Min predikan på EFS-kyrkan i Piteå 15 mars 2009 kommer här, främst för att räta ut eventuella frågetecken eller utropstecken angående evangelietexten som jag la ut i det förra inlägget.

Inledning

I dag är det den tredje söndagen i fastan, och temat är kampen mot ondskan. Och i den kampen kan vi inte vara själva, utan vi behöver Gud och varandra. Fokus i dag ligger på att lära känna Jesus mer, och uppmärksamma att han är mäktigare än vi räknar med. Och allt jag säger får ni själva fundera över, om ni håller med. Ha gärna evangelietexten uppslagen, läs noga själva, och var öppna för Guds vägledning.

Den här texten kan nog vara både konstig och skrämmande, eller rent av frånstötande om man inte förstår den. Den verkar konstig, om man tänker att det inte kan finnas onda andar. Men är det inte så att vi har lättare att tro på Gud, en god andlig makt, än på en ond andlig makt? Varför är det egentligen så? Jag tror att skälet till att många inte tror på onda andar, det är bland annat att vi har tagit efter modern filosofi när det gäller onda andar, men inte när det gäller Gud. Nu tror jag att det finns mycket som folk har förklarat med onda andar, som egentligen inte är det. Men Jesus själv hänvisar till att det finns en andlig verklighet som kan kallas för ondskans andemakter. Men, det som är allra viktigast att komma ihåg här, det är, att Gud fortfarande är allsmäktig, och att vad det än finns för destruktiva krafter, så har de frihet att finnas bara för att Gud har tillåtit dem till det, och de måste vika sig när Gud sätter stopp. Gud är mäktigare än vi räknar med. Om du vill prata mer om det här med mig efteråt så är du välkommen.

Om vi nu tror att det finns en ond andemakt så har vi så lätt för att bli rädda för den, och fokusera på den istället för på Gud. Filmen Exorcisten handlar om en flicka som blir besatt, och är baserad på en verklig händelse i USA under 40-talet. Vi kan bli jätterädda av såna historier. Vi kan lätt börja må psykiskt dåligt, av att tänka på att det skulle finnas en slags osynlig, mörk, ondskefull, personlig makt, som inte vill något hellre än att förstöra för oss. Och i många historier om onda andar, så är det ju helt enkelt meningen att vi ska bli rädda. Det är ju ändå rysare det är frågan om, så det kanske inte är så konstigt.

Textutäggning

Men, så är det inte med den här historien om Jesus. Det här är ingen rysare, det vi just har läst. Att tro på onda andar som orsakade sjukdomar var självklart för väldigt många på den tiden. Både judar och andra folk såg det övernaturliga som naturligt. Så det är inget märkvärdigt att det står om det. Men strålkastarna ligger på Jesus och hans makt att hela och befria människor. Demonerna och Beelsebul rör sig i bakgrunden och är inte menade som något annat än rekvisita, för att visuellt och hörbart demonstrera vem han egentligen är. (Jag såg ingen som fattade att detta var menat som en torr ordvits, de kanske inte väntade sig att jag skulle dra en just då.) Fokus ligger på att Jesus är Gud själv inkarnerad. Han säger: ”Jag är ljuset som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret” (Joh. 12:46). Och han vill dra oss till sig själv. Jesus är mäktigare än vi räknar med.

Vi läser att ”en gång drev Jesus ut en demon som var stum”. Han går rakt på ondskan. Han ryggar inte tillbaka och finns i en fin lokal och rör sig med religiösa människor. Han kommer och finns mitt ibland vanliga, och trasiga, människor. Så är det med Gud i dag också. Han vill komma och vara mitt i det smutsiga, det trasiga, det som vi skäms för, det som vi stänger inom oss. Mitt bland vanligt folk som inte har det så fint och är så ordentliga. Och han vill rensa upp bland allt bråte. Han är inte främmande för något ont. Inte i ditt liv heller. Be Jesus om hjälp så hjälper han dig, men var beredd på ett radikalt ingripande. Han är mäktigare än vi räknar med.

Men vad gör folk, när de ser Jesus utföra det här miraklet? Ingen kan undgå att se, att det är frågan om ett övernaturligt helande. Inte ens de som är Jesus fiender kan säga att han bluffar. Det står att "när demonen for ut, började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: '- Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.'" De hade inte ett hum om att det var Gud själv som verkade. Men som vi ser längre fram, så svarar Jesus med en förkrossande enkel logik. Det kan inte vara Beelsebul som splittrar sitt eget rike. Och så undrar han vad de säger om sina egna, som gör likadant. Egentligen är ordet "anhängare" missvisande, för i grundtexten står det "söner". Alltså: med vems hjälp driver deras söner ut dem? De måste tänka för sig själva, att det är med Guds hjälp. Och så är det. Det är med Guds finger som demonerna drivs ut, och Guds rike har nått dem. Han liknar också ondskan vid en stark man som vaktar sin gård. Jesus syftar på sig själv när han säger att en som är ännu starkare kommer och tar över gården och fördelar bytet. Han är mäktigare än vi räknar med. Tillsammans med honom behöver vi inte vara rädda.

Men så fanns det de, som inte började anklaga Jesus för svartkonst, men som ändå var passiva. Vi läser att de "ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen". De tyckte inte att det här miraklet var så mycket att hänga i julgranen. Och är det inte så i dag också? Många tror att ännu fler tecken och under skulle ändra på deras tro, men Jesus säger att det inte är avgörande. För utan en längtan efter Gud så kan man tolka alla slags mirakel antingen som bluff eller svartkonst. Och även om miraklena skulle bevisa något och tvinga en att erkänna Guds existens, så är det inte det som Gud är ute efter. Gud vill ha en kärleksrelation med oss. Han älskar oss och hans mål är att vi ska besvara den kärleken. Så Jesus avslöjar att de inte är neutrala, utan han ser deras hjärtans passivitet och likgiltighet. Han säger: "den som inte samlar med mig, han skingrar." Ingen kan vara avvaktande och neutral egentligen. Det är i praktiken ett "nej, så länge".

(Efter detta insåg jag att det är bäst att prata mer fritt, och så kom ungefär det följande, som inte var nerskrivet i mina papper:)
Den här texten kan som sagt se konstig ut vid första anblicken, eftersom att den handlar mycket om vem de kallar för Beelsebul och onda andar. Men i sammanhanget är det tydligt att Lukas intention är att visa vem Jesus är. Och nu när min allra första predikan handlar om den här texten så känner jag bara att nu kan det bara bli nerförsbacke härifrån.

Och nu kommer vi in på det sista stycket. Har ni hört någon predikan om liknelsen om den orena andens återkomst? Jag hade svårt för att fatta vad den handlade om, men om man ser till styckena innan och efter så förstår man mer. Det handlar hela tiden om att fariséerna diskuterar med Jesus och att han svarar att de är så fel ute. I Matteusevangeliet finns samma passage om den orena anden, och där avslutar Jesus med att säga: "så ska det också gå för detta onda släkte". Han syftar alltså på sitt eget folk, judarna. De hade blivit befriade av Gud, och Gud hade gett dem lagen för att vägleda dem, men de kände inte igen Jesus när han kom. De hade lyckats sätta upp gränser utåt genom lagen, men de kände inte igen Gud. För dem skulle slutet bli värre än början, och då tror jag att han syftar till en historisk händelse när Jerusalem förstördes av romarna. Gud har ju själv lovat att återupprätta sitt folk, så det kan inte vara det allra sista slutet som han syftar på.

Bengt Pleijel har kommenterat detta stycke och hur vi kan tillämpa det i dag, och jag ansluter mig till hans linje, som är ungefär så här: om vi har blivit av med ett omoraliskt beteende, som kristna, så behöver vi också fyllas med Guds egen Ande. Att bara säga nej till det dåliga räcker inte; det behövs ett ja till Gud också för att det ska bli rätt. Vi klarar det inte själva. Guds Ande ger oss inre frid, och får oss att växa som människor. Om vi inte bjuder in Guds värmande Ande, så blir hjärtat kallt, dömande och kärlekslöst. Och det är mycket värre än att ha ett yttre omoraliskt beteende. Sju gånger värre.

Avslutning

Gud vill att vi ska komma och vara nära. Bara var med mig, säger Gud. Bara var med mig. Gud är mäktigare än vi räknar med, och Gud vill hålla oss nära intill.

Käre Gud, tack för att du vill komma nära var och en av oss i Jesus Kristus. Vi vill komma till dig precis som vi är. Lär oss att lita på att du älskar oss och tar hand om oss, och att du har all makt. Amen.

Scarface är en gedigen produkt från 1983 om en knarkgangster som spelas av Al Pacino. En fruktansvärt bra film, med en fruktansvärd story.

Jag såg den för ett år sedan med brorsan. Det som gjorde mig mest illa till mods var det helvete som huvudrollskaraktären, Tony Montana, befann sig i när han hade kommit till toppen av sin karriär. Miljontals kokaindollar strömmade in varje månad. Han hade äktat den vackra kvinnan Elvira (som gestaltades av en ung Michelle Pfeiffer). Han badade skumbad, rökte cigarr och drack whisky. Han snortade kokain hela tiden. Elvira satt framför spegeln och gjorde sig vacker varje dag. Och snortade kokain hela tiden. Tony Montana gjorde affärer och mördade alla som kom i hans väg. Med händerna nerstänkta av blod blev han allt mer paraniod och maktgalen. Knarket var deras dagliga giftiga bröd, både ekonomiskt och själsligt. Pengarna fortsatte strömma in, därför att människor vill ha kokain. Och myndigheterna hade han mutat bort. Korrumperade polismän fick resor och en fet löneförhöjning av gangsterkungen. ”The world is yours”. Så stod det på en staty i mitten av hans palats. Men vad hjälper det om en man vinner hela världen men förlorar sin själ? Med vad ska han köpa tillbaka sin själ? Sina pengar?

Jag fascinerades av hur människor kan leva när de är fast i en ond, mörk, förbannad cirkel. Han levde i en mardröm, Tony Montana. Och han bar på en så stor skuld, att han aldrig mer skulle våga se sanningen i vitögat. Han valde att ljuga för sig själv. Han valde att fortsätta leva i mörker så inte ljuset skulle avslöja honom. Aldrig skulle han våga. Aldrig skulle han orka. Han skulle förgås. Han skulle smälta ner av skam, han skulle frätas sönder. Han skulle krossas av sin egen smärta över allt ont som han bar inom sig, som tyngde ner honom, som konsumerade han själ. Han var såld till slav under synden. Och han ville inte bli fri. I vart fall kunde han inte bli fri på egen hand, så han valde att acceptera det. Att han inte visste att det finns en som kan befria även ur det djupaste mörker! Som kommit just för att befria och rädda dem som gått vilse!

Jag kom att tänka på hur värdelöst det är att vilja vinna hela världen och allt som finns i den. Johannes ord ”älska inte världen och allt som finns i den, vad ögonen begär, vad högmodet skryter med” har en stark och oföränderligt sann innebörd. Det var precis detta som Satan försökte lura Jesus att önska av honom i öknen. Satan ville att Jesus skulle falla ner på knä och buga inför honom, därför lovade han att Jesus skulle få hela världen i utbyte. Men som vi vet är Satan en lögnare, och dessutom lögnens fader. Satan äger inte hela världen, som om han kunde ge den till vem han ville. Men han lockar människor att begära det som är ont. Han som var så girig att han inte nöjde sig med att vara en skön andevarelse i himlen, han försöker lura människor ut i girighetens bländspel, tomhetens ingenmansland, i mörkret och kylan där han själv hör hemma. Men när människor efter en lång tids slitande mellan desperat sökande och förnekelse inser att det inte finns något där förutom död, är det mycket svårt att ta sig därifrån. Människor har blivit förslavade av samma begär som lovade dem makt och frihet.

Men ingen är fri utom den som låter sig befrias av Jesus. ”Om Sonen befriar er, då blir ni verkligen fria” sa Jesus. Han kom för att göra oss fria från lagen som säger att varje syndare måste dö, genom att uppfylla lagen och därmed dö i vårt ställe. Men i Jesus undervisning ingår också allt som befriar oss från girighet. ”Ge till dem som ber er”, ”gör gott mot dem som inte är goda mot er”, ”gör er inga bekymmer för morgondagen vad gäller materiella ting”, ”samla skatter i himlen där ingen mal och mask förstör”. Jesus vill ge oss det rätta perspektivet på livet. Han vill bjuda in oss i sitt rike. Men han påpekade att han rike inte är av denna världen. Hans rike är evigt. Och han berättade mycket om sitt rike, både i liknelser och klartext. Det finns många underbara saker att säga om det. Där kommer den siste att bli först. Och den som vill vara störst, den ska vara de andras tjänare. Alltså den som ger sig själv för andra, den ska ses som den störste. Störst är den som älskar mest.

Vem kan passa bättre som kung än Jesus? Han är A och O, början och slutet. Men för att visa att han regerar i kärlek, gav han sitt liv för oss, ja för hela världens skull. Han sa: ”ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner”. Och han gav sitt liv. Inte bara för sina vänner, utan för sina fiender. Han levde upp till sin undervisning helt och hållet. Han fullbordade lagen. Han fullbordade Guds vilja i sitt liv, han den rättfärdige, som bär världens synder till syndernas förlåtelse för många. Det är vad Bibeln säger. Så skynda du till Jesus om du inte redan känner honom. Be att han ska visa sig i ditt liv och komma in i ditt hjärta. Det är i dag han väntar på dig. I morgon kan det vara för sent, min vän. Hör du inte hans röst som kallar? ”Kom till mig, alla ni som är törstiga.” ”Den som tror på mig, ur hans inre ska flyta strömmar av levande vatten.” ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” ”Tjuven har bara kommit för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd.” Dessa ord gäller även dig. Jag önskar dig en välsignad helg och ett liv med min älskade herre och vän Jesus Kristus.