, och den kärleken är passionerad, helig och varm, en kärlek som vill något, en kärlek som lägger sig i och förvandlar. En kärlek som aldrig ger sig, som tar tag i en men som aldrig vill krossa en totalt. En kärlek som förlåter vår synd men som inte nöjer sig förrän vi slutat synda. En kärlek som envist verkar för att nå målet: försoning, enhet, total frid. En kärlek som bär under allt annat som får hända med oss.

Vi kan alltså vara totalt trygga i Guds kärlek, i hans mäktiga hand.


Hur man dansar i regnet

Jag får inspirerande nyhetsbrev i mejlen, och detta var så fint att jag vill dela med mig av det.



Hur man dansar i regnet


(författare okänd)

Det var en stressig morgon, och klockan var kring halv nio när en man i åttioårsåldern kom in för att få ta bort några stygn från sin tumme. Han sa att han hade lite bråttom eftersom att han hade ett möte klockan nio.

Jag välkomnade honom och visade honom till väntrummet, för det skulle nog dröja säkert en timme innan han fick träffa doktorn.

Jag såg honom sittandes där och kolla på sin klocka, så jag bestämde mig för att undersöka hans sår själv eftersom att jag inte hade någon annan patient just då.

Det visade sig att såret hade läkt fint, så jag pratade med en av doktorerna och fick de instrument jag behövde för att ta bort stygnen och plåstra om såret.

Medan jag gjorde det, så frågade jag om han hade någon annan tid på vårdcentralen den här morgonen eftersom att det var så bråttom. Men han sa nej, han skulle fara och äta frukost med sin fru på ålderdomshemmet.

Jag frågade honom om hennes hälsa. Han berättade att hon hade varit inskriven på hemmet ett tag, för att hon hade Alzheimers sjukdom. Medan vårt samtal fortsatte frågade jag om hon skulle bli orolig om han skulle bli lite sen. Han svarade att hon inte visste vem han var längre, och att hon inte kände igen honom sedan fem år tillbaka.

Jag blev förvånad, och frågade honom:

- Och du far fortfarande dit varje morgon, även om hon inte vet vem du är?


Han log medan han klappade mig på handen och sa:

- Hon känner inte mig, men jag känner henne.

Jag var tvungen att försöka hålla tillbaka tårarna medan han reste sig för att gå, och tänkte att det var en sådan kärlek som jag också ville ha i mitt liv.

Sann kärlek är varken fysisk eller romantisk. Sann kärlek är ett accepterande av det som är, det som har varit, det som ska komma och det som inte kommer.

De lyckligaste människorna är inte alltid de som har det bästa av allt, utan de som gör det bästa av det som de har.

Vi vill alla ha sådan här kärlek, men på något sätt tror jag att det bästa är att kunna ge sådan här kärlek. ”Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarbrevet 5:8).

Det som är så vackert med det som Kristus gjorde på korset, är att han förberedde ett sätt för oss att kunna älska på samma sätt, genom honom.

Hoppas du delar med dig av det här med någon du bryr dig om.

”Livet handlar inte om hur man överlever stormen,
utan om hur man dansar i regnet.”


… i en ständig process av lärande om hur man ger och tar emot den här kärleken,

Gary och Michelle










RSS 2.0